Gymnastik- och idrottshögskolan, GIH

Denna studie behandlar hur dansbaserad gruppträning kan utmana rådande heteronormer inom motionsidrotten. I dagens samhälle finns en tydlig hälsoklyfta inte bara mellan kvinnor och män utan även mellan de som faller in under heteronormen och de som bryter mot den. HBTQ-personer saknar arenor för fysisk aktivitet där de känner sig trygga och välkomna vilket leder till att träningen uteblir och en negativ inverkan på deras fysiska , psykiska och sociala hälsa. 

Genom en autoetnografi har jag som forskare använt queerteorin för att utmana heteronormativa stereotyper vid skapandet av ett gruppträningsbaserat danspass. Under den kreativa processen har jag fört dagbok och reflekterat över de val som gjorts. Danspasset är inspirerat av modern dans och poängen har varit att hitta koreografier som upplevs könsneutrala eller åtminstone utmanande av heteronormen. Fokus landade på en pedagogik som motarbetade det heteronormativa och som med rörelser utmanade stereotypiska könsindelningar som maskulint eller feminint.

Resultatet av studien pekar på att en symbios av innehåll, rörelser, pedagogik och musik behövs för att lyckas utmana heteronormerna. Dansbaserad gruppträning influerad av modern dans ökar, mer än andra dansformer, möjligheten att skapa dansträning med en känsla av könsneutrala rörelser där tillfällen att leka med könsuttryck finns. Studien visar även att instruktörens inställning till heteronormer kan uppmärksammas och justeras med enkla medel.

Jag anser att det trots tydliga ramverk för skapandet av gruppträning är möjligt att producera ett gruppträningsbaserat danspass som utmanar heteronormen och på så vis blir välkomnande och öppet. Det kan locka HBTQ-personer och heterosexuella män att våga delta utan att känna sig dömda eller bortgjorda. 

Vidare anser jag att det behövs mer kvalitativ forskning inom området för att ytterligare stärka behovet av förändring och utmaning av samhällskonstruktioner och heteronormer. 

This study deals with how dance-based group training can challenge prevailingheteronormativity in exercise. In today's society there is a clear health gap not only betweenwomen and men but also between those who fall under the heteronormativity and those whobreak it. LGBTQ people lack arenas for physical activity where they feel safe and welcomed,which leads to training failing and a negative impact on their physical, mental and social health.

Through an autoethnography, as a researcher, I have used queer theory to challengeheteronormative stereotypes when creating a group exercise-based dance session. During thecreative process, I kept a diary and reflected on the choices that were made. The dance pass isinspired by modern dance and the point has been to find choreographies that are perceived asgender neutral or at least challenging by the heteronormativity. The focus landed on a pedagogythat countered the heteronormative and that with movements challenged stereotypical genderdivisions such as masculine or feminine.

The results of the study indicate that a symbiosis of content, movement, pedagogy and musicis needed to successfully challenge the heteronormativity. Dance-based group traininginfluenced by modern dance in relation to other dance forms increases the opportunity to createdance training with a sense of gender-neutral movements where there is the opportunity to playwith gender expressions. The study also shows that the instructor's attitude to heteronormativitycan be noticed and adjusted with simple means.

I believe that despite a clear framework for the creation of group training, it is possible toproduce a group training-based dance pass that challenges the heteronormativity and thusbecomes welcoming and open. It can attract LGBTQs and heterosexual men to dare toparticipate without feeling judged or lost.

Furthermore, I believe that more qualitative research is needed in this area to further strengthenthe need for change and challenge of social constructions and heteronormativity.