Syfte
Syftet med denna studie är att jämföra fysiskt aktiva kvinnliga pensionärer med manliga pensionärers uppfattningar om ämnet idrott och hälsa från deras egen skolgång och kartlägga vilka faktorer som har bidragit till deras fysiska aktivitet idag. Studien är del av ett pilotprojekt om äldres hälsa vid Örebro universitet. Frågeställningar är:
Metod
Metoden i denna studie var fokusgrupper och fokusgruppssamtalen genomfördes i ett konferensrum på Örebro universitet. I studien har två fokusgrupper ingått, en grupp kvinnliga seniora orienterare och en grupp manliga seniora orienterare. I ett av samtalen var jag moderator tillsammans med en assisterande moderator från Örebro universitet. I den andra gruppen fanns moderatorer från Örebro universitet. Intervjuguiden som använts har utarbetats av mig med synpunkter från forskargruppen i Örebro.
Resultat
Resultatet från studien visar att hemmiljön har haft stor betydelse för deltagarnas fysiska aktivitet. Idrotten i skolan beskrevs däremot som något som inte haft större betydelse för deras fortsatta fysiska aktivitet och det gäller för både kvinnor och män. Några av deltagarna minns att den var dålig och inte speciellt positiv, men överlag så klarade deltagarna undervisningen bra. Båda grupperna betonar dessutom det faktum att det är hälsosamt och att man mår bra av motion. En annan viktig faktor för fortsatt fysisk aktivitet var den sociala samvaron. Detta gällde främst kvinnorna. För en del av männen var också tävlingsmomentet en motiverande faktor.
Slutsats
Av den här studien dras följande slutsatser. Idrottsundervisningen har överlag hos deltagarna i studien inte haft någon stor betydelse för deras fysiska aktivitet senare i livet. Det avgörande för att de har blivit fysiskt aktiva handlar mer om uppväxtförhållanden, stöd hemifrån och det sociala umgänget. Sedan dessa personer lämnat skolan har idrottsundervisningen förändrats. Men fortfarande är det viktigt att fundera vidare över hur vi motiverar ungdomar att i sitt fortsatta liv vara fysiskt aktiva?