Gymnastik- och idrottshögskolan, GIH

Purpose: This study investigated the relationships between isokinetic knee flexor/extensorand ankle plantar/dorsal strength, jump performance, and change of direction(COD) performance, with particular focus on biomechanical determinants of 180° COD tasks.

Methods: Eight male handball players (21.7±3.6 years, 84.2±13.4kg, 189±13.5cm)completed isokinetic strength testing of knee flexion/extension and ankle plantar/dorsalflexion at 60°/s and 120°/s, countermovement jumps (CMJ), and 180° COD tests. Ground reaction forces, joint kinematics, were collected during COD performance usingforce plates and motion capture. Pearson and Spearman correlations were used to examine relationships between variables. To address multiple comparisons, the Benjamini-Hochberg procedure was applied separately for each hypothesis group.

Results: No significant correlations were found between isokinetic strength measures,jump height and COD completion time. Before adjustment for multiple comparisons,COD performance was significantly correlated with vertical braking mean force (r =−0.707, p = 0.048), and knee flexion angles (r = 0.745, p = 0.043). Jump height showed significant correlations with contact time (r = 0.753, p = 0.015). After applying the Benjamini-Hochberg procedure, only the correlation between left knee extension at 60°/sand horizontal propulsive peak force (r = −0.98, p = 0.001) remained significant. Bilateral asymmetries were observed, with strength-biomechanics relationships predominantly found in the left leg.

Conclusion: After controlling for multiple comparisons, only left knee extensionstrength and horizontal propulsive peak force maintained a significant relationship.Initially, COD performance was associated with mean braking forces and knee flexionangles, with no significant correlations found between joint strength measures and completion time. Bilateral asymmetries were observed in strength-biomechanical relationships, predominantly in the left leg, potentially reflecting sport-specific directional preferences in handball. The small sample size (n=8), which a post-hoc power analysis revealed would require seventeen participants for adequate statistical power, and inclusion of only male participants limits generalizability. Future research with larger, more diverse samples is needed to establish definitive strength-performance relationships in COD tasks.

Syfte: Denna studie undersökte sambanden mellan isokinetisk knä flexor/extensor och ankel plantar/dorsal styrka, countermovementhopp(CMJ) och riktningsförändringsförmåga (COD), med särskilt fokus på biomekaniska faktorer.

Metoder: Åtta manliga handbollsspelare (21,7±3,6 år, 84,2±13,4kg, 189±13,5cm) genomförde isokinetisk styrketestning av knäflexion/extension och ankelplantar/dorsalflexion vid 60°/s och 120°/s, CMJ, och 180° CODtester. Markreaktionskrafter, ledkinematik och hastighetsdata samlades in under COD-prestationen med hjälp av kraftplattor och markörbaserat rörelsesystem. Pearson- och Spearman-korrelationer användes för att undersöka samband mellan variabler. För att hantera multipla jämförelser användes Benjamini-Hochberg-proceduren separat för varje hypotesgrupp.

Resultat: Inga signifikanta korrelationer hittades mellan isokinetiska styrkemått, CMJoch CODtid.Före justering för multipla jämförelser korrelerade COD-prestationen signifikant med vertikal genomsnittlig bromskraft (r = −0,707, p = 0,048) och knäflexionsvinklar (r = 0,745, p = 0,043). Hopphöjden visade signifikanta korrelationer med kontakttid (r = 0,753, p = 0,015). Efter att ha tillämpat Benjamini-Hochberg-procedurenför blev endast korrelationen mellan vänster knäextension vid 60°/s och horisontellpropulsiv toppkraft (r = −0,98, p = 0,001) signifikant. Bilaterala asymmetrier observerades, med styrka-biomekanik-samband främst funna i vänster ben.

Slutsats: Efter kontroll för multipla jämförelser upprätthöll endast vänster knäextensionstyrka och horisontell propulsiv toppkraft ett signifikant samband. Initialt var COD-prestationen associerad med genomsnittliga bromskrafter och knäflexionsvinklar, utan signifikanta korrelationer mellan ledstyrka och COD-tid. Bilaterala asymmetrier observerades mellan styrka och biomekaniska faktorer, främst i vänster ben, vilket potentiellt återspeglar sportspecifika riktningsförändringspreferenser inom handboll. Den lilla urvalsstorleken (n=8), som enligt en efterhandsanalys skulle kräva sjutton deltagare för adekvat statistisk styrka, och inkludering av endast manliga deltagare begränsar generaliserbarhet. Framtida forskning med större, mer varierade urval behövs för att fastställa definitiva styrka-prestationssamband i COD-uppgifter.