Gymnastik- och idrottshögskolan, GIH

Avhandlingen handlar om unga ryttare i åldern 15–17 år och villkoren för att de ska kunna vara delaktiga i sin idrott. En utgångspunkt i avhandlingen är FN:s barnkonvention, som fastställer att alla barn har rätt att göra sin röst hörd och att få den beaktad med hänsyn tagen till ålder och mognad.

Avhandlingen består av två delstudier: en webbenkät och en etnografisk studie. I avhandlingens delarbeten riktas fokus mot att kartlägga de unga ryttarnas delaktighet, hur de uttrycker att de vill vara delaktiga, hur vuxna (ridlärare) möjliggör delaktighet (eller inte), samt hur de sammanhang unga ryttare befinner sig i påverkar möjligheten att vara delaktig.

Slutsatserna är att många av de unga ryttarna upplever att de är delaktiga vid första anblicken, men det framträder också andra aspekter. Kulturen präglas av givna normer och värderingar där unga ryttare anpassar sig till hierarkiska ordningar. De unga ryttarna själva önskar mer respekt och engagemang från vuxna och de vill ha mer inflytande i frågor som rör hästen. För att detta ska ske måste de vuxna (ridlärarna) reflektera över sitt pedagogiska förhållningssätt, se de unga som kompetenta nog att komma med idéer och lyssna på dem. För att unga ska känna sig mer delaktiga behöver det skapas en kultur där de kan vara delaktiga utan att vara rädda för att göra fel. Att förändra kulturer tar lång tid, men att skapa möjligheter för delaktighet behöver inte ta extra tid eller vara svårt, vilket ridlärare i avhandlingen också påvisar. Det är möjligt att lyssna, fråga och inkludera unga.

The overall aim of this thesis is to analyse the conditions for young equestrians (aged 15-17) to exercise their right to have a voice. The thesis is grounded in Article 12 of the United Nations Convention on the Rights of the Child (1989). The article states that 'every child has the right to express their views in all matters affecting them, and to have their views given due weight' (UNCRC, 1989).

Equestrianism is one of the largest youth sports in Sweden in terms of the number of participants. The Swedish Equestrian Federation states that the federation works to include young equestrians so that their voices are heard. Moreover, equestrian sport is known for developing young people in leadership and responsibility. However, despite this, there is anecdotal evidence from the #MeToo movement (#visparkarbakut) that reveals a culture in which young equestrians are silenced and vulnerable.

Taking a sociocultural perspective, the study examines the conditions for young equestrians to have a voice, and how they want to be involved. It further examines how social and political participation is shaped by norms and hierarchies. A combination of methods has been applied to address these objectives, including a widespread online survey and ethnographic fieldwork that was conducted at two Swedish riding schools.

The findings identify a culture where young equestrians appear content within their sporting context while simultaneously adapting to hierarchical structures. The thesis underscores the importance of creating an inclusive culture in which young equestrians feel respected. This, in turn, may contribute to a safer and more engaged sporting context. The study also emphasizes the role of riding instructors in facilitating participation, suggesting that conscious efforts to engage young people in dialogue can enhance their sense of inclusion. Additionally, the horse is identified as a part of creating meaningful participation, contributing both to social and political participation. This thesis empirically contributes to the understanding of youth participation in sport, especially offering insights for enhancing the involvement of young equestrians.