Gymnastik- och idrottshögskolan, GIH

Sexuella övergrepp inkluderar alla ovälkomna, kränkande sexuella handlingar, antingen utan samtycke eller med manipulerat samtycke. Sexuella övergrepp är förtroendebrott som strider mot barns och mänskliga rättigheter, liksom mot idrottsrörelsens etik och värdegrund. Utöver sin värdegrund har Riksidrottsförbundet en formulerad policy mot sexuella övergrepp. Policys betyder dock ingenting om de inte tillämpas. I nyhetsmedier, sociala medier och dokumentärer har sexuella övergrepp mot barn inom idrotten uppmärksammats på senare år. I ljuset av metoo och enligt forskningen på området framträder dock sådana vittnesmål som toppen av ett isberg. I forskningen skildras också en historia av förnekelse och försummelse av sexuella övergrepp mot barn inom idrotten, vilket går hand i hand med en djupt rotad tystnadskultur.

Den här studien inkluderar idrottens tio största specialidrottsförbund (SF) inom barn- och ungdomsidrotten: fotboll, innebandy, ridsport, simidrott, gymnastik, tennis, ishockey, handboll, basket och friidrott. Tillsammans omfattar dessa SF över 80 procent av barn- och ungdomsverksamheten i svensk idrottsrörelse. Syftet med studien är att undersöka vilka åtgärder dessa SF har vidtagit mot sexuella övergrepp. Trygg idrott och sexuella övergrepp kopplas ihop med relaterade gråzoner som tenderar att komplicera åtgärder. Studien baseras i huvudsak på intervjuer med 18 SF-representanter. Den inkluderar även en genomgång av webbplatserna för respektive SF och en analys av styrdokument på området.

Resultaten visar att idrottens största SF har vidtagit få eller inga åtgärder som explicit adresserar sexuella övergrepp mot barn och ungdomar inom idrotten. Trygg idrott i bredare bemärkelse är ett ganska nytt fokus- och arbetsområde, där SF kommit olika långt vad gäller åtgärder. Några SF har ett pågående arbete sedan flera år tillbaka, andra planerar sina första initiativ på området just nu. Även på informationskanaler som webbplatser, och i underlag som styrdokument, är sexuella övergrepp mestadels osynligt. Det gäller i än större utsträckning de gråzoner som omgärdar sexuella övergrepp.

Anledningen till att både preventiva och reaktiva åtgärder på området är begränsade är inte att det saknas avståndstagande eller ställningstagande mot sexuella övergrepp mot barn – tvärtom, i alla SF uttrycks det unisont att det är fullkomligt oacceptabelt. Snarare handlar det om ett antal utmaningar som står i vägen för en tillämpning som speglar policyn. I studien beskrivs dessa utmaningar närmare, men också vilka motiv som finns bakom viljan att utveckla åtgärder och skapa en tryggare idrott.

I studien dras slutsatsen att det finns motsättningar mellan att synliggöra respektive osynliggöra sexuella övergrepp. Det är inte uteslutande en problemlösning att uppmärksamma sexuella övergrepp i dagsläget, utan det riskerar samtidigt att orsaka problem. Det kan skapa en känsla av otrygghet snarare än trygghet. Kontentan blir att tystnadskulturen inom idrotten i dagsläget lönar sig, liksom det gör i samhället i stort. För att staka ut en väg framåt trots dessa motsättningar och utmaningar formuleras avslutningsvis ett antal rekommendationer till idrottsrörelsen.