Gymnastik- och idrottshögskolan, GIH

Syfte och frågeställningar: Studien ämnar undersöka om och hur friluftsundervisning bidrar till en djupare förståelse för relationen mellan människa och natur, samt miljö- och hållbarhetsfrågor hos gymnasielever. Studien vilar på transformativ lärandeteori som teoretiskt ramverk. Studiens frågeställningar är: Hur beskriver gymnasieelever sin relation till naturen, och hur möjliggör friluftsundervisningen en utveckling av relationen till naturen? Hur beskriver elever att friluftsundervisningen har utmanat och utvecklat deras perspektiv och värderingar kring miljö och hållbarhet, och vad avslöjar deras beskrivningar om vilket utrymme dessa frågor ges i undervisningen?

Metod: Studien baserades på semistrukturerade intervjuer med 10 gymnasieelever (sju flickor och tre pojkar) från Stockholm, med en åldersfördelning mellan 16 och 18 år. Intervjuerna genomfördes i fokusgrupper om tre till fyra personer. Data analyserades med tematisk analys där materialet kodades och tolkades med en deduktiv ansats och en teoretisk koppling till transformativ lärandeteori.

Resultat: Eleverna beskriver sin relation till naturen som positiv, men deras beskrivningar tyder på att friluftsundervisningen inte bidrar till en vidareutveckling av denna relation. I deras beskrivningar framgår det även att friluftsundervisningen inte ger eleverna möjlighet att utmana eller utveckla sina perspektiv på miljö och hållbarhet, då den främst fokuserar på praktiska färdigheter utan reflektion kring ekologiska eller hållbarhetsfrågor. Deras beskrivningar avslöjar också att friluftsundervisningen inte ger tillräckligt utrymme för kritisk reflektion eller diskussioner om hållbarhet, vilket hindrar en djupare utveckling av deras värderingar kring miljöansvar.

Slutsats: Studies slutsats är att friluftsundervisningen spelar en begränsad roll för att fördjupa eller utveckla gymnasieelevers relation till naturen. Friluftsundervisningen brister i att erbjuda möjligheter för diskussioner och reflektion som kan förändra elevers syn på sin relation till naturen, samt i frågor om värderingar kopplade till miljö och hållbarhet. Trots detta tyder studien på att det finns en potential i friluftsundervisningen att utmana och utveckla elevers perspektiv. För att stärka deras relation till naturen och främja en hållbar världsbild krävs dock en mer målinriktad och kritisk reflektion i undervisningen.

Aim: The study aims to investigate whether and how outdoor education contributes to a deeper understanding of the relationship between humans and nature, as well as environmental and sustainability issues among upper secondary students. The study is based on transformative learning theory as its theoretical framework. The research questions of the study are: How do upper secondary students describe their relationship with nature, and how does outdoor education enable the development of this relationship? How do students describe how outdoor education has challenged and developed their perspectives and values regarding the environment and sustainability, and what do their descriptions reveal about the space given to these issues in the teaching?

Method: The study was based on semi-structured interviews with 10 upper secondary students (seven girls and three boys) from Stockholm, with an age range between 16 and 18 years. The interviews were conducted in focus groups of three to four people. Data was analyzed using thematic analysis where the material was coded and interpreted with a deductive approach and a theoretical connection to transformative learning theory.

Results: The students describe their relationship with nature as positive, but their descriptions suggest that outdoor education does not contribute to further developing this relationship. Their descriptions also indicate that outdoor education does not provide opportunities for students to challenge or develop their perspectives on the environment and sustainability, as it primarily focuses on practical skills without reflection on ecological or sustainability issues. Their descriptions also reveal that outdoor education does not allow sufficient space for critical reflection or discussions about sustainability, which prevents a deeper development of their values regarding environmental responsibility.

Conclusions: The conclusion from this study is that outdoor education plays a limited role in deepening or developing upper secondary students' relationship with nature. Outdoor education fails to provide opportunities for discussions and reflections that could alter students' views on their relationship with nature, as well as on values related to the environment and sustainability. Despite this, the study suggests that there is potential in outdoor education to challenge and develop students' perspectives. However, to strengthen their relationship with nature and promote a sustainable worldview, more goal-oriented and critical reflection in teaching is required.