Syfte och frågeställning Syftet med studien är att undersöka vilka samband som finns mellan återhämtning från arbetsrelaterad belastning, stress och välmående. Studien syftar också till att analysera om dessa samband skiljer sig åt mellan olika kön samt beroende på individens nivå av fysisk aktivitet. Frågeställningarna är: 1) Finns det ett samband mellan återhämtning från arbetsrelaterad belastning och stress? 2) Skiljer sig detta samband mellan kvinnor och män samt mellan de som uppnår och de som inte uppnår rekommendationerna för fysisk aktivitet? 3) Finns det ett samband mellan återhämtning från arbetsrelaterad belastning och välmående? 4) Skiljer sig detta samband mellan kvinnor och män samt mellan de som uppnår och de som inte uppnår rekommendationerna för fysisk aktivitet?
Metod Kvantitativ tvärsnittsstudie med enkät som metod. Enkäten besvarades av ett självselekterat urval om 155 personer i åldern 18–70 år. Enkäten bestod av validerade självskattningsskalor för att mäta stress (PSS-10), välmående (Välmåendeskalan), fysisk aktivitet (IPAQ) och återhämtning från arbetsrelaterade belastningar (REQ). Även ålder, kön och sysselsättning samlades in. Data samlades in under 15 dagar och svaren var anonyma. 16 personer exkluderades ur analyserna på grund av att de angett fler än en sysselsättning. Linjära regressionsanalyser utfördes i statistikprogrammet Jamovi.
Resultat Frågeställning 1: Det fanns ett signifikant samband mellan återhämtning och stress (β=-0.316, p<.001, R² = 0.358), vilket innebär att återhämtning förklarade 35.8% av variationen i stress. Frågeställning 2: Vid uppdelning efter kön var sambandet signifikant både hos kvinnor (β=-0.292, p<.001) och män (β=-0.352, p<.001) där modellen förklarade 29.6% av variationen i stress hos kvinnor (R²=0.296) och 45.8% hos män (R²=0.458), vilket tyder på att återhämtning förklarade en större andel av variationen i stress hos män.
Vid uppdelning efter fysisk aktivitetsnivå var sambandet signifikant mellan de som uppnår rekommendationerna om fysisk aktivitet (β=-0.330, p<.001) och de som ej uppnår (β=-0.245, p=0.001) där modellen förklarade 40.2% av variationen i stress hos de som uppnår (R²=0.402) och 21.6% för de som ej uppnår (R²=0.216), vilket tyder på att återhämtning förklarade en större andel av variationen i stress hos de som uppnår rekommendationerna. Frågeställning 3: Det fanns ett signifikant samband mellan återhämtning och välmående (β=0.705, p<.001, R²=0.495), vilket innebär att återhämtning förklarade 49.5% av variationen i välmående. Frågeställning 4: Vid uppdelning efter kön var sambandet signifikant både hos kvinnor (β=0.691, p<.001) och män (β=0.752, p<.001) där modellen förklarade 46.2% av variationen i stress hos kvinnor (R²=0.462) och 53.8% hos män (R²=0.538), vilket tyder på att återhämtning förklarade en större andel av variationen i välmående hos män.Vid uppdelning efter fysisk aktivitetsnivå var sambandet signifikant mellan de som uppnår rekommendationerna om fysisk aktivitet (β=0.687, p<.001) och de som ej uppnår (β=0.680, p<.001) där modellen förklarade 46.7% av variationen i välmående hos de som uppnår (R²=0.467) och 50.3% för de som ej uppnår (R²=0.503), vilket tyder på att återhämtning förklarade en större andel av variationen i välmående hos de som inte uppnår rekommendationerna.
Slutsats Det fanns signifikanta samband mellan återhämtning från arbetsrelaterad belastning och stress, samt mellan återhämtning och välmående. Det fanns även signifikanta samband mellan kön och fysisk aktivitetsnivå, kopplat till sambanden mellan återhämtning, stress och välmående.
2025. , s. 48