Fysisk aktivitet är en preventiv medicin. Därför blir det intressant att fråga sig hur mycket planering och realisering av gång- och cykelvägar ska få kosta? Jag vet inte hur man ska se på den frågan än. Men jag vet att om man istället får en sjukdom kan det handla om mycket stora kostnader för samhället för att hålla sjukdomen ”under kontroll”, samt medverka till både välbefinnandet samt överlevnaden av en person.
När det gäller vardagsmotionens miljöer i form av vägar, trottoarer och cykelbanor, så tillhör de gatu- och trafikkontorens ansvarsområden på kommunal nivå. Och för det statliga vägnätet ansvarar Trafikverket. Inom denna sfär finns det för närvarande en annan grundval för beslut om investeringar än inom idrotts- och fritidssektorn. Genom så kallade kostnads- och nyttoanalyser bedöms till exempel om anläggandet av en väg har möjlighet att leda till ett positivt ekonomiskt återflöde till samhället. Om så inte är fallet bör i princip investeringen inte ske.
De samhällsekonomiska beräkningsmodeller som nyttjas i dessa sammanhang har utvecklats under lång tid för biltrafikens behov, men inte för gång och cykling. WHO har därför under de senaste 6 åren engagerat sig i behovet av att utveckla modeller för att beräkna de hälsoekonomiska effekterna av aktiva transporter.
I olika steg har detta arbete framskridit så att det 2011 finns ett hälsoekonomiskt instrument – WHO Health Economic Assessment Tool (HEAT) for walking and cycling – som är fritt tillgängligt att nyttja utan kostnad via internet.
Vid föreläsningen beskrivs grunden för detta instrument, och med Stor-Stockholm som utgångspunkt nyttjas det för en beräkning av den hälsoekonomiska effekten av cykling till arbetet.