Gymnastik- och idrottshögskolan, GIH

Syfte

Syftet med denna studie var att undersöka hur löpekonomi påverkas av en uppvärmning som inkluderar maximala isometriska plantarflexioner jämfört med en uppvärmning utan aktivering. Hypotesen var att en sådan aktivering förbättrar löpekonomin, genom minskat syreupptag under submaximal löpning, baserat på en förväntad PAPE-effekt (post activation performance enhancement).

Metod

Sex kvinnliga distanslöpare (58,6 ± 3,98 kg, 167,6 ± 7,46 cm, 52,4 ± 2,66 ml∙kg-1∙min-1, 28,5 ± 2,59 år) deltog vid tre testtillfällen. Vid det första tillfället genomfördes, tröskeltest, VO2maxtest och genomgång av den experimentella proceduren. De två efterföljande testtillfällena inkluderade två olika protokoll där båda inleddes med en uppvärmning på löpband under 10 minuter i en hastighet på 10 km/h. I det ena protokollet genomfördes därefter en aktivering mot en skivstång bestående av fem maximala isometriska plantarflexioner per ben, där varje repetition varade i fem sekunder med 15 sekunders vila. Därefter följde åtta minuters passiv vila. I det andra protokollet genomfördes den passiva vilan på åtta minuter direkt efter uppvärmningen. Båda protokollen avslutades med 15 minuter submaximal löpning i 11 km/h, där syreupptaget mättes för att kunna bedöma löpekonomi. Beroende på normalfördelning analyserades data med parat t-test eller Wilcoxons rangtest.

Resultat

Resultatet visade ingen signifikant skillnad i syreupptag mellan protokollet som inkluderade maximala isometriska plantarflexioner och det protokollet utan någon aktivering. Även blodlaktatnivåer, hjärtfrekvens och upplevd ansträngning i andningen visade inga signifikanta skillnader. En tendens till minskad upplevd ansträngning i benen observerades efter uppvärmningen utan en aktivering, men skillnaden var inte statistiskt signifikant.

Slutsats

Studien visade att det inte fanns någon signifikant skillnad i syreupptag vid submaximal löpning efter isometrisk aktivering jämfört med en uppvärmning utan aktivering. Den uteblivna effekten kan bero på faktorer som återhämtningstid, belastningsnivå och träningsbakgrund. Framtida forskning bör undersöka vidare hur en isometrisk aktivering kan påverka distanslöpare på kort sikt genom aktivering av andra eller fler muskelgrupper samt undersöka vilka mekanismer som kan ligga bakom en potentiell effekt.

Aim

The aim of this study was to investigate how running economy is affected by a warm-up that includes maximal isometric plantarflexion compared to a warm-up without activation. The hypothesis was that such activation would improve running economy, by reduced oxygen uptake during submaximal running, based on an expected PAPE effect (post activation performance enhancement).

Method

Six female distance runners (58,6 ± 3,98 kg, 167,6 ± 7,46 cm, 52,4 ± 2,66 ml∙kg⁻¹∙min⁻¹, 28,5 ± 2,59 years) participated in three test sessions. The study began with a threshold test, VO2max test and an introduction to the experimental procedure. The two subsequent testing sessions included two different protocols, both starting with a 10 minute warm-up on a treadmill at a speed of 10 km/h. In one protocol, an activation was then performed against a barbell consisting of five maximal isometric plantarflexions per leg, where each repetition lasted for five seconds with 15 seconds of rest. This was followed by eight minutes of passive rest. In the second protocol, the passive rest was performed for eight minutes directly after the warm-up. Both protocols ended with 15 minutes of submaximal running at a speed of 11 km/h, during which oxygen uptake was measured to assess running economy. Data were analyzed using paired t-tests and the Wilcoxons rank test.

Results

The results showed no significant difference in oxygen uptake between the protocol that included maximal isometric plantarflexions and the protocol without any activation. Blood lactate levels, heart rate, and perceived exertion in breathing also showed no significant differences. A tendency towards reduced perceived exertion in the legs was observed after the warm-up that did not include an activation, but the difference was not statistically significant.

Conclusion

The study showed that there was no significant difference in oxygen uptake during submaximal running after isometric activation compared to a warm-up without activation. The lack of effect may be due to factors such as recovery time, load level, and training background. Future research should further investigate how isometric activation may affect distance runners in the short term by activating other or additional muscle groups and examine the mechanisms that may underlie a potential effect.