Gymnastik- och idrottshögskolan, GIH

 Syfte och frågeställningar: Det blir allt vanligare med de Neuropsykiatriska diagnoserna Autism och ADHD och de förväntas att fortsätta öka. Det mesta av forskningen är gjorda på barn men eftersom diagnoserna är en livslång funktionsnedsättning är det även viktigt med forskning på vuxna. Det är allmänt känt att fysisk aktivitet är bra för alla människor oavsett diagnos eller inte. Dock finns det en kunskapslucka kring samband mellan fysisk aktivitet, välbefinnande och symptomnivå hos personer med Autism och/eller ADHD. Syftet med denna studie var att undersöka ifall det finns ett samband mellan fysisk aktivitet, välbefinnande och symptomnivå hos personer med Autism och/eller ADHD. 

Metod: Detta är en kvantitativ studie. 117 kvinnor och män över 18 år med (eller trodde att dom hade) en Autism och/eller ADHD diagnos besvarade en enkät. Enkäten innehöll frågor om bland annat fysisk aktivitet, välbefinnande och symptomnivå. Symptomnivåerna delades in i olika typer: 1. ouppmärksamhetssymptom, 2. hyperaktivitet/impulsivitetssymptom och 3. hur man upplever symptomnivåerna i vardagen. Enkätsvaren användes för att i programmet Jamovi genomföra en korrelationsanalys med hjälp av Spearmans test. Även analys av bakgrundsvariabler genomfördes för att få fram antal, procent, medelvärde och standardavvikelser. 

Resultat: Korrelationen mellan fysisk aktivitet och välbefinnande var signifikant (R=0.392, p<0.001).  Korrelationen för fysisk aktivitet och symptomnivå för ouppmärksamhet          (R=-0.118, p=0.204) samt impulsivitet/hyperaktivitet (R=0.029, p=0.759) visade sig inte signifikant. Däremot visade sig fysisk aktivitet och hur symptomnivåerna påverkar än i vardagen vara signifikanta (R=-0.209, p=0.024). Korrelationen mellan välbefinnande och symptomnivå vad gäller ouppmärksamhet var signifikant (R=-0.340, p<0.001). Samma sak vad gäller välbefinnande och hur symptomen påverkar än i vardagen (R=-0.378, p<0.001). Däremot var korrelationen mellan välbefinnande och symptomnivå vad gäller hyperaktivitet/impulsivitet inte signifikant (R=-0.152, p=0.103).

Slutsats: Studien undersökte korrelationen mellan fysisk aktivitet, välbefinnande och symptomnivå. Det visade sig att de som är mer fysiskt aktiva har ett bättre välbefinnande och lägre grad av symptom kopplade till sin Autism och/eller ADHD i vardagen. De som hade ett bättre välbefinnande hade också lägre grad av symptom gällande ouppmärksamhet samt lägre grad av symptom som påverkar än i vardagen. Det krävs mer forskning inom många områden. Bland annat om vad som krävs för att fler med diagnoser ska delta och fortsätta delta i fysisk aktivitet, hur fysisk aktivitet påverkar symptomnivåer samt om sambandet mellan symptomnivåer och välbefinnande. Kunskap och förståelse är avgörande, därför är forskning väldigt viktigt för att individer med Autism och/eller ADHD ska få ett så bra liv som möjligt.

 Aim: It is becoming more common with the neuropsyciatric diagnosis of Autism and ADHD and they are expected to increase. Most of the research is done on children, but since the diagnoses are lifelong disabilities, research on adults is also important. It is generally known that physical activity is good for all people regardless of diagnoses or not. However, there is a knowledge gap regarding the relationchip between physical activity, well being and symptom levels in people with Autism and/or ADHD. The purpose of this study was to investigate wheater there is a correlation between physical activity, well being and symptom levels in people with Autism and/or ADHD.  

Method: This is a quantitative study. 117 women and men over 18 years of age with (or believed they had) an Autism and/or ADHD diagnosis answered a questionnaire. The questionnaire contained questions about, physical activity, well-being and symptom level. Symptom levels were divided into different types, inattention symptoms, hyperactivity/impulsivity symptoms and how the symptom levels experienced in everyday life. The questionnaire responses were used to conduct a correlation analysis using Spearman's test in the program Jamovi. Analysis of background variables was also conducted to obtain numbers, percentages, mean values ​​and standard deviations. 

Results: The correlation between physical activity and well-being was significant (R=0.392, p<0.001). The correlation between physical activity and symptom level for inattention (R=-0.118, p=0.204) and impulsivity/hyperactivity (R=0.029, p=0.759) was not significant. However, physical activity and how the symptom levels affect everyday life were significant (R=-0.209, p=0.024). The correlation between well-being and symptom level for inattention was significant (R=-0.340, p<0.001). The same applies to well-being and how the symptoms affect everyday life (R=-0.378, p<0.001). However, the correlation between well-being and symptom level for hyperactivity/impulsivity was not significant (R=-0.152, p=0.103). 

Conclusion: The study investigate the correlation between physical activity, well-being and symptom levels. It was found that those who were more physically active had better well-being and lower levels of symptoms related to their Autism and/or ADHD in everyday life. Those who had better well-being also had lower levels of symptoms related to inattention and lower levels of symptoms that interfere with everyday life. More research is needed in many areas. For instance, what is needed for more people with diagnoses to participate and continue to participate in physical activity, how physical activity affects symptom levels, and the relationship between symptom levels and well-being. Knowledge and understanding are crucial, which is why research is vital for individuals with Autism and/or ADHD to have the best possible life.