Gymnastik- och idrottshögskolan, GIH

We live in a fast-paced society, but amidst this rush, we can observe opposing trends, the slow movements. However, we know little about how these slow trends might have influenced the school subject of physical education (PE). The purpose of the research was to fill that knowledge gap and, from teachers' perspectives, investigate what it means to teach slow movement practices (SMPs) within PE. In the present study, SMPs primarily involve yoga; however, they also include mindfulness, meditation, massage, and creative dance. A lifeworld approach guided the study, based on interviews with upper secondary PE teachers in Sweden. The findings show that teaching SMPs was marked in the teacher by a tension between uncertainty and certitude, in which the body became highly tangible, visible, and subject to judgement. However, even amidst this uncertainty, the act of teaching persisted through the reliance on their professional expertise as educators. We conclude that teachers sometimes struggled to teach SMPs because they were unsure of their own physical abilities. At the same time, they realised that teaching SMPs was not about striving for bodily perfection, whether in teaching or learning. The deliberate, slow pace required a unique form of listening and bodily awareness, which in turn called for a different pedagogical approach, one of guidance rather than instruction. By confronting the uncomfortable and unfamiliar aspects of teaching SMPs and remaining in these uncertain 'spaces', teachers discovered their capacity to build trust and teach even in the midst of uncertainty.

Previous research has presented contrasting notions of the potential impact of physical education teacher education (PETE) on professional teaching practice. Despite growing scholarship on PETE, work is needed to better understand how PETE can matter to would-be physical education (PE) teachers and teaching in the subject. This article aims to provide insights into when and how PETE matters to further understand how programmes can prepare preservice teachers (PSTs) for their future profession. The article draws on data from two larger research projects and nine doctoral projects conducted in Sweden from 2018 to 2024. We revisit this collective dataset through a reanalysis of all the original data across the projects, complemented by a two-day collaborative analysis workshop involving all researchers to explore when and how PETE matters throughout teacher education during campus-based courses, in the transitions between campus and school-based experiences, and in the shift from teacher education into the initial years of teaching. This iterative analytical process enabled the identification of four categories of when PETE mattered: (i) when knowledge in movement and movement cultures was taught, (ii) when coherence was accommodated, (iii) when opportunities for student subjectification were provided, and (iv) when PETE constituted a driving force for educational change. In contrast to studies that question the impact of PETE, we have pointed to instances when PETE mattered and how. The article shows various ways PETE can prepare PSTs for their upcoming professional lives as teachers and be a proactive part of driving PE as a subject area forward.

The interest in yoga, mindfulness or similar yoga-based practices (YBP) has grown exponentially in the western world, also within education, including physical education (PE). Although some studies have been conducted on YBP in PE, yoga has not yet been researched in the framework of physical education teacher education (PETE). Using a regional lifeworld approach, the purpose of this article is to investigate how PETE students experience their participation in a YBP didactics unit when it was included in the PETE programme. What thoughts, feelings and bodily sensations were evoked in the students as they explored YBP and their prospects for teaching it themselves? The project involved 13 students during their fifth year in one of Sweden's PETE programmes. Questionnaires and diaries were used as information sources. Ten of the 13 students were also interviewed. In the phenomenological analysis, the phenomenon of friction 'showed itself' to be an essential part of the perceived experiences. Friction was characterised by a tension between an absence of friction, which describes experiences of participating in YBP smoothly, and the presence of friction, which included experiences of resistance. The students also oscillated between experiences of I-here and now, and Me-my future teaching profession. At least to some extent, the YBP that was practised during the course changed the students' views of what education in 'human in motion' can be by discovering and breaking their habitual attitudes towards PE. Rather than being discussed in terms of 'benefits', the YBP practice charged the body, the room and the group with a heightened awareness of the present moment that could also be expressed verbally. It is anticipated that this kind of reflexive knowledge will help the student to make careful didactical considerations in their future teaching practices.

Introduktion Det finns inga studier på forskarnivå som är kopplade till ”långsamma rörelsepraktiker” (LRP) inom ämnet idrott och hälsa i skolan, däremot en mängd examensarbeten. Några av dessa examensarbeten indikerar att lärare känner osäkerhet inför att undervisa i yoga eller annan spänningsreglering, då de upplever att de saknar tillräcklig utbildning för att kunna göra det. I föreliggande projekt har dock de medverkande lärarna fått utbildning i yogabaserade praktiker (YBP ) eller liknande, vilket kan jämställas med ”långsamma rörelsepraktiker” (LRP). Det saknas didaktisk  forskning som undersöker hur elevers upplevelser av LRP ser ut i skolans grund- och gymnasieskola och hur lärarna upplever att undervisa i dem. Projektet vill belysa didaktiska överväganden som är förknippade med ”långsamma rörelsepraktiker”, som en kontrast till den rådande aktivitetsdiskursen inom ämnet idrott och hälsa, dvs ge en breddad syn på hur undervisning i ämnet idrott och hälsa kan bedrivas.

Syfte och teoretisk ram

Syftet med projektet är dels att undersöka lärares upplevelser av att undervisa i långsamma rörelsepraktiker i ämnet idrott och hälsa, dels elevers upplevelser av att delta i denna undervisning och hur undervisningen upplevs relatera till kunnande/lärande.  Hur hanterar lärarna och eleverna de möjligheter och svårigheter som kan uppstå i undervisningssituationen? Hur upplever lärarna och eleverna undervisningens koppling till läroplanens syfte att ”utveckla elevernas kroppsliga förmåga”? Det teoretiska ramverket tar sin utgångspunkt i Merleau-Pontys livsvärldsbegrepp ”vara-till-världen” (être-au-mond). Den levda kroppen är vår tillgång till världen, och den (kroppen) kan aldrig reduceras till något rent subjektivt eller objektivt. Eftersom den levda världen är social, historisk och individer är kroppsliga subjekt, är andras livsvärldar aldrig helt främmande för oss, dvs med våra levda kroppar kan vi genom interaktion nå djupare kunskap om andra.

Metod  

Projektet genomfördes på 2 gymnasieskolor. 3 lärare i idrott och hälsa och 8 skolklasser blev involverade. Författaren besökte skolorna och klasserna före projektets början för att etablera kontakt och för att kunna samla in samtycke från deltagarna. 8 lektioner filmades, därefter gjordes en individuell intervju med varje lärare och 8 gruppintervjuer med elever. Materialet har transkriberats och därefter analyserats utifrån en öppen fenomenologisk tyglande (bridlling ) attityd, dvs att inte förstå och dra slutsatser för snabbt.

Resultat  

Preliminära resultat visar att lärarna upplever i olika hög grad att de kliver utanför sin bekvämlighetszon när de undervisar i LRP. En lärare uttrycker ”det har varit en resa för mig, också, att få ihop det här ’långsamma rörelse-paketet’”. Eleverna upplever LRP som ett sällsynt inslag i ämnet idrott och hälsa, det upplevs som annorlunda och skönt men också utmanande på olika vis, både kroppsligt och mentalt. Eleverna uppskattar framför allt att det inte är fokus på den presterande kroppen, men det finns också upplevelser av ”Det måste ju finnas en anledning till varför jag ska prestera på topp… det måste till nån press typ… en tävling…eller så…”  

Diskussion och slutsatser

Den levda kroppens intersubjektivitet står i centrum både för lärare och elever, dvs växlingen mellan upplevelsen av min kropp som ett upplevande subjekt, den andras kropp som ett expressivt objekt eller min kropp som ett expressivt objekt för någon annan. Detta påverkar även upplevelsen av kunnande/lärande hos eleverna, och influerar de didaktiska val som lärare gör. 

Från Kulturhälsoboxens webbplats:

Under 2012 och 2013 har det unika projektet Kulturpalett på vårdcentraler ägt rum på fyra vårdcentraler i Stockholms län. Dans, musik, film, teater, bild och stillhetsövningar har paketerats i separata paket och presenterats för utmattade kvinnor. Kulturproducenter har erbjudit kulturaktiviteterna i vårdcentralernas konferensrum under 12 veckor, en gång per vecka.

Det är viktigt att sprida kunskap från projektet Kulturpalett på vårdcentraler till så många som möjligt. Därför har vi sammanfattat all forskning kopplat till projektet i en KULTURHÄLSOBOX, som delas ut till alla vård- och hälsocentraler i Sverige.  Boxen består av av en samlad bokserie bestående av sex olika skrifter som vardera representerar de olika kulturhälsoområdena dans, musik, bild, teater, film och stillhet skrivna av spjutspetsforskare, författare och kulturproducenter.

Från Idrottsforum.org:

Kroppen står i centrum för verksamheten här på idrottsforum.org. Inte dess inre organ, inte skador på skelett och mjukdelar; det hör medicinen till. Forumet är främst social- och kulturvetenskapligt till sin inriktning, och tveklöst är det så att i första hand idrotten står i centrum för uppmärksamheten. Inom ramen för den specialiseringen vilar forumet, kan man säga, på två ben, dels idrottsläran som handlar om utbildningen av lärare till skolämnet idrott och hälsa och den omfattande pedagogiska eller utbildningsvetenskapliga forskningen i det området,. Det andra benet kan enklast beskrivas som idrottsvetenskaplig forskning, utanför idrottslärans område vilket är den övervägande delen av idrottsforskningen utanför medicinen och fysiologin – den senare förekommer dock då och då i forumets recensionsflöde. Här finns en myckenhet av tävlings- och elitidrott, inte minst kritik av densamma, men också forskning om idrottshistoria, idrottens rum och arenor, med mera. Häri ryms också till exempel motionsidrott, friluftsliv och dans. Där kroppar rör sig, där håller idrottsforum.org ett vakande öga på utvecklingen. I artikeln här intill möts ett par olika aspekter av det som intresserar forumet. Anna Rosén, som är dansterapeut och utbildar idrottslärare på Gymnastik- och idrottshögskola GIH i Stockholm, skriver om ett projekt hon bedrivit på dåvarande Teaterhögskolan i Stockholms. Hon studerade olika modeller för kroppslig gestaltning, och i sin artikel diskuterar hon på ett intressant sätt hur man kan tillgodogöra sig modeller och tekniker inom ett område, teaterns scener, på ett annat, idrottens arenor.

ANNA ROSÉN är rytmiklärare och dansterapeut, utbildad vid Kungl. Musikhögskolan (KMH) och Dans- och Cirkushögskolan (DOCH). Anna arbetar för närvarande som högskoleadjunkt vid Gymnastik- och idrottshögskolan (GIH), inom sektionen för rörelse och dans. Hon har tidigare varit dansproducent i forskningsprojektet ”Kulturpaletten” under ledning av Eva Bojner Horwitz, MD, och varit medförfattare i ”Kulturhälsoboxen” – om kulturens plats i vården och egenvården (2014). Senast har Anna medverkat i Utbildningsradion TV-serie ”Idrottslärarens drömmar och dilemman” (2014).