Gymnastik- och idrottshögskolan, GIH

During the past few decades, research into the social stratification in physical activity and sport has indicated that these practices are undisputedly correlated to possession of socioeconomic and cultural capital. Although sometimes claimed as socially equal, the practice of outdoor recreation appears to display the same pattern. However, recent studies of outdoor recreation-participants with low socioeconomic and cultural capital, indicate that the proportion also engaged in general physical activity is disproportionately high. Drawing on this finding, experiences of nature appears to be particularly important when striving for a life-long physically active lifestyle. The aim of this study is to further investigate the relation between the interest for outdoor recreation and the interest for physical activity.

This study is part of a longitudinal Swedish study of habits regarding physical activity and sport during adolescence and adulthood. The individuals included in this study were first contacted in 1968 when they were 15 years old. The sample originally consisted of 2144 individuals, divided into 91 randomly selected school classes in Year 8 in four counties in Sweden. Since then, follow-up contact and information gathering have been conducted on six additional occasions, primarily via questionnaries sent by post. At the last collection, in 2007, a total of 1518 responses were recieved. By comparing groups in the mentioned empirical material, with various interests for outdoor recreation and/or physical activity, regarding variables such as: gender; social position; leisure habits; and previous experiences of sport and outdoor recreation; the relation between the interest for outdoor recreation and the interest for physical activity will be further explored.

Through a multipel logistic regression analysis, preliminary results indicate that practice of physical activity and practice of outdoor recreation are related. Among outdoor recreation-participants with low socioeconomic and cultural capital, the proportion also engaged in physical activity appears to be disproportionally high. This finding motivates a further analysis of factors explaining the relation between the interest for physical activity and the interest for outdoor recreation. The results will be discussed in relation to the French sociologist Pierre Bourdieu’s concepts of habitus and taste.

I drygt tio år har SIH-projektet kartlagt ungas upplevda hälsa, fysiska status och aktivitetsgrad, och dessutom skolämnet idrott och hälsa. Studenter vid GIH har medverkat i projektet och bidragit med forskningsdata. I artikeln presenteras aktuella resultat och hur projektet har integrerats i studenternas utbildning samt vetenskapliga skolning.

In this nationwide study, 1975 students from grades 3, 6, and 9 (ages 9, 12, and 15 at the onset of the year), were recruited from randomly selected schools, which represented different geographical areas throughout Sweden. The main aim of the study was to assess the prevalence of self-reported pain (headache, abdominal, and musculoskeletal pain) and perceived health (problems sleeping and/or if they often felt tired, lonely and sad). A second aim was to study the co-occurrence among different pain and health variables. The students, (n = 1908 distributed by grade 3: 255 girls and 305 boys, grade 6: 347 girls and 352 boys, grade 9: 329 girls and 320 boys) answered retrospectively (three months) a specially designed questionnaire. Fifty percent (50%) of the students reported that they had experienced pain, either as headache, abdominal pain or musculoskeletal pain, within the recall period. Gender differences were especially noticeable for headaches, where twice as many girls (17%, n = 159) than boys (8%, n = 80) reported that they suffered such pain at least once a week or more often. Co-occurrence among the variables was moderate (0.3-0.5). For the total of the seven variables, the perception of pain and health complaints decreased with age for boys from grades 3 to 9, while multiple complaints increased for girls.

The aim of the present study was to study differences in fitness (maximal aerobic power (VO(2max)), balance control, abdominal strength and endurance) and anthropometric data in Swedish women and men (20-65 years of age) between two national cross-sectional samples, studied in 1990/1991 and 2000/2001, respectively. The absolute and relative VO(2max) (aerobic fitness), estimated from a submaximal test, declined with increasing age in both genders. The submaximal test was validated against running VO(2max). Furthermore, the relative aerobic fitness (mL/min/kg) was lower in the 2000/2001 sample in men but not in women. Overall physical activity level was unchanged in both genders. An unexpected finding was that in both samples there were no major differences in relative VO(2max) between men and women of the same age. Combined overweight and obesity (body mass index> or =25) is becoming more prevalent in men, but not in women with prevalence in 2000/2001 of 61% and 38% for men and women, respectively. Balance control and abdominal strength and endurance decrease with increasing age with no differences between the two samples. Thus, the near future health situation for men may be worse, while for women it may be less or no differences compared with today.

Idrottsledare för barn och ungdom är framtagen inom ramen för Plattformen. För dig som är tränare eller ledare för idrottande barn och ungdomar är boken oumbärlig oavsett om du tänker gå utbildningen Plattformen eller om du vill läsa den av eget intresse.Boken tar upp områden som barn och ungdomars utveckling, såväl fysisk, motorisk, psykisk och socialt samt ledarskapet och etikens betydelse. Det inledande kapitlet ”Barnet och ungdomen i centrum” tar upp viktiga frågor kring vad som påverkar utformningen av barn- och ungdomsidrott, varför barn och ungdomar egentligen idrottar och vad idrotten lär ut mer än att kasta en boll, slå ett slag eller springa snabbt. Ett särskilt kapitel har också ägnats åt att ge en mängd konkreta, pedagogiska tips till dig som ledare.Boken innehåller även fallbeskrivningar som frågeställningar där du som ledare och läsare får fundera till lite extra och som förhoppningsvis också hjälper dig att ta ställning i såväl enklare som svåra och komplicerade frågor.

Ur innehållet:

• Barnet och ungdomen i centrum
• Ledarskap
• Etik
• Barn och ungdomars psykiska och sociala utveckling
• Barn och ungdomars fysiska träning och utveckling
• Pedagogiken i praktiken
• Nyttovärde kontra investeringsvärde

LIV 2000; syfte och frågeställningar

LIV 90-studien avspeglade för första gången motionsvanor, fysisk status och övergripande hälsostatus i en väl definierad grupp av hela svenska befolkningen. Följaktligen ledde de resultat som LIV 90-studien redovisade till en rad direkta, centrala och övergripande frågor rörande vilka förändringar av det i många avseenden turbulenta 1990-talet som kunde iakttas i den svenska befolkningen vad gäller fysisk aktivitet, levnadsvanor, fysisk kapacitet och hälsotillstånd. Dessutom finns ett intressant perspektiv att jämföra hur den fysiska aktivitetsgraden, prestationsförmågan och hälsorelaterade variabler ser ut i samma ålderskohort med 10 års mellanrum.

I stort sett sammanfaller undersökta variabler i LIV 2000 av naturliga skäl med den tidigare LIV 90-studiens, men vissa enkätfrågor har med erfarenheter från denna och andra studier, och den forskning som därefter bedrivits, ytterligare preciserats. Det gäller framförallt frågor om den totala fysiska aktiviteten samt frågor som rör inställning till den egna kroppen, den fysiska förmågan liksom frågor om hinder och förutsättningar att ägna sig åt motion. För att säkerställa möjligheterna att studera trender och eventuella förändringar i befolkningen under 1990-talet var designen och genomförandet av LIV 2000 studien i stort sett identisk med LIV 90. Förutom ett samlat tabellverk över de ingående undersökningsvariablerna i LIV 2000-studien (Bilaga B.1),  belyser denna rapport mer specifikt följande  områden och frågeställningar:

I. Omfattning och inriktning av den vuxna befolkningens motionsvanor samt totala fysiska aktivitet. Hur många är motionärer? Hur många är tillräckligt fysiskt aktiva? Motionär och fysiskt aktiv – är det samma  sak?

II. Fysisk prestationsförmåga; kondition, balans, ben- och bukmuskelstyrka. Hur skiljer det mellan könen och olika åldrar? Hur många har en låg fysisk prestationsförmåga?

III. Psykisk och fysisk hälsa. Hur är den upplevda hälsan? Och hur är den metabola hälsan? Hur många har en samlad metabol riskbild?

IV. Förändringar och trender av motionsvanor, total fysisk aktivitet, fysisk prestationsförmåga, livsstil och hälsotillstånd mellan LIV 90 och LIV 2000. Vad hände mellan 1990 och början av 2000-talet? Vilka hälsomässiga riskgrupper finns i befolkningen?

Innehåll

1. Bakgrund

2. Metod och genomförande

3. Deltagare

4. Motionsvanor och fysisk aktivitet

5. Fysisk prestationsförmåga

6. Hälsa

7. LIV 90 och LIV 2000 - Vad har hänt över 10 år?

8. Sammanfattning

B. 1 Tabellverk

B. 2 Enkät och testprotokoll

Objectives. To examine the relationship between cardiovascular fitness (VO(2)max) and abdominal obesity (waist circumference) and individual cardiovascular disease (CVD) risk factors, as well as a clustered risk factor profile, and to study the impact of gender, age and smoking on these relationships. Design. Cross-sectional. Setting. Astrand Laboratory of Work Physiology, Swedish School of Sport and Health Sciences, Stockholm, Sweden. Subjects. Men (n = 781) and women (n = 890) from two random population-based samples of Swedish women and men aged 20 to 65 years. Main outcomes. Odds ratios. Results. Each unit of higher fitness was associated with a decrease in all individual risk factors ranging from 2% to 4% independent of waist circumference, each unit of higher waist circumference was associated with an increased risk ranging from 2% to 5% independent of fitness. For clustering of three or more of the risk factors, each unit of fitness was associated with a 5% decrease in risk and each unit of waist circumference with a 5% increase in risk. The clustered risk was higher in unfit participants who were older or smoked daily, regardless of waist circumference. Obese participants were at higher risk if they were men or older, regardless of fitness level. However, neither a higher fitness level nor lean status reduced the risk associated with smoking. Conclusions. Higher fitness and lower waist circumference are each independently associated to a similar extent with a lower CVD risk. Simultaneous evaluation of both fitness and abdominal obesity status in clinical practice is important.

BACKGROUND: Uncertainty still exists whether physical activity (PA) and cardiovascular fitness (CF) contribute separately to cardiovascular disease (CVD) risk. This study examined the associations of PA and CF on individual as well as clustered CVD risk factors. DESIGN: Cross-sectional. METHODS: Seven hundred and eighty-one men and 890 women, aged 20-65 years, from two random population-based samples of Swedish women and men were included. PA was assessed by questionnaire and CF was predicted by a submaximal cycle ergometry test. Waist circumference, blood pressure, and fasting levels of blood lipids were assessed and dichotomized by conventional cut-off points. RESULTS: Participants reporting high PA level benefited from lower triglycerides and atherogenic cholesterol levels, regardless of CF. Higher CF level was, regardless of PA, associated with lower risk for all risk factors. With regard to clustering of risk factors, each higher CF level was associated with a gradually reduced risk by half or more, independent of PA. Furthermore, being unfit but reporting high PA was associated with a 50% lower risk compared with being unfit and inactive. Furthermore, high reported PA was associated with an additional reduced risk among fit participants. In addition, an excess risk of interaction was found for waist circumference, triglycerides, and the clustered CVD risk between neither being sufficiently active nor being fit. CONCLUSION: This study suggests that both PA and CF are independently associated with lower cardiovascular risk, and that both variables should be taken into account when CVD risk is estimated.

Hur idrottsligt aktiva är barn och ungdomar i dagens svenska samhälle? Idrottar de i samma utsträckning som deras föräldrageneration gjorde? Förändras uttrycksformerna och vanorna med stigande ålder? Vad karaktäriserar dem som är fysiskt inaktiva i förhållande till dem som är aktiva?

Denna rapport är, vid sidan av publicerade artiklar, den första i en rapportserie från ”paraplyprojektet” Skola – Idrott – Hälsa (SIH-projekten).  Projektbenämningen innefattar flera kompletterande forskningsprojekt, som har sin utgångspunkt i studien Idrott och hälsa under skolåren (1), som i dagligt tal kom att benämnas Skolprojektet 2001. Datainsamling genomfördes 2001 och utgör en basstudie till vilken hittills ytterligare två projekt knutits: Fysisk aktivitet i i skola och på fritid. Lärandeprocesser i skilda miljöer (2) samt Barns och ungdomars fysiska aktivitet (3). För närvarande pågår datainsamlingen i ytterligare en studie, som är en uppföljning av de barn och ungdomar som deltog 2001, tre år efter den första datainsamlingen.

I föreliggande rapport redovisas bakgrund, syfte och datainsamling för de tre hittills genomförda och sammanlänkade projekten. Det övergripande syftet med studierna är att så fullödigt som möjligt kartlägga villkoren för barns och ungdomars fysiska aktivitet i skola och på fritid, belysa omfattningen av denna aktivitet samt undersöka vilka medicinska, fysiologiska och sociala konsekvenser som olikheter i fysisk aktivitet medför. Av särskild vikt är att studera förändringar över tid och med stigande ålder samt att belysa betydelsen av skilda uppväxtvillkor för omfattning och inriktning av fysisk aktivitet i olika former.

Barns och ungdomars fysiska aktivitet, fysiska prestationsförmåga och hälsotillstånd är i fokus för detta omfattande och fleråriga forskningsprojekt. Det finns flera väsentliga skäl för ett kunskapssökande inom detta område. Fysisk aktivitet och motorisk träning utgör en viktig del i barns totala utveckling med betydelse inte bara för den motoriska och fysiska utvecklingen utan också för den sociala och personliga. Fysisk aktivitet är dessutom av stor betydelse för barnens aktuella och framtida hälsotillstånd. Idrott tillhör också de mest populära fritidssysselsättningarna och utgör ett viktigt livsinnehåll för många barn och ungdomar. Trots dessa konstateranden kan man påstå att området är förhållandevis outforskat. Detta gäller särskilt forskning där information från skilda vetenskapsdiscipliner samverkar för att skapa en helhetsbild av barns utveckling. Ett sådant angreppssätt har präglat i SIH-projektet.

Vilka är det som motionerar och vilken motionsform väljer de? Motionsutövning är ett uttryck för en livsstil, relaterad till ålder, klass och kön, och inte minst till erfarenheter från ungdomsåren. Valet att ägna sig åt motion, liksom smaken för olika aktivitetsformer, är tydliga markörer för social position. I "Smak för motion" presenterar Lars-Magnus Engström sin unika studie som rönt stor uppmärksamhet internationellt. Hur såg motionsvanorna ut för 15-åringar 1968? Och hur ser de ut för personer i 50-årsåldern, ca 40 år senare? I denna longitudinella studie, där författaren följt ca 2000 flickor och pojkar från tonåren till medelåldern, kommer nya och överraskande resultat fram. Boken vänder sig till alla som är intresserade av frågor som berör folkhälsa, livsstilar, idrotts- och motionskulturer. Den kan med fördel användas inom lärarutbildningar och andra utbildningar vid högskolor, folkhögskolor och gymnasieskolor, som har kurser med inriktning mot livsstilsfrågor, idrott och hälsa. 

En rad viktiga frågor måste ställas om idrotten i vårt samhälle. Inte minst gäller det våra barns och ungdomars utveckling och uppfostran: Varför är idrott så populärt? Vilken betydelse har idrott i barns och ungdomars liv? Vad lär sig barnen under skolans idrottstimmar och i sina idrottsföreningar förutom att förbättra sin idrottsliga prestationsförmåga? Finns spontanidrotten kvar? Har flickor och pojkar från olika miljöer och samhällsklasser samma möjlighet att ägna sig åt idrotter och sporter under fritiden? Hur ska man förstå att vissa vuxna ägnar sig åt regelbunden motion och andra inte? Här ger elva författare sin syn på idrott som kulturfenomen och diskuterar vilka konsekvenser olika former av idrott, motion och friluftsliv får för människors lärande. I förgrunden står frågor om idrottens pedagogiska betydelse och hur idrotten har fogats in i det nutida uppfostringsprojektet. Denna bok vänder sig till studerande på utbildningar med en idrottslig inriktning samt till alla som är intresserade av idrott och idrottspedagogik ur ett samhällsvetenskapligt perspektiv.

Innehåll:

Del I. Idrott och pedagogik

- Idrottspedagogik / Lars-Magnus Engström

- Vetenskapliga perspektiv / Håkan Larsson

Del II. Idrott och fritidskulturer

- Den betydelsefulla fritiden / Per Nilsson

- Barnidrotten i ett samhällsperspektiv / Karin Redelius

- Ungdomarna, fritiden och idrotten / Bengt Larsson

- Ungdom(lighet)skultur och idrott / Åsa Bäckström

- Sportutövning som upplevelse / Johan Arnegård

- Motion som fritidskultur / Lars-Magnus Engström

Del III. Idrott, kropp och genus

- Kropp och identitet / Per Nilsson

- Genus - historien om kvinnligt och manligt / Birgitta Fagrell

- Synen på manlighet och kvinnlighet i idrott / Håkan Larsson

Del IV. Idrott och lärande

- Kärt barn har många namn - idrott & hälsa i skolan / Jane Meckbach och Suzanne Söderström

- Idrott, människosyn och värdegrund / Olle Åhs

- Estetik och kroppsrörelse / Jane Meckbach och Suzanne Söderström

- Pedagogiska perspektiv på idrott / Lars-Magnus Engström och Karin Redelius

In this article, we present a framework for exploring participation in and social stratification of movement culture based on Pierre Bourdieu?s concept logic of practice. The background to our approach is Lars-Magnus Engström?s struggle to understand the impact of social stratification on participation in movement culture in a now nearly fifty-year follow-up study. The aim of the article is to elaborate further a framework, which Engström drafted in one of his last publications. Here, we assume that participation in movement cultures is guided by a number of logics of practice that are historically, culturally and socially constituted, and which relate to people?s tastes in particular ways that lead to social stratification. These logics are grouped into three overarching kinds of practices: performing, improving and experiencing, which engender both practice and social stratification. Further, the different logics of practice are linked to a principle of uncertainty, which means that quantitative empirical data must be interpreted rather than measured in a strict sense. The here outlined framework suggests that future research about participation in movement culture needs to take into account information about the structure, rhythm and tempo of the practice, as well as of the directionality of the actions. Information about these issues can hopefully contribute to a more elaborated understanding of the impact of social stratification on participation in movement culture, and in what forms movements are pursued.

Olle Halldén var en svensk pionjär och centralgestalt inom pedagogik och humaniora inom kroppsövningsområdet i Sverige. Han var utbildad till gymnastikdirektör och under många år lärare vid Kungl. Gymnastiska Centralinsitutet/Gymnastik- och idrottshögskolan i Stockholm. 

Physical activity promotes health and prevents disease. When patients with atopic dermatitis (AD) undertake exercise, the itch often gets worse due to sweating, and this may reduce their engagement in physical exercise. The aim of this study was to determine the level of physical exercise in patients with AD compared with a control group from a normal population. Our hypothesis was that patients with AD have a lower level of physical exercise due to their skin disease. A total of 110 patients with AD and 196 subjects from a normal population, age range 20-34 years, answered a questionnaire. Eleven patients with AD underwent an in-depth interview. The patients with AD had the same level of physical exercise and attitude to physical exercise as the normal population. Therefore, our hypothesis could not be confirmed. In conclusion, the skin symptoms of AD do not appear to be an obstacle to moderate physical exercise.

The aim of this longitudinal study was to assess changes with age regarding prevalence of pain and perceived health in a student population, as well as change over time at grade level. Pain included frequency of headache, abdominal, and musculoskeletal pain and perceived health included problems sleeping and/or if they often felt tired, lonely, and sad. If gender, age (grade level), stress, physically activity were related to pain and health complaints were tested with multivariate logistic regression analysis. The students (n=1908) came from randomly selected schools throughout Sweden and attended grades 3, 6 and 9 (ages 9, 12 and 15 at the onset of the year) in 2001. Three years later, 67% (n=1276) of the same students answered a questionnaire that was constructed for the purpose of the studies. The responses given by the same students showed that girls' complaints of pain and perceived health increased with age and boys decreased. Over half (56%) of the girls and two-thirds (67%) of the boys reported no frequent complaints either year. At grade level most variables were rated the same as three years earlier by the same age group. Stress was significantly related to pain and health complaints for girls and the risk of complaints, as calculated with odds ratio, was most evident for students who were characterized as being physically inactive in 2001 and remained inactive three years later. Jointly, significant predictors, such as stress, being physically inactive, gender and grade level, explained 8-20% of the frequent complaints.

BACKGROUND: Studies on school students are indicating that somatic complaints and pain have increased during the past decades. Throughout this period there has been a change in methodology from proxy reports by parents to having the students themselves act as the respondents, possible explaining some of the increase in prevalence. The aim of this study was to compare the agreement of answers from students with answers given by their parents regarding the students' medical background and subjective rating of perceived health with specific focus on frequency of headache, musculoskeletal pain and tiredness. METHODS: The participating students came from eleven different schools in Sweden. The schools were a sub sample of randomly selected schools originally participating in a larger multidisciplinary base study. Those 8th grade students present at school on the test date became the subjects of the investigation. A total of 232 students answered, assisted by the test leader, a specially designed self-complete questionnaire at school. Their parents were, at the same time, contacted and 200 answered a similar mailed-out questionnaire. One hundred and eighty-six (186) corresponding student-same parent questionnaires were registered for which comparisons of answers could be made and analysis conducted. RESULTS: When a child is in good health, in absence of diseases, pain and injuries, his or her assessment matches up with their parent. Children and parents also showed agreement in cases of severe injuries and frequent (daily) complaints of knee pain. Less frequent headaches, back- and musculoskeletal pain and other complaints of minor injuries and less wellbeing, such as students' tiredness, were all under-reported and under-rated by their parents. CONCLUSION: When assessing the perceived health and wellbeing of students, their own expressions should be the basis for the data collection and analysis rather than relying entirely on parental reports.

During the spring of 2001, 1975 children, from grades 3, 6 and 9 participated in a nationwide, multidisciplinary collaboration study. The students came from randomly selected classes throughout Sweden, representing different geographical and socio-economic areas. The aim of this study was to collect and evaluate self-reported injuries and associated factors during various physical activities as recalled retrospectively for 3 months by the students. Every sixth student (n=299 or 16%) reported 306 injuries. Twice as many girls than boys were injured during physical education class. Ninth-grade students reported relatively more injuries during organized sports than during physical education class and leisure activities. There were no age or gender differences in incidence rate during leisure activities. Most injuries were minor, as 70% were back in physical activity within a week. Half of the students (50%) reported that they previously had injured the same body part. Primary care of the injured student was, with the exception of a family member, most often carried out by the physical education teacher or coach, which accentuates the importance of continuous sports medicine first aid education for this group.

Syftet med föreliggande studie var att öka kunskapen om vilka ungdomar som stannar kvar inom idrottsrörelsen och om möjligt utröna anledningarna till att de fortsätter idrotta inom en förening även om de inte är elitsatsande. Istället för att rikta uppmärksamheten mot varför många slutar vände vi på frågeställningen och undersökte varför vissa ungdomar i tonåren fortsätter sin idrottsliga verksamhet i en förening.

Belysningen sker från tre utgångspunkter. I delstudie I utgörs empirin av LOK-stödsstatistik rörande antalet deltagartillfällen i olika åldrar i 13 specialidrottsförbund samt av intervjuer av representanter för ett antal specialidrottsförbund inom RF. I delstudie II riktas intresset mot vad som kännetecknar de ungdomar som fortsätter med föreningsidrott från 13 till 16 års ålder. Jämförelser görs mellan dem som fortsatt, dem som slutat och dem som aldrig varit medlemmar i en förening under denna åldersperiod. I delstudie III belyses ungdomarnas egna uppfattningar om idrott samt deras motiv för att fortsätta med föreningsidrott. Analysen bygger på intervjusvar från 18 före-ningsaktiva ungdomar i åldrarna 15 till 18 år.

Av LOK-stöds statistiken framgår att andelen eltagartillfällen sjönk under tonåren i 11 av de 13 studerade idrotterna. Boxning och frisbee redovisade flest deltagartillfällen i åldrarna 17-20 år medan fotboll, ridning, simning, tennis och gymnastik hade många aktiva från sju till 12 år men därefter skedde en markant nedgång. Friidrott och budo & kampsport hade också minst antal deltagartillfällen i åldrarna 17-20 år men uppvisade en mer jämn fördelning mellan de olika ålderskategorierna. Innebandy, ishockey, handboll och basket noterade flest deltagartillfällen i åldrarna 13-16 år och därefter skedde en tydlig nedgång. Då träningsintensiteten förmodas öka i de äldre tonåren, samtidigt som antalet deltagartillfällen blev färre, indikerar detta att antalet aktiva medlemmar sjunker i ännu större utsträckning än vad som framgår av LOK-stödsstatistiken. Förmodligen uppgår andelen ungdomar som avslutar sitt idrottsengagemang under senare tonår till över 50 procent, i vissa idrotter med ännu större andel, vid en jämförelse med 12-årsåldern.

Delstudie II visade att andelen föreningsmedlemmar minskade betydligt från skolår sex till skolår nio. Något fler pojkar än flickor var medlemmar. Ridning för flickor och fotboll för pojkar var de idrotter som var populärast i skolår sex och nio. Andelen aktiva sjönk dock från 13 till 16 års ålder. Samtidigt fanns det en tendens bland flickorna att under denna tidsperiod i ökad grad ägna sig åt individuella idrotter som aerobics, dans och styrketräning. Resultaten indikerar att ungdomarna i större utsträckning än tidigare söker sig till privata träningsalternativ.

De ungdomar som var kvar i idrottsrörelsen var inte bara mer fysiskt aktiva på sin fritid utan hade också högre betyg, i såväl idrott och hälsa som teoretiska ämnen, än de som hade slutat eller inte varit medlemmar. De två senare kategorierna var i dessa avseenden relativt jämbördiga. De elever som höll sig kvar i idrottsrörelsen visade sig således vara mer framgångsrika i skolarbetet och valde oftare teoretisk linje på gymnasiet än övriga. Koden för framgång tycks vara densamma i skolan som i idrottsrörelsen.

Vilka var då de ungdomar, som fortsatte sitt föreningsidrottande och vilka motiv angav de för detta engagemang? Alla utom en tränade, tävlade och/eller pelade match tre eller fler dagar i veckan. Flertalet ägnade sig också åt mer än en idrott och det var få veckor under ett år då de hade uppehåll från träningar och tävlingar. I denna mening kan de således sägas vara breddidrottare även om verksamheten ägde rum på en relativt hög och intensiv nivå. Idrotten fyller uppenbarligen en mycket stor del av de ungas liv och ter sig i deras ögon både begriplig, hanterbar och meningsfull. Det som framhölls som motiverande, roligt och meningsfullt var att de ville utvecklas i sina idrotter och lära sig nya färdigheter och klara av något de tidigare inte hade kunnat. Vidare menade de att det var betydelsefullt att få ingå i ett sammanhang med andra aktiva och ledare som delade samma intressen. Idrotten gav också avkoppling och rekreation och utgjorde en fristad skild från övriga vardagssysselsättningar, där möjligheter fanns att visa upp andra sidor av sig själv. Att tävla framstår inte som det allra viktigaste för alla, utan snarare något som tillhör verksamheten, som var självklart och något man måste acceptera och lära sig hantera.

Ett viktigt, men något oväntat, resultat var att den kategori ungdomar, som vi hade för avsikt att intervjua, nämligen de som tränade ett fåtal gånger per vecka, var mycket svår att få tag i. Flertalet av de intervjuade ungdomarna tränade flera gånger i veckan, och inte sällan i fler idrotter. Uppenbarligen var de starkt engagerade i sitt idrottande och hade också varit det länge. Frågan kvarstår således; finns de ungdomar i sena tonåren, som tränar en till två gånger i veckan inom idrottsrörelsen? En fortsatt forskning får besvara frågan i vilken omfattning idrotten är öppen för ungdomar med olika ambitionsnivåer och bakgrundsförhållanden. I detta sammanhang måste också en djuplodande diskussion föras om begreppen elit respektive bredd.

Many young people in Sweden stop participating in club sports during their teens but some continue. Drawing on a longitudinal study, the aim of this article is to highlight some of the characteristics of teenagers who continue with club sports and to discuss the relation between club-sport participation, and social and cultural conditions with the help of Bourdieu’s theoretical framework. This is done by studying the characteristics of teenagers who do club sports at thirteen and sixteen years of age and comparing them with non-participants at the age of sixteen. In focus, are girls and boys (n = 289) who participated in both 2004 and 2007 by answering self-reported questionnaires on sporting activity in their leisure time, their academic success, and the social position of their families. The conclusion is that young people who possess specific dispositions and certain assets in terms of a habitus with a taste for sport and a cultural capital remain more often in club sports.