Gymnastik- och idrottshögskolan, GIH

Syfte

Syftet med studien var att bedöma rörelseutförandet under testet enbensknäböj hos en grupp elit/subelit långdistanslöpare och om, och i så fall hur rörelseutförandet påverkas av uttröttning. Syftet var också att undersöka om det förelåg ett samband mellan subjektiv bedömning vid enbensknäböj och ledvinklar kalkylerade vid tredimensionell (3D) rörelseanalys.

Metod

Tio löpare från löparklubb utförde enbensknäböj. Vid testet poängsattes rörelseutförandet enligt en bedömningsskala samtidigt som 3D kinematisk data inhämtades via datorbaserad 3D rörelseanalys. Tjugosex markörer placerades bilateralt på anatomiska landmärken på bäcken, lår, underben och fot. Därefter sprang försökspersonerna 15 minuter på ett löpband enligt ett utmattningsprotokoll. Direkt efter genomförd löpning utfördes åter igen teströrelsen och bedömdes enligt skala under samtidig 3D-rörelseanalys.

Resultat

I denna studie identifierades att samtliga långdistanslöpare inte kunde utföra ett enbensknäböj med bibehållen stabilitet och utan kompensatoriska rörelser. Däremot identifierades ingen skillnad i rörelseutförande efter ett uttröttningsprotokoll. Resultatet från bedömning enligt en standardiserad skala överenstämde med objektiva resultat från 3D rörelseanalys.

Slutsats

Resultaten från studien visar att enbensknäsböj är ett valid funktionellt test som enkelt kan användas i praktiken för att identifiera löpare med avvikande rörelsemönster. Om testet används i ett preventivt syfte och att en adekvat rehabilitering sätts in vid skador, kan troligtvis idrottsrelaterade skador hos långdistanslöpare uppmärksammas i ett tidigt stadium.

Aim

The aim of this study was to assess the performance during a single leg squat in a group of long distance runners. The aim was also to examine if, and how the performance was affect by a treadmill running fatigue protocol. A futher aim was to investigate whether there was a correlation between subjective assessments, according to a standardized scale, and calculated joint angles measured by 3D motion analysis.

Method

Ten runners from a running club performed a single leg squat as a score based on a rating scale. When testing movement, 3D kinematic data for motion analysis were gathered, using markers placed on anatomical landmarks on the subject. Immediately after scoring and gathering motion analytical data from the single leg squat, the subjects ran 15 minutes on a treadmill according to a fatigue protocol. Directly after the running the subject performed the test movement, with scoring and motions analysis.

Results

None of the subjects were assessed to perform a single leg squat correctly on neither the right nor the left leg without any compensatory movement before or after fatigue running. There was no significant difference in the calculated summarized joint angles of the hip, knee and foot by 3 D motion analysis of the right and left legs respectively before and after running. There was a significant correlation between scoring and summed joint angles for both right and left leg before fatigue.

Conclusion

This study results shows that a single leg squat is a valid functional test that can be easily used in practice to identify runners with abnormal movement patterns. If the test is used in a preventive manner and that adequate rehabilitation deployed in injuries, probably sports-related injuries in long distance runners may be highlighted in an earlier stage.