Gymnastik- och idrottshögskolan, GIH

Introduktion

I vilken utsträckning unga deltar i rörelsekultur är ett återkommande forsknings- och samhällsintresse. Frågan relaterar både till fysisk aktivitet och hälsa, men också till rörelsekultur som en arena för socialisering, identitetsskapande och tillhörighet. Tidigare forskning visar att ungas deltagande är ojämlikt fördelat utifrån faktorer som kön, socioekonomisk status (SES) och att deltagandet varierar mellan olika geografiska kontexter (Larsson, 2019; Nilsson, 1998). Därmed kan ungdomars deltagande i rörelsekultur betraktas som ett uttryck för skilda förutsättning i livsvillkor. 

Syfte

Syftet med denna artikel är att, med utgångspunkt i Engströms (2008, 2013; Engström et al, 2018) ramverk om praktikens logiker, undersöka ungdomars smak för praktikens logiker i dagens rörelsekultur—exempelvis tävling, lek, och rörelse till musik. Analysen rör smakprofiler i relation till självrapporterat deltagande i rörelsekultur samt till kön, SES, migrationsbakgrund och sociogeografisk kontext genom Bourdieus begrepp habitus, kapital och sociala rum. Studien syftar också till att teoretiskt diskutera och empiriskt pröva samt kritiskt vidareutveckla Engströms ramverk.

Metod

Studien bygger på enkätdata från 2024 med 945 ungdomar i årskurs nio från fyra skilda sociogeografiska kontexter i Sverige: landsbygd, mellanstor stad, Stockholms innerstad samt Stockholms södra förorter. En statistisk klusteranalys av ungdomars smak/avsmak för praktikens logiker har genomförts, där smakprofilerna relateras till sociokulturella faktorer och de sociogeografiska kontexterna.

Resultat

Preliminära resultat indikerar att ungas smak och avsmak för skilda logiker samvarierar med deltagande i olika former av rörelsekultur såsom föreningsidrott, gymträning, att träna på egen hand liksom av med att inte regelbundet delta i de rörelsepraktiker som står till buds samt att sociokulturella skillnader framträder. 

Diskussion och slutsatser

Kunskapen om ungas smak för praktikens logiker och dess relation till i vilken utsträckning de deltar i rörelsekultur utifrån sociokulturella förutsättningar, kan utgöra en viktig pusselbit för förståelsen av varför inte fler rör sig.