Gymnastik- och idrottshögskolan, GIH

Utvecklingen av svensk sport management som såväl utbildnings- som forskningsfält har varit markant de senaste decennierna och pågår i allra högsta grad fortfarande. I detta kapitel beskriver vi denna utveckling. Vad som ingår i fältet sport management är dock en diskussionsfråga. Vi har valt att avgränsa det utifrån de fyra verben planera, organisera, leda och utvärdera, vilka hämtats från en trilogi om svensk sport management (Bäckström m fl 2018, 2019, 2020). För att illustrera svensk sport managements utveckling redogör vi för hur sport managementutbildning tar sig uttryck, då detta säger en del om hur vi ser på ämnesområdet i Sverige. Därefter redogör vi för forskningsfältets framväxt med särskilt fokus på ett urval av avhandlingar, och annan forskningsproduktion. Avslutningsvis belyser vi hur svensk sport management förhåller sig till internationell dito. Att sätta genomgången i ett internationellt perspektiv blir ett sätt belysa det särskilt svenska.

Detta kapitel ger en inblick i framväxten av trygg idrott, ett område som växt i omfattning, uppmärksamhet och fokus de senaste åren. Vi belyser vad trygg och otrygg idrott innebär, varför det är viktigt som forsknings- och arbetsområde, samt hur samhällsvetenskaplig idrottsforskning under de senaste 50 åren har bidragit till dess utveckling. Vår analys av ett urval av doktorsavhandlingar visar en första våg av forskning som implicit behandlade trygg idrott genom teman som makt, moral, ledarskap, barn- och föräldraperspektiv. Vi belyser hur denna kunskap bidragit till utvecklingen av den forskningsfront vi ser idag. Därefter identifierar vi en andra våg av idrottsforskning som mer explicit undersöker trygg och otrygg idrott, med fokus på missförhållanden som sexuella och emotionella övergrepp samt barns rättigheter. Återkommande vittnesmål om kränkningar och övergrepp samt internationell forskning visar på en omfattande problematik och ett fortsatt behov av forskning och åtgärder mot otrygg idrott i den svenska idrottskontexten.

För ett halvsekel sedan, år 1974, framhöll Olle Halldén, legendarisk lektor i pedagogik vid Gymnastik- och idrottshögskolan (GIH), att skolämnet gymnastik (dagens idrott och hälsa) ”på något sätt förblivit en isolerad ögrupp utanför de teoretiska ämnenas omhuldade fastland.” Ämnet var ”en arkipelag, dit kunskapsämnenas lärar- och forskningsföreträdare inte i första hand sökt sig” (Halldén, 1974, 18). Gymnastikens forskningsförankring låg vid den tiden inte i samhällsvetenskap, utan i medicinsk vetenskap, främst fysiologi. Det samhällsvetenskapliga utforskandet av gymnastik var begränsat, men inte helt obefintligt. Några år tidigare, i februari 1967, anordnade dåvarande Skolöverstyrelsen (motsvarande dagens Skolverk) ett gymnastikpedagogiskt symposium, där pedagoger, jämte fysiologer, fick möjlighet att yttra sig om ”gymnastikämnets målsättning och utformning samt i anslutning härtill lämpliga forskningsuppgifter”(Engström, 1969, 1). Detta utgjorde startpunkten för systematisk pedagogisk utforskning av skolämnet idrott och hälsa (som det kom att benämnas 1994).

I det här kapitlet diskuteras friluftsliv som utbildnings- och samhällsfenomen, utifrån ett humanistiskt och beteendevetenskaplig tidrottsperspektiv. I en bok om idrottsforskning kan det tyckas märkligt att inkludera ett kapitel om friluftsliv. Som vi vill visa i detta kapitel finns det dock skäl till att det kan se ut så i den svenska kontexten, åtminstone inom den humanistiska och beteendevetenskapliga idrottsforskningen. I kapitlet presenterar vi den forskning som bedrivits på temat friluftsliv inom svensk humanistisk- och beteendevetenskaplig idrottsforskning över de senaste femtio åren. Vi inkluderar forskning om friluftsliv kopplat till skolämnet idrott och hälsa men, för att sätta in denna i en samhällskontext, inkluderar vi också forskning om friluftsliv som ett bredare samhällsfenomen. Vår ambition är att ge dig som läsare en övergripande bild genom att mer översiktligt presentera innehållet och de viktigaste forskningsresultaten i avhandlingar och annan forskning som lagts fram.

I det här kapitlet riktas fokus mot barn- och ungdomsidrotten utveckling. Med utgångspunkt i några av de mål som idrottsrörelsen såväl som staten formulerat redogör jag kort för några av resultaten i ett 20-tal doktorsavhandlingar på området. Därefter diskuterar jag om idrottsrörelsens utveckling, från en mansrörelse till en ungdomsrörelse för både pojkar och flickor, kan ses som en framgångssaga i alla avseenden. Frågor som behandlas är i vilken omfattning barn och unga deltar, hur de upplever sitt idrottande, vad unga lär sig och vad idrotten fostrar till samt vilken miljö som leder till optimal idrottsutveckling. Barn- och ungdomsidrottens utveckling är framgångsrik på många sätt men flera utmaningar återstår.

Innan 1970-talet var idrottsforskning inom humaniora och samhällsvetenskap (hum-sam) relativt begränsad i Sverige. Den idrottsforskning som bedrevs innan 70-talet var främst inom de naturvetenskapliga disciplinerna. Under 70-talet startade dock en utveckling som har lett till att det idag, 50 år senare, finns ett antal idrottsvetenskapliga forskningsmiljöer, med lektorer, docenter och professorer i idrottsvetenskap, flera nationella idrottsforskarföreningar som anordnar konferenser och ger ut vetenskapliga peer-review granskade publikationer, 218 doktorsavhandlingar med idrott som huvudfokus har försvarats, och idrottsforskarna har genomfört en stor mängd forskningsprojekt och publicerat tusentals vetenskapliga artiklar, såväl nationellt som internationellt. Bakom denna utveckling ligger naturligtvis gärningar av en mängd individuella aktörer, men det har också funnits strukturella förutsättningar som har möjliggjort och begränsat deras handlingsutrymme.