Gymnastik- och idrottshögskolan, GIH

INTRODUCTION: School contexts are addressed as important for encouraging adolescents' physically active lives, where whole-school approaches have emerged as globally recognized strategies. Recent research emphasizes the need to further understand the contexts relating to physical activity (PA) and strategies to enhance students' and staff's agency in relation to PA opportunities. In the current study, we explore early adolescent students' daily PA from an ecological perspective, examining the negotiated opportunities and barriers to PA within differing school contexts and how individual agency is expressed in relation to PA.

METHODS: This ethnographic collective case study was conducted in four Swedish middle schools that varied in size, resource denseness, and whether they were independent or public providers. The main empirical material was collected through ∼720 h of fieldwork during a school year, along with 86 interviews involving 50 students and 52 staff members. A comparative reflexive thematic analytical approach was used.

RESULTS AND DISCUSSION: The transition between educational stages brought changes that influenced students and staff's agency related to PA. Against this backdrop, the analytical findings were organized into four themes. Students' PA was negotiated against the logic associated with being a "good" middle school student and teacher. Realizing daily PA also stood in relation to an anything-is-possible spirit, which was pitted against the lack of an organizational structure and high hopes for PA outcomes-creating a tension between vision and practicality, where student voices were overlooked. While all four schools claimed a commitment to providing PA opportunities for all, students negotiated their agency based on gender, age, social status, and previous experiences with traditional sports, which dominated recess activities. Students' PA during and after school was closely interconnected, especially expressed in physical education and health classes. This connection often benefited already active students in resource-rich environments while marginalizing those who were less active, further creating an uneven playing field regarding PA opportunities. Various schools shared challenges connected to students' daily PA, but challenges differed between and within schools. Future school policies, practices, and research should aim at addressing cultural, structural, and material dimensions focusing on sustainability, equity, and pedagogical issues, enabling young people to develop autonomy and ability to shape their PA experiences in ways that are meaningful to them.

Introduktion

Skolmiljöer presenteras ofta som en stor del av ’lösningen’ på att få unga att engagera sig i rörelse, eftersom i princip alla unga befinner sig i skolan under en tredjedel av dagen. Även om hälsofördelarna med fysisk aktivitet är väl dokumenterade, är anledningarna till att vara fysiskt aktiv eller inte relaterade till både individuella och kontextuella strukturer hos skolan som institution och de som befinner sig där under en skoldag. I den svenska läroplanen för grundskolan står det framskrivet i den allmänna delen att ”skolan ska också sträva efter att ge alla elever daglig fysisk aktivitet inom ramen för hela skoldagen” (Läroplan för grundskolan, förskoleklassen och fritidshemmet [Lgr22], 2022). Trots detta verkar många skolor ha utmaningar med att ta sig an denna uppgift, och strävan efter att ge alla elever daglig fysisk aktivitet i skolmiljöer är mycket mer komplex än vid en första anblick.  Denna studie avser att studera hinder och möjligheter för ungas fysiskt aktiva liv under skoldagen, genom att undersöka skolans vardagsliv i relation till rörelse under ett läsår i fyra högstadieskolor.

Syfte och teoretisk ram

Syftet med denna etnografiska studie är att utforska de olika skolornas uppfattningar och praktiker kopplat till fysisk aktivitet under skoldagen, och hur elever och skolpersonal förhåller sig till möjligheter och hinder för att engagera sig i fysisk aktivitet i skolan.  I den här studien använder vi ett ekologiskt perspektiv, inspirerad av arbetet av Priestley, Biesta och Robinson (2015). Teorin betonar vikten av både individuella kapaciteter och kontextuella dimensioner, men framförallt mötet däremellan, där handlingsutrymme som ett fenomen uppnås i detta samspel.  Handlandet förankras i tidigare erfarenheter och aspirerar mot framtida mål, värderingar och strävanden. På detta sätt rymmer teorin aspekter som är både relationella och temporala.

Metod

Det här en etnografisk komparativ flerfallsstudie som har utförts av ett team på fyra forskare under tre två-veckorsperioder över ett års tid i fyra svenska högstadieskolor i Storstockholms området. Fältarbetet har involverat deltagande observationer, informella samtal och semistrukturerade intervjuer med skolledning, lärare, elevhälsoteam och annan personal, samt högstadieelever (13-14 år). Främst består materialet av fältanteckningar från omkring 700 timmar av fältarbete och 86 intervjuer med 102 respondenter (50 elever och 52 personal) över de fyra skolorna. Analys av det empiriska materialet utfördes med hjälp av reflexiv tematisk analys.

Resultat och diskussion

Preliminära resultat visar att skolans struktur, logiker och miljöer tydligt påverkar möjligheterna för fysisk aktivitet under en skoldag. Ungdomsåldern under högstadiet är en period i livet där självständigheten ofta ökar. Elevers eget inflytande och delaktighet i hur de kan vara aktiva eller inte tilltar med deras utveckling i autonomi, och där fungerar fysiska aktivitetsbeteenden också som en social markör som informeras av könsrelaterade och sociokulturella strukturer. Skolans organisation förändras under högstadiet mot högre krav, större ämnesfokus och bedömning av elever, där utbildningsuppdraget och dess logiker starkt påverkar vad som värderas och prioriteras under en skoldag. Där blir rörelse, lek och (till viss del) svett ofta nedprioriterat och något oseriöst. Detta gör även att ansvarsfrågan kring ungas fysiskt aktiva liv hamnar ’mellan stolarna’ – i skolan som institution, mellan hemmet och skolan, och hos individen själv.  Framtida forskning bör vidare undersöka detta gränsland, där rörelse, hälsopromotion och skolans logiker möts, där (skol)strukturella och pedagogiska perspektiv inom folkhälsoforskning kan lyftas. Det skulle bidra till ett mer hållbart angreppssätt av rörelsefrågan i skolans miljöer.

Introduction

It is a well-known that increasing numbers of children and adolescents struggle with their participation in PE during elementary school. Paralleling vast physical, cognitive, and social changes due to pubertal maturation, hence greater preoccupation with body image, Swedish schoolchildren receive their first summative grade in PE in school year 6. The present study was designed to explore the relationship between the first grade and changes in children’s’ body satisfaction- and investment across time. A unique feature of the study is that it takes both physical appearance and physical functioning dimensions of body satisfaction- and investment into account.  

Aim and theory

The aim of the study was to explore if the first grade in PE is related to changes in appearance- and functional body image across one school year. We specifically sought out to examine if receiving lower grades has an adverse effect on students’ body satisfaction and investment over time. Theoretically, the study relies on biopsychosocial models of body image, which stresses the importance of different biological, psychological, and social influences for the development of children’s body image (i.e., thoughts, feelings, and behaviors relating to the body). Here, the school context and being graded in PE is considered as an influential social factor.  Two preliminary hypotheses were tested:  

1. Children who have received lower grades will report lower appearance satisfaction, more appearance investment, higher social physical anxiety, and lower functional satisfaction and investment at baseline.  

2. Lower grades will be associated with adverse changes (i.e., decreased appearance satisfaction, increased appearance investment, increased social physique anxiety, and decreased functional satisfaction and investment) in the outcome variables across time.    

Methods

The project builds on a three-way longitudinal design, with an online questionnaire distributed to approximately 500 6th graders (both girls and boys). Participants answered the same questionnaire at three separate occasions: in the beginning (T1) and end of the fall semester (T2), and in the end of the spring semester (T3). Hypothesis 1 was tested by a multivariate analysis of variance (MANOVA) using gender and grades as the independent variables and baseline measures of body image as the combined dependent variable. Hypothesis 2 was tested using a series of hierarchical linear regression models, controlling for baseline levels of the outcome variable.  

Results  

Preliminary analyses indicated that students with lower grades had poorer body image at baseline (higher social physique anxiety, lower appearance satisfaction, lower functional satisfaction, and lower functional investment. Regression analyses showed that lower grades were associated with decreases in appearance satisfaction (both girls and boys), functional satisfaction (boys only), and functional investment (both girls and boys) over time. Grades were unrelated to changes in social physique anxiety and appearance investment.  

Discussion and conclusions

This study is the first one showing that being grades in PE may be associated with adverse changes in aesthetic and functional body image over one school year. In view of the curriculum for Swedish compulsory school, stating that PE should promote the development of positive body image, being graded may be counterproductive for students receiving lower grades. 

Introduktion

Svenska skolor ska sedan tjugo år tillbaka ”sträva efter att erbjuda alla elever daglig fysisk aktivitet inom ramen för hela skoldagen” (Skolverket, 2022). Uppgiften har emellertid visat sig vara utmanande för skolor att tolka och realisera, särskilt på högstadiet. Ibland görs punktinsatser i skolor för att elever ska röra sig mer. Det handlar då ofta om vuxenledda aktiviteter där alla elever deltar i samma aktivitet. Dessa insatser, ofta kallade skolbaserade fysisk aktivitetsinterventioner, syftar främst till att förändra elevers beteende, inte att förändra skolan så att elever kan erbjudas daglig rörelse. Utvärderingar av dylika interventioner pekar på måttliga till inga förändringar av elevers beteende. Samtidigt saknas kunskap om skolan, dess materiella och sociala förutsättningar, vilket innebär att punktinsatser och interventioner görs ”i blindo”.  Frågan är således vilken sociomateriell verklighet olika försök att erbjuda elever daglig rörelse möter i skolan.

Syfte och teoretisk ram

Syftet med fallstudien som presenteras vid konferensen är att utforska den sociomaterialitet, “the complex, messy and non-linear relationships between materials and social practices” (Goldszmit, 2017, 465–466), som villkorar möjligheterna till daglig rörelse i skolan.

Metod

Fallstudien bygger på material som samlats in vid en av fyra grundskolor (högstadium) i Stockholmsområdet. De fyra skolorna uppvisar såväl likheter som skillnader med avseende, till exempel, på hur de är utformade och vilka elever som befolkar dem. Den aktuella skolan valdes ut eftersom den på sätt och vis innefattar ”två skolor i en”, det vill säga en skolprofil med elever från ett hela Storstockholm, respektive en allmän profil med elever från den lokala stadsdelen. Det empiriska material som har samlats in är:

• fältanteckningar från sex veckors vistelse vid skolan (tre perioder om två veckor vardera – i september och november-december) producerade i samband med såväl raster som på lektionstid
• intervjuer med 18 elever i årskurs 7 och 14 lärare, skolledare och annan personal
• schema för årskurs 7
• foton av skolans lokaliteter

Resultat

Skolans vardag präglas på olika sätt av rörelse och icke-rörelse. Icke-rörelse är och uppfattas som norm i samband med undervisning, förutom i samband med lektioner i idrott och hälsa och delvis också i andra så kallade praktisk-estetiska ämnen. Rörelse utanför lektionstid kan för elever handla om alltifrån att gå från klassrum, via elevskåp, till ett nytt klassrum (nödvändig icke-intentionell rörelse), till att spela pingis (King) inomhus eller basket utomhus (icke-nödvändig intentionell rörelse). Raster präglas emellertid också i av icke-rörelse, då elever sitter och samtalar med varandra eller ”håller på” med mobiltelefoner, läsplattor eller laptops. Det finns starka uppfattningar, både bland elever och personal, om att rörelse är viktigt. Däremot är uppfattningarna delade om huruvida eleverna erbjuds möjlighet till daglig rörelse, några mer välvilliga (som har en bredare syn på rörelse), några mer skeptiska (som har en snävare syn: ”rörelse” = organiserad och – helst – vuxenledd). När det gäller elevers handlingar förknippas emellertid ”coolhet” tydligt med långsamhet och icke-rörelse. Det finns också en social dimension så till vida att de elever som ”besöker” skolan (inte bor i lokalsamhället) verkar vara mer positivt inställda till – och deltar i – icke-nödvändig intentionell rörelse (organiserad, vuxenledd rörelse), medan de elever som ”bebor” skolan (bor i lokalsamhället) är mera skeptiska till denna form av rörelse, i synnerhet bland de coola eleverna.

Diskussion och slutsatser

 Studien påvisar att skolans utformning och elevernas och personalens uppfattning om daglig rörelse varierar och både gynnar och förhindrar daglig rörelse. Just på den aktuella skolan ter det sig som om det skulle vara lättare att jobba med daglig rörelse i form av nödvändig icke-intentionell rörelse, som få elever ”tycker” något om och som de flesta ägnar sig åt. Icke-nödvändig intentionell rörelse ”tycker” många elever något om – ofta i negativ mening, särskilt om den är organiserad och vuxenledd. Denna tendens verkar vara starkare bland de elever som ”bebor” skolan jämfört med de som ”besöker” den.

Physical education (PE) is an essential school subject due to its potential to promote well-being and health in all children. Yet, PE stands out among other subjects in terms of truancy. This study is one of the first to examine if unexcused absence from PE is associated with early adolescents' body image and autonomous motivation towards PE. A total of 526 Swedish 6th graders (Mage = 12.28, SD = 0.31) reported the frequency of unexcused absence from PE and answered questions about aesthetic and functional body image, social physique anxiety, and autonomous motivation. Findings showed that unexcused absence from PE was associated with less autonomous motivation and higher social physique anxiety. Participants who had never been absent reported higher functional body image investment and satisfaction. Analyses showed that whereas the aesthetic aspects of body image were associated with decreased autonomous motivation toward PE, functional aspects predicted higher autonomous motivation. The study sheds novel light on the links between absence from PE, body image, and autonomous motivation. As absence may have real-life practical effects for school achievement, health, and well-being, the findings demonstrate the importance of mitigating social physique anxiety and promoting an inclusive and body positive PE context early on.