Gymnastik- och idrottshögskolan, GIH

Syfte och frågeställning: Syftet med arbetet var att undersöka konstsimstränares och konstsimmares upplevda kunskaper och trygghet i att förebygga, identifiera och hantera ätstörningar (ÄS). Dessa frågeställningar besvarades: 

Känner sig tränare och idrottare säkra på hur de ska agera på signaler som kan vara tecken på ÄS, och vad upplever de för riskfaktorer för ÄS inom konstsim? Finns det skillnader mellan simmare och tränare? Anser tränare och idrottare att utbildningen och informationen är tillräcklig för att känna sig trygg i att förebygga, identifiera och hantera ÄS? Finns det skillnader mellan simmare och tränare? Har tränare och idrottare varit med om ÄS i deras närhet inom konstsimmet och har de i så fall känt sig förberedda på att hantera detta? Finns en öppenhet att prata om ÄS med lagkamrater, tränare eller tränarkollegor? 

Metod: För att besvara frågeställningarna svarade kvinnliga konstsimstränare och konstsimmare, över 15 år gamla, på en enkät som innehöll kvantitativa och kvalitativa frågor. De kvantitativa resultaten sammanställdes i diagram med hjälp av statistiska analyser medan de kvalitativa frågorna sammanställdes i en tematisk analys. 

Resultat: Tränare och aktiva kände sig måttligt (mitten på Likert-skala) säkra på att uppfatta om någon har en ÄS, och upplever i hög grad att konstsim har ökad risk för att utveckla sjukdomen. Utbildningen och informationen de fått för att förebygga, identifiera och hantera ÄS upplevs som måttliga eller lägre medan önskan om mer utbildning är stark. Tränarnas säkerhet i att bemöta och ta vidare ÄS-fall vidare inom organisationen var generellt måttliga eller över, medan simmarna skattar måttligt eller lägre på Likert-skalan. 

Slutsats: Studien visade att simmare och tränare upplever viss kunskap och trygghet i att förebygga, identifiera och hantera ÄS. Samtidigt hade flera varit med om lagkamrater eller adepter drabbats och då upplevt osäkerhet i hur situationen ska hanteras, och önskan om mer utbildning var hög. Båda grupperna upplevde konstsim som en riskidrott för utvecklandet av ÄS, vilket stämmer överens med tidigare forskning. Detta indikerar att det finns ett behov av mer riktad utbildning, särskilt inom identifiering och bemötande av ätstörningar i konstsimsmiljön 

Aim and Research Questions: The aim of this study was to explore artistic swimming coaches’ and athletes’ perceived knowledge and confidence in preventing, identifying, and managing eating disorders (EDs). The following research questions were addressed: 

Do coaches and athletes feel confident in how to respond to warning signs that may indicate an ED, and what risk factors for EDs do they perceive within artistic swimming? Are there any differences between swimmers and coaches? Do coaches and athletes consider the education and information they have received sufficient to feel confident in preventing, identifying, and managing EDs? Are there any differences between swimmers and coaches? Have coaches and athletes encountered EDs within their artistic swimming environment, and if so, did they feel prepared to handle the situation? Is there openness to talk about EDs with teammates, coaches, or coaching colleagues? 

Method: To answer these questions, female artistic swimming coaches and athletes over the age of 15 responded to a questionnaire containing both quantitative and qualitative items. Quantitative data were presented in charts using statistical analysis, while qualitative responses were analyzed thematically. 

Results: Coaches and athletes reported a moderate level of confidence (mid-point on the Likert scale) in recognizing EDs, and a strong perception that artistic swimming poses an increased risk for developing such disorders. The education and information received regarding ED prevention, identification, and management were perceived as moderate or lower, while the desire for more education was high. Coaches generally reported moderate or higher confidence in referring ED cases, while athletes rated their confidence as moderate or lower. 

Conclusion: The study shows that both swimmers and coaches perceive a certain level of knowledge and confidence in addressing EDs. At the same time, many have experienced teammates or athletes developing EDs and felt uncertain about how to handle the situation, highlighting a strong demand for more education. Both groups perceive artistic swimming as a high-risk sport for developing EDs, in line with previous research. This suggests a need for targeted educational efforts, particularly in the areas of identification and appropriate response to eating disorders in the artistic swimming environment.