Gymnastik- och idrottshögskolan, GIH

Sexual harassment and abuse (SHA) are recognized problems in sport contexts, yet little is known about their occurrence in the equine sector. This study examined reported experiences of SHA among participants in the Swedish and Norwegian equine sector. An intersectional framework was applied to analyze the interplay of social characteristics and culturally informed inequalities associated with SHA. A retrospective, cross-sectional survey (N = 653) using the Interpersonal Violence Against Children in Sport Questionnaire (IVACS-Q) measured lifetime self-reported experiences of SHA in a self-selected sample, the majority of whom were women. Over half (54.9%) of respondents reported lifetime experiences of SHA in equine environments, including contact and noncontact forms. The vast majority of those reporting SHA were women, often in subordinate roles such as grooms or stable staff, who spent extensive time in equine environments. Reported perpetrators were most often older men in positions of authority linked to equine-centered power, such as riding instructors, stable owners, and horse owners. The findings highlight structural and organizational vulnerabilities in equine culture, where gender, age, and equine-centered power intersect to shape conditions associated with SHA. Therefore, preventing SHA in the equine sector requires context-sensitive, culturally and intersectionally informed safeguarding efforts.

1. Aim and Research Questions 

Safe sport is a vital component of good governance. Openness and disclosure of harmful practices, such as abuse and misconduct, are essential for preventing, recognizing, and responding to such incidents. This paper seeks to advance the understanding of disclosure processes related to sexual abuse and sexual misconduct within equine sport environments. The paper addresses the following research questions:

RQ1: What are the reported experiences of equine sport participants regarding the disclosure of sexual abuse and misconduct, including their reasons for disclosure or non-disclosure?

RQ2: Drawing on a socioecological framework, what individual/interpersonal, organizational, and cultural factors influence the disclosure of sexual abuse and misconduct in equine sport environments?

2. Theoretical Background and Literature Review 

There is increasing awareness of the need to prevent harmful practices and promote safe sport environments, particularly in the context of child protection (Vertommen et al., 2024). This awareness has grown in response to numerous publicized reports of sexual harassment and abuse in sports globally and locally over the past decade. In Sweden and Norway, several incidents of sexual harassment and abuse in equine sport environments, typically involving young girls in vulnerable, subordinate positions, have been reported in recent years. These cases have been characterized by risk factors such as power imbalances, dependency, and isolation, which facilitate abuse in sport and appear to be distinctly pronounced within equine sport (Johansson et al., in preparation). Thus, in this paper we will explore the disclosure of sexual abuse and sexual misconduct within equine sport environments.

A steadily growing body of research demonstrates that sexual and other forms of abuse in sport is widespread and simultaneously rendered invisible, with significant underreporting and non-disclosure (e.g., Tuakli-Wosornu et al., 2024; Strandbu et al., 2023; Sølvberg et al., 2023). Reasons for individuals to hide their experiences for years or never disclose them at all include for example fear of consequences, loss of social support, shame, guilt, and limited knowledge about, or lack of, reporting mechanisms and an overall culture of silence in sport (Johansson, 2022; Solstad, 2019; Sølvberg et al., 2023). Thus, facilitating the disclosure of misconduct and abuse to encourage reporting and help-seeking behaviors is an urgent area of concern for sport practitioners as well as researchers. 

Given the inherent social nature of sport, as well as of abuse, maltreatment, and their disclosure, such experiences are understood as socially constructed phenomena. This study employs a theoretical framework of contextual determinants that shape disclosure processes and procedures, drawing on Bronfenbrenner’s ecological systems theory (e.g., Bronfenbrenner, 1979). In line with Tuakli-Wosornu et al. (2024) and their work on interpersonal violence in sport, we adopt the term socioecological to more explicitly foreground the social dimensions of Bronfenbrenner’s theory. Our socioecological framework is underpinned by three distinct yet interrelated levels: (1) individual/interpersonal, (2) organizational, and (3) cultural. The dynamic interactions and cultural dispositions within and between these levels can influence both the likelihood of reporting incidents of abuse and maltreatment, as well as the experiences and consequences—positive or negative—associated with the disclosure processes.

3. Research Design, Methodology, and Data Analysis A mixed-methods approach was employed, combining a retrospective cross-sectional questionnaire study and a qualitative interview study with equine sport participants from Sweden and Norway. The online survey sample was self-selected and consisted of current and former equine sport participants (n = 654). Sexual harassment and abuse were assessed using the 15-item IVACS-Q questionnaire (Hartill et al., 2023). Additionally, interviews were conducted with equine sport participants (n = 20) who had been subjected to SHA and/or sexual misconduct, exploring their lived experiences before, during, and after these incidents. Descriptive statistics of the survey data and thematic analysis of the interview data were conducted. Disclosure was a common theme across both studies, and preliminary results from these data subsets will be presented.

4. Results/Findings and Discussion Preliminary results about disclosure of sexual abuse and misconduct from the survey and interview data will be presented. These findings include the occurrence of reporting sexual abuse and misconduct, and reasons participants chose to disclose or not disclose these incidents in any way. Furthermore, we will share insights from in-depth accounts of disclosure processes within the equine sport environment, including experiences with the reporting systems overseen by equine sport organizations. The findings will be discussed through the lens of the socioecological framework, with an emphasis on promoting disclosure and addressing individual/interpersonal, organizational, and cultural barriers.

5. Conclusion, Contribution, and Implication Conclusions and implications of the preliminary results, particularly in relation to safeguarding and sport governance, will be presented and discussed.

6. References 

Bronfenbrenner, U. (1979). The ecology of human development: Experiments by nature and design. Harvard University Press.

Hartill, M., Rulofs, B., Allroggen, M., Demarbaix, S., Diketmüller, R., Lang, M., ... & Vertommen, T. (2023). Prevalence of interpersonal violence against children in sport in six European countries. Child Abuse & Neglect, 146, 106513. https://doi.org/10.1016/j.chiabu.2023.106513 

Johansson, S. (2022). From policy to practice: Measures against sexual abuse by Swedish sports federations. Frontiers in sports and active living, 4, 841653. https://doi.org/10.3389/fspor.2022.841653 

Johansson, S., Sølvberg, N., Broms, L., Strandbu, Å., & Hedenborg, S. (in preparation). Sexual harassment and abuse in the equine sector.

Solstad, G. M. (2019). Reporting abuse in sport: A question of power? European Journal for Sport and Society, 16(3), 229–246. https://doi.org/10.1080/16138171.2019.1655851 

Strandbu, Å., Solstad, G. M., Stefansen, K., & Frøyland, L. R. (2023). Seksuell trakassering og andre krenkelser i ungdomsidretten: Forekomst og mønstre i utsatthet. Nordisk Tidsskrift for Ungdomsforskning, 4(1), 1–17.

Sølvberg, N., Torstveit, M. K., Mountjoy, M., Rosenvinge, J. H., Pettersen, G., & Sundgot-Borgen, J. (2023). Sexual harassment and abuse; disclosure and awareness of report-and support resources in Norwegian sport- and non-sport high schools: A prospective exploratory study. Frontiers in Psychology, 14,1168423. https://doi.org/10.3389/fpsyg.2023.1168423

Tuakli-Wosornu, Y. A., Burrows, K., Fasting, K., Hartill, M., Hodge, K., Kaufman, K., ... & Rhind, D. J. A. (2024). IOC consensus statement: Interpersonal violence and safeguarding in sport. British Journal of Sports Medicine, 58(22), 1322–1344. https://doi.org/10.1136/bjsports-2024-108766 

Vertommen, T., Sølvberg, N., Lang, M., & Kampen, J. K. (2024). Are some sports riskier than others? An investigation into child athlete experiences of interpersonal violence in relation to sport type and gender. International Review for the Sociology of Sport. Advance online publication. https://doi.org/10.1177/10126902241290576

Detta kapitel ger en inblick i framväxten av trygg idrott, ett område som växt i omfattning, uppmärksamhet och fokus de senaste åren. Vi belyser vad trygg och otrygg idrott innebär, varför det är viktigt som forsknings- och arbetsområde, samt hur samhällsvetenskaplig idrottsforskning under de senaste 50 åren har bidragit till dess utveckling. Vår analys av ett urval av doktorsavhandlingar visar en första våg av forskning som implicit behandlade trygg idrott genom teman som makt, moral, ledarskap, barn- och föräldraperspektiv. Vi belyser hur denna kunskap bidragit till utvecklingen av den forskningsfront vi ser idag. Därefter identifierar vi en andra våg av idrottsforskning som mer explicit undersöker trygg och otrygg idrott, med fokus på missförhållanden som sexuella och emotionella övergrepp samt barns rättigheter. Återkommande vittnesmål om kränkningar och övergrepp samt internationell forskning visar på en omfattande problematik och ett fortsatt behov av forskning och åtgärder mot otrygg idrott i den svenska idrottskontexten.

Hästsektorn involverar några av våra mest populära sporter. Trots alla positiva sidor kan hästsporten också utgöra en riskmiljö. Forskningen visar att utsatthet som trakasserier och övergrepp kan förekomma inom alla idrotter, men hästen som mittpunkt gör hästsporten speciell. Till exempel kan tillgången till hästen medföra makt, auktoritet och kontroll för vissa personer medan andra (ofta unga tjejer) blir underordnade, beroende och sårbara. Den dynamiken kan möjliggöra gränsöverskridande relationer, utnyttjande, trakasserier och övergrepp.

Under senare år har sexuella trakasserier och övergrepp inom hästsport och hästmiljöer uppmärksammats – både specifika fall och som sakfråga. Problembilden fördjupas av sociala hierarkier, tystnadskultur och gråzoner med olämpliga beteenden. Grundläggande i arbetet för trygghet och social hållbarhet är ökad kunskap och medvetenhet om problemområdet. Hittills finns dock inga vetenskapliga studier om sexuella trakasserier, övergrepp och relaterade gråzoner inom hästsporten.

Mot denna bakgrund initierades pågående tvååriga svensk-norska forskningsprojekt. Syftet är att undersöka upplevelser och förekomst av sexuella trakasserier, övergrepp samt relaterade gråzoner och riskfaktorer inom hästsportsmiljön, samt att bidra med information och rekommendationer för trygghetsarbetet inom hästsektorn baserat på studiens resultat.

Projektet omfattar en enkätstudie och en intervjustudie med retrospektiv design. I studierna undersöks alltså erfarenheter från barndom, ungdom och vuxen ålder bland minst 16 år gamla deltagare som ägnat sig åt hästsporterna ridning, trav, galopp eller islandshäst. Datainsamlingen pågår under 2024.

Konferensbidraget består av att beskriva problemområdet i förhållande till befintlig forskning om sexuella trakasserier, övergrepp och gråzoner inom idrotten samt att problematisera av hästsportskontexten utifrån detta kunskapsläge. Några preliminära resultat från studien kommer också att presenteras.

The sport movement must protect children and young athletes from all forms of abuse. However, research points to a disconnect between policy and implementation of policy against sexual abuse. No studies have investigated measures against sexual abuse in Swedish sport. The purpose of this study was to explore measures against sexual abuse in the 10 largest sports federations (SFs) for child and youth sport in Sweden. The study draws on interviews with representatives (n = 18) of the SFs and on a review of SFs' website content regarding sexual abuse and safe sport. Results show that the SFs have taken few or no measures against sexual abuse. Measures for safe sports vary in existence, development, and organization between the SFs, and many SFs are in the early stages of safe sport measures and practice. Although the SF representatives emphasize that sexual abuse is unacceptable, a conflict between making it visible or invisible emerges and creates a gap between policy and practice. Reproducing a culture of silence around sexual abuse in sports seems advantageously for SFs. Social and organizational factors that can debilitate safe sport measures and facilitate sexual abuse in sport are discussed.

Introduktion

Idrotten ska vara en trygg plats för barn och unga. Det råder en uttalad nolltolerans mot alla former av mobbning, trakasserier, hot, våld och övergrepp inom idrotten. I forskningen fastslås att så inte alltid är fallet utan att barn och unga blir utsatta för bland annat sexuella övergrepp inom idrotten. I forskningen skildras en historia av förnekelse och försummelse av sexuella övergrepp mot barn inom idrotten liksom ett påtagligt glapp mellan idrottens policy mot övergrepp och implementeringen av policy i form av praktiska åtgärder för att förebygga och hantera sexuella övergrepp. Det finns inga tidigare studier där åtgärder mot sexuella övergrepp i svensk idrottsrörelse undersökts.

Syfte och teoretisk ram

Syftet med den här studien var att undersöka vilka åtgärder Sveriges tio största specialidrottsförbund (SF) inom barn- och ungdomsidrotten har vid tagit mot sexuella övergrepp. Studien kopplar samman trygg idrott och sexuella övergrepp med relaterade gråzoner som tenderar att komplicera åtgärder. Utifrån ett sociologiskt perspektiv på idrotten som en social och kulturell institution är den teoretiska utgångspunkten att utvecklandet av en trygg idrott förutsätter systematiska individuella, sociala och organisatoriska insatser.

Metod

Studien baserades i huvudsak på intervjuer med 18 SF-representanter. Den inkluderar även en genomgång av webbplatserna för respektive SF och en analys av styrdokument på området.

Resultat

Resultaten visade att idrottens största SF har vidtagit få eller inga åtgärder som adresserar sexuella övergrepp mot barn och ungdomar inom idrotten. Det gäller i än större utsträckning de gråzoner som omgärdar sexuella övergrepp och som tenderar att komplicera åtgärder. Trygg idrott i bredare bemärkelse är delvis ett nytt arbetsområde där åtgärder varierar i förekomst, utveckling och organisering mellan SF. Några SF har ett pågående arbete sedan flera år tillbaka, andra planerar sina första initiativ på området nu enligt SF-representanternas utsagor. Även på viktiga informationskanaler som webbplatser, och i underlag som styrdokument, är det ovanligt att adressera sexuella övergrepp. SF-representanterna poängterade att sexuella övergrepp inom idrotten är helt oacceptabelt. Samtidigt framträdde en konflikt mellan att synliggöra och osynliggöra sexuella övergrepp, huvudsakligen till fördel för den senare. Resultaten visade alltså på en tydlig diskrepans mellan idrottens policy och nolltolerans och dess praktiska tillämpning.

Diskussion och slutsatser

Resultaten indikerade att tystnadskulturen kring sexuella övergrepp är djupt rotad inom idrotten. Tystnadskulturen återskapas på social, organisatorisk och individuell nivå, vilket bidrar till att åtgärder och i förlängningen förutsättningarna att motverka sexuella övergrepp begränsas. För att utmana dessa hinder diskuteras rekommendationer till idrottsrörelsen.

Sexuella övergrepp inkluderar alla ovälkomna, kränkande sexuella handlingar, antingen utan samtycke eller med manipulerat samtycke. Sexuella övergrepp är förtroendebrott som strider mot barns och mänskliga rättigheter, liksom mot idrottsrörelsens etik och värdegrund. Utöver sin värdegrund har Riksidrottsförbundet en formulerad policy mot sexuella övergrepp. Policys betyder dock ingenting om de inte tillämpas. I nyhetsmedier, sociala medier och dokumentärer har sexuella övergrepp mot barn inom idrotten uppmärksammats på senare år. I ljuset av metoo och enligt forskningen på området framträder dock sådana vittnesmål som toppen av ett isberg. I forskningen skildras också en historia av förnekelse och försummelse av sexuella övergrepp mot barn inom idrotten, vilket går hand i hand med en djupt rotad tystnadskultur.

Den här studien inkluderar idrottens tio största specialidrottsförbund (SF) inom barn- och ungdomsidrotten: fotboll, innebandy, ridsport, simidrott, gymnastik, tennis, ishockey, handboll, basket och friidrott. Tillsammans omfattar dessa SF över 80 procent av barn- och ungdomsverksamheten i svensk idrottsrörelse. Syftet med studien är att undersöka vilka åtgärder dessa SF har vidtagit mot sexuella övergrepp. Trygg idrott och sexuella övergrepp kopplas ihop med relaterade gråzoner som tenderar att komplicera åtgärder. Studien baseras i huvudsak på intervjuer med 18 SF-representanter. Den inkluderar även en genomgång av webbplatserna för respektive SF och en analys av styrdokument på området.

Resultaten visar att idrottens största SF har vidtagit få eller inga åtgärder som explicit adresserar sexuella övergrepp mot barn och ungdomar inom idrotten. Trygg idrott i bredare bemärkelse är ett ganska nytt fokus- och arbetsområde, där SF kommit olika långt vad gäller åtgärder. Några SF har ett pågående arbete sedan flera år tillbaka, andra planerar sina första initiativ på området just nu. Även på informationskanaler som webbplatser, och i underlag som styrdokument, är sexuella övergrepp mestadels osynligt. Det gäller i än större utsträckning de gråzoner som omgärdar sexuella övergrepp.

Anledningen till att både preventiva och reaktiva åtgärder på området är begränsade är inte att det saknas avståndstagande eller ställningstagande mot sexuella övergrepp mot barn – tvärtom, i alla SF uttrycks det unisont att det är fullkomligt oacceptabelt. Snarare handlar det om ett antal utmaningar som står i vägen för en tillämpning som speglar policyn. I studien beskrivs dessa utmaningar närmare, men också vilka motiv som finns bakom viljan att utveckla åtgärder och skapa en tryggare idrott.

I studien dras slutsatsen att det finns motsättningar mellan att synliggöra respektive osynliggöra sexuella övergrepp. Det är inte uteslutande en problemlösning att uppmärksamma sexuella övergrepp i dagsläget, utan det riskerar samtidigt att orsaka problem. Det kan skapa en känsla av otrygghet snarare än trygghet. Kontentan blir att tystnadskulturen inom idrotten i dagsläget lönar sig, liksom det gör i samhället i stort. För att staka ut en väg framåt trots dessa motsättningar och utmaningar formuleras avslutningsvis ett antal rekommendationer till idrottsrörelsen.

Detta bidrag handlar om sexuella övergrepp inom idrotten. Det handlar också om de gråzoner som omgärdar sexuella övergrepp och komplicerar gränserna däromkring. I kapitlet sammanfattas de viktigaste resultaten från en ny studie som genomförts i samarbete med Riksidrottsförbundet. Dessutom presenteras idrottsrörelsens fem rekommendationer för att förhindra och hantera sexuella övergrepp inom idrotten

Den dominerande bilden av sexuella övergrepp inom idrotten idag är snedvriden och därmed kontraproduktiv för att skapa systematisk förändring. Med en tydligare, evidensbaserad problembild skapas bättre förutsättningar att utveckla effektiva proaktiva och reaktiva åtgärder, och i sin tur en tryggare idrott, skriver Susanne Johansson, GIH.