Gymnastik- och idrottshögskolan, GIH

Aim: The aim of this study was to investigate the relationship between the knee joint’s range of motion (maximal extension (Max E), maximal flexion (Max F), and total range of motion (Tot R)) and the performance measured in sprinttime of 40-meter linear skate sprint among elite active ice hockey players.

Method: In a field study on ice, 20 male elite ice hockey players were tested. During a 40-meter linear skating sprint, knee joint range of motion and finish times were measured using specific measurement equipment. The relationships between knee joint range of motion and finish time were analyzed using Pearson’s correlation coefficient. One-repetition maximum (1RM) squat was used as a covariate to examine its potential influence on the results.

Results: None of the variables Max E, Max F, or Tot R correlated with the finish time. Only Max E in the left leg showed a significant relationship (r = -0.48, p = 0.04) between knee joint range of motion and finish time when 1RM-squat was used as a covariate. However, the covariate 1RM-squat (r = -0.66, p <0.01) was significantly correlated with the finish time in the 40-meter skating sprint.

Conclusion: The results indicate that knee joint range of motion does not affect finish time during a 40-meter linear skating sprint in elite ice hockey players. However, the results suggest that a higher 1RM-squat may contribute to faster skating sprint performance, even though it does not influence knee joint range of motion. This may be due to the analysis of the knee joint being done in isolation, excluding both the ankle and hip joints, which cooperate in force transfer to the ice surface during skating, as well as the contribution of the leg muscles to force generation.

Syfte

Syftet med denna studie var att undersöka sambandet mellan knäledens rörelseomfång (maximal extension (Max E), maximal flexion (Max F) och totalt rörelseomfång (Tot R)) och prestation mätt i sluttiden under en 40-meters linjär skridskosprint hos elitaktiva ishockeyspelare.

Metod

I en fältstudie på is testades 20 manliga elitaktiva ishockeyspelare. Under en 40-meters linjär skridskosprint uppmättes knäledens rörelseomfång och sluttider med specifik mätutrustning. Sambanden mellan knäledens rörelseomfång och sluttiden analyserades med Pearsons korrelationskoefficient. En repetition max (1RM) i knäböj användes som kovariat för att undersöka dess potentiella påverkan på resultaten.

Resultat

Ingen av variablerna Max E, Max F eller Tot R korrelerade med sluttiden. Endast Max E i vänster ben uppvisar ett signifikant samband (r = -0,48, p = 0,04) mellan knäledens rörelseomfång och sluttiden när 1RM-knäböj användes som kovariat. Däremot korrelerade kovariaten 1RM-knäböj (r = -0,66, p <0,01), signifikant med sluttiden på 40-meters skridskosprint.

Slutsats

Resultaten indikerar att knäledens rörelseomfång inte har någon inverkan på sluttiden under en 40-meters linjär skridskosprint hos elitaktiva ishockeyspelare. Däremot tyder resultaten på att högre 1RM-knäböj kan bidra till snabbare skridskosprintprestationer även om det inte påverkar knäledens rörelseomfång genom benmuskulaturens förmåga att generera kraft. Detta kan tänkas bero på att analysen av knäleden sker isolerat och att både fot- och höftleden utelämnas då dessa leder samverkar vid kraftöverföring i isytan vid skridskoåkning.