Innan 1970-talet var idrottsforskning inom humaniora och samhällsvetenskap (hum-sam) relativt begränsad i Sverige. Den idrottsforskning som bedrevs innan 70-talet var främst inom de naturvetenskapliga disciplinerna. Under 70-talet startade dock en utveckling som har lett till att det idag, 50 år senare, finns ett antal idrottsvetenskapliga forskningsmiljöer, med lektorer, docenter och professorer i idrottsvetenskap, flera nationella idrottsforskarföreningar som anordnar konferenser och ger ut vetenskapliga peer-review granskade publikationer, 218 doktorsavhandlingar med idrott som huvudfokus har försvarats, och idrottsforskarna har genomfört en stor mängd forskningsprojekt och publicerat tusentals vetenskapliga artiklar, såväl nationellt som internationellt. Bakom denna utveckling ligger naturligtvis gärningar av en mängd individuella aktörer, men det har också funnits strukturella förutsättningar som har möjliggjort och begränsat deras handlingsutrymme.