Gymnastik- och idrottshögskolan, GIH

Återkommande stressutlöst smärta är ett närmast vardagligt fenomen. Avsaknaden av enkla test inom sjukvården för att diagnostisera stressutlöst smärta medför diagnostiska svårigheter och därmed svårigheter med handläggning. Ett grundläggande problem är att förståelse för den patofysiologiska processen bakom långvarig stressutlöst smärta saknas.

Tidigare studier från samma forskare har visat att barn och tonåringar med långvarig stressutlöst smärta diagnostiserad enligt fastställda kriterier utvecklar ett karakteristiskt mönster av ömma punkter (tender points) i muskler på platser för bland annat huvudvärk, skuldersmärtor och buksmärtor nära naveln. Dessa muskler ingår i startle-reflexen, en neuromuskulär försvarsreaktion som utlöses från en kärna i hjärnstammen. Startle-reflexen startar med en blinkreflex och följs på mindre än en tiondels sekund av framåtböjning av huvudet och en nedstigande böjningsreaktion av kroppen, som sträcker sig ned till benen. Stress kan bland annat via amygdala leda till förstärkt och lättare utlöst startle-reflex.

Vår hypotes var att startle-reflexen hos individer med stressutlöst smärta är mer lättutlöst och ger ett högre svar än hos friska. I en kontrollerad studie ingick 19 individer i åldern 10–17 år som hade stressutlöst återkommande smärta enligt fastställda kriterier. Gruppen jämfördes med 23 friska i jämförbar ålder, av motsvarande kön och utan smärtbesvär. Under likvärdiga, lugna förhållanden utlöstes startle-reflex vid upprepade starka auditiva signaler på 105 dB via hörlurar, och EMG registrerades från ögonblinkningsmuskeln (orbicularis oculi), tinningmuskel (temporalis), nacknära skuldermuskel (trapezius), stora bröstmuskeln (pectoralis major), bukmuskel (rectus abdominis) samt ryggmuskel (lumbala erector spinae).

I smärtgruppen var muskelspänningen signifikant förhöjd i ovan nämnda muskler. Startle-reflexen utlöstes också lättare och tidigare, var kraftigare och varade längre. Muskel­aktivitetsgraden efter ljudstimuli visade i smärtgruppen signifikant högre medelamplitud än i kontrollgruppen för alla sex muskler och de åtta upprepade startle-responserna sammantagna. Aktuell forskning om möjliga muskulära och centralnervösa smärtmekanismer presenteras i artikeln.

För första gången har ökad muskelspänning och förstärkt startle-reaktion påvisats med EMG hos barn/ungdomar med återkommande stressutlöst smärta i ett mönster som sammanfaller med mönstret av ömma punkter och smärtlokalisation. Vår förhoppning är att dessa fynd ska stimulera till fortsatt forskning och förbättra klinisk praxis.

Alfvén, G, Grillner, S, Andersson E. Eur J Pain. Epub 4 maj 2017. doi: 10.1002/ejp.1057

Fyisk aktivitet har dokumenterad effekt vid depression. Effekten är lika god som effekten av antidepressiva läkemedel eller kognitiv beteendeterapi (KBT) vid lindrig till måttlig depression. Dessutom är fysisk aktivitet i stort sett biverkningsfritt.

The development of accelerometers has revolutionized measurement of physical activity, and they are used to a large extent in research and have started to be implemented into clinical settings. However, achievement of reliable outcomes requires good methodological knowledge and skills by the user. Otherwise, significant measurement errors may occur, interfering with assessment of the physical activity level in the population, group differences, associations with health parameters or effect of treatments. This paper by the Swedish Network for Objective Measurement of Movement (NORM) provides an overview of physical activity measurement including sections of data collection, processing of raw data into useful metrics and statistical analysis. It targets users of accelerometer in research, health care and national surveys.

Metoden fysisk aktivitet på recept, FaR, vinner insteg nationellt men är fortfarande underutnyttjad.

Sjukhusen är nyckeln till lyckad implementering av Socialstyrelsens riktlinjer för sjukdomsförebyggande metoder, och därmed även av FaR.

Att underlåta att ge adekvata råd om levnadsvanor när det är tillämpligt är ur etisk synvinkel vanskligt, eftersom patienten har rätt till »bästa möjliga vård«.

Sammanfattat:

De få studier som gjorts om stillasittande hos barn har fokuserat på övervikt och metabola risker.

Den svaga kopplingen mellan stillasittande och metabola effekter kan bero på att dessa tillstånd inte har hunnit manifesteras hos barn.

Fler longitudinella studier med upprepade mätpunkter och objektiv mätmetodik behövs.

Andra utfall, t ex kognition, bör studeras.

Sänkt upplevd fysisk prestationsförmåga och trötthet utan trolig förklaring kan i gruppen regelbundna motionärer, främst äldre idrottare, vara tecken på insufficient kardiell funktionsförmåga.

Vetenskapsmannen vaknade vid åsynen av västerlänningarna på den thailändska stranden: »Herrn lite bakåtlutad och med kraftig ölmage, damen med stor byst och den mesta av övervikten runt gluteus maximus. Paren bildar liksom ett X. Det är frapperande hur konstitutionellt lika de semestrande paren är.« I studien besannas den uppställda hypotesen ...

Recension av boken Idrott, hälsa och sjukdom av Bengt O. Eriksson, Mats Börjesson m fl. (Studentlitteratur, 2011)

Sedan 1988 finns hälsoprofilbedömningar (HPB) genomförda på den arbetsföra befolkningen i Sverige registrerade i en databas.

Till och med år 2021 fanns närmare en miljon HPB i databasen, varav cirka 200 000 var upprepade test. 

I nuläget har 20 artiklar publicerats med utgångspunkt från databasen. Dessa har beskrivit trender i levnadsvanor och hälsa, analyser av samband mellan levnadsvanor och hjärt–kärlsjukdom samt påverkan av covid-19 på levnadsvanor.

Om man ser dagens Vasaloppsåkare som medverkande i hälsofrämjande program eller som självmedvetna »hälsoinvesterare «, missar man att de flesta deltar därför att det är roligt och stimulerande.

Längre stunder av stillasittande, oberoende av övrig medel- och högintensiv fysisk aktivitet, ökar risken för flertalet av de stora folksjukdomarna och förtida död.

Stillasittande innebär frånvaro av kontraktioner i de stora muskelgrupperna, dvs muskulär inaktivitet.

Bakomliggande patogena mekanismer som kopplar långvarigt stillasittande till negativa hälsoeffekter har föreslagits vara låg energiomsättning, vilket leder till ansamling av visceralt fett och låggradig systemisk inflammation; uteblivna endokrina svar från den inaktiva skelettmuskulaturen med påföljande försämrad effekt i flera organ och vävnader samt låg s k skjuvspänning.

Minskad tid i stillasittande och ökad lågintensiv vardaglig aktivitet är faktorer som kan motverka framtida ohälsa.

There is clear evidence for the benefits of regular physical activity for several major health diseases. Meanwhile, sedentary behaviour, resulting in limited everyday life nonexercise activity and muscular inactivity, is increasing in Sweden. Recent observational studies suggest that prolonged bouts of sitting and lack of whole body muscular movement are independently of additional regular physical activity, strongly associated with common public health diseases and total mortality. This indicates that we are dealing with two distinct behaviours and their effects; a) the benefits of regular physical activity and b) the risks of too much sitting and limited nonexercise everyday life activity.The focus in clinical practice and for guidelines should be to promote and prescribe regular physical activity as well as avoidance of sedentary behaviour.

Högpresterande människor i arbetslivet och idrotten möter likartade krav på prestation, engagemang och uthållighet.

Hur väl idrottare lyckas upprätthålla hälsa och prestationsutveckling trots hög belastning bestäms i huvudsak av den psykofysiologiska återhämtningsprocessen, vars främsta syfte är att eliminera trötthet och återställa vitalitet.

Därför utbildas idrottare till att bli medvetna om sitt återhämtningsbehov och hur det ska tillgodoses.

Människor i yrkeslivet där­emot möter ofta hög belastning med nedprioritering av sin sömn och återhämtning.En förutsättning för ett långsiktigt engagemang är att tidigt upptäcka tecken på dysfunktionell återhämtning och främja miljöer med utrymme för dynamisk växling mellan anspänning och vila.

Proximala hamstringsrupturer från fästet vid tuber ischiadicum är relativt ovanligt förekommande. Det är dock viktigt att inte missa dem, eftersom tidig kirurgisk behandling kan innebära bättre resultat och snabbare normalisering av funktion.

Skadan drabbar såväl yngre elitaktiva idrottare som medelålders motionärer och inte sällan icke-idrottsaktiva individer.

Klinisk undersökning i kombination med MR-undersökning ger information om skadans utbredning, svårighetsgrad och eventuell indikation för kirurgi.

Total eller subtotal avslitning från fästet med 2 cm retraktion eller mer innebär som regel indikation för kirurgi med reinsertion av fästet.

Morbiditeten efter tidig kirurgi är låg, och resultaten är goda. Kroniska skador med funktionsbortfall kan ibland utgöra grund för kirurgi.

Sen kirurgi är mer tekniskt krävande men leder oftast till klar funktionell förbättring.

Ortos är sällan indicerad post­operativt. Strukturerad rehabilitering är viktig postoperativt; total rehabiliteringstid får beräknas till 6–12 månader.

Sorg är ingen sjukdom, men kan förvisso ge sådan. Ensamhet, isolering, inaktivitet, dåliga matvanor, ökad konsumtion av alkohol och tobak minskar avsevärt ambitionen att röra på sig – bildligt och bokstavligt – och är vanligt bland nyblivna änkepersoner. Kommunal hälso- och psykosocial intervention i form av tidigt stöd  och uppmuntran i sorgen – som skulle kunna bryta negativa mönster – är idag nästan obefintlig. Denna grupp människor kan ha svårt att ta till sig folkuppmaningen »Sätt Sverige i rörelse«, trots vetskapen om att regelbunden lågintensiv motion och muskelträning kan ge stora positiva hälsoeffekter. Vem antar utmaningen att  sätta änkorna i rörelse – och vem bekostar?

Fysik aktivitet på recept (FaR) är en effektiv metod för att främja fysisk aktivitet. FaR inkluderar rådgivande samtal, skriftlig ordination och uppföljning, vilket rekommenderas i Socialstyrelsens nya riktlinjer för sjukdomsförebyggande metoder.

Drygt 49 000 FaR skrevs ut i Sverige under 2010 – en tredubbling sedan 2007.

I genomsnitt förskrevs ca 5 FaR per 1 000 invånare, med en variation på 2–15 FaR per 1 000 invånare i olika landsting och regioner.

Det förskrevs 0,8 (0,5–2) FaR per 1 000 besök inom hälso- och sjukvården, eller motsvarande 1,2 (0,5–3) FaR per 1 000 besök inom primärvården.

Variationerna är stora mellan olika landsting/regioner, och FaR är en underutnyttjad resurs som behöver implementeras bättre.