Sjutton kvinnliga vältränade försökspersoner, åtta stycken med vana att bära tungt och nio stycken utan sådan vana, genomförde gång på löpband och mjukt underlag i hastigheterna 3 och 5 km/tim med bärvikter i ryggsäck på 20, 35 och 50 kg.Mjukt underlag i form av blå gymnastikmattor, indikerande gång i lätt terräng, ökade energiomsättningen under både hastigheterna mellan 10 och 15 %, jämfört med hårt underlag (löpband) med en grads lutning. Energiomsättningen ökade i genomsnitt lika mycket med ökad hastighet som med ökad bärvikt. Den individuella variationen vid en given bärvikt och hastighet är mycket stor. Beroende på bärvikt och hastighet kan energiomsättningen variera med 100 %. Dessa stora variationer i energiomsättning bör uppmärksammas vid beräkning av energitilldelning via kosten vid längre militära operationer.Energiomsättningen vid tyngsta belastningen – 50 kilo bärvikt och hastigheten 5 km/tim – belastade försökspersonerna på i genomsnitt 57 % av maximal syreupptagningsförmåga. I individuella fall var belastningen 72 % av maximal syreupptagningsförmåga. Dessa höga belastningar är oacceptabelt höga för transporter under längre tid och kan vara en orsak till belastningsskador.Förmågan att bära tungt sammanfaller med ökad kroppsvikt och benmuskelstyrka. Bärförmåga för mindre vikter, högst 35 kg, sammanfaller inte med någon av ovanstående faktorer. Således, för tyngre bärvikter vid förflyttningar bör selektion av soldater ske enligt de uppmätta parametrarna, medan vad gäller lättare vikter föreligger inte samma selektionskriterier.En slutsats från resultaten av denna undersökning är den ursprungliga uttagningen till tunga arbetsuppgifter inom försvaret bör genomföras med tunga arbetsbelastningar, motsvarande de i denna undersökning. I kommande rapport sammanfattas studierna på män och kvinnors bärförmåga, likheter och olikheter mellan könen, möjliga selektionskriterier samt rekommendationer med utgångspunkt från genomförda undersökningar och resultat från olika andra undersökningar.