Gymnastik- och idrottshögskolan, GIH

Syfte och frågeställningar 

Syftet med denna studie är att undersöka idrottslärares erfarenhet och hantering av bedömningsutmaningar i årskurs sex jämfört med årskurs nio. Detta undersöker vi för att identifiera idrottslärares utmaningar i bedömningsprocessen samt att analysera huruvida dessa upplevelser skiljer sig beroende på vilken årskurs de undervisar i. Bakgrunden är att bedömning i ämnet ofta upplevs som komplext eftersom det innefattar både praktiska och teoretiska moment, varierande förutsättningar och otydliga formuleringar i betygskriterierna.   

Utifrån syftet formulerades dessa frågeställningar:  

(1) Hur beskriver idrottslärare bedömningsprocessen och de utmaningar de möter i den för årskurs 6?  

(2) Hur beskriver idrottslärare bedömningsprocessen och de utmaningar de möter i den för årskurs 9?   

(3) Finns det skillnader i lärares beskrivningar i upplevelser av bedömningsprocessen för årskurs 6 jämfört med årskurs 9, och i så fall vilka?  

Metod 

Studien använder en kvalitativ metod med semi-strukturerade intervjuer där fem idrottslärare intervjuades utifrån en guide bestående av nio frågor om bedömningsprocessen. Deras svar transkriberades sedan ordagrant och analyserades tematiskt vilket skapade teman som är empiriskt baserade. Detta ledde till följande resultat.   

Resultat 

Resultatet visar att samtliga lärare använder många olika hjälpmedel för att skapa struktur i bedömningen. Majoriteten använder sig av dokumentationsverktyg för att kunna följa elevernas utveckling över tid och ge kontinuerlig återkoppling och bedömningen beskrivs som en fortlöpande process. Bristande lokaler, stora elevgrupper och otydlighet i kunskapskraven lyfts som utmaningar. Resultatet visar även på tydliga skillnader i bedömningsprocessen mellan årkurs sex och nio. Lärarna betonar även vikten av kollegialt samarbete för att öka likvärdighet.     

Slutsats 

Studien visar att bedömning i idrott och hälsa är ett komplext moment och påverkas av praktiska förutsättningar och kunskapskrav. Bedömningen i årskurs sex är mer formativ och utvecklingsinriktad, medan årkurs nio präglas av mer summativa och kriteriestyrda krav. För att öka likvärdigheten behövs tydligare riktlinjer och stärkt kollegialt samarbete.