På hösten 2011 trädde en förändring i skolans kunskapskrav i kraft vilket ökade kraven på lärare att utveckla ett gemensamt yrkesspråk. Denna förändring förde med sig många frågor från gymnasielärare till Skolverket att ta ställning till. Den enskilt vanligaste frågan handlade om den första meningen i kunskapskravet som lyder: "Eleven kan med säkerhet och med goda rörelsekvaliteter genomföra en bredd av aktiviteter som utvecklar den kroppsliga förmågan." (Skolverket, 2011, s. 88). Lärare ställde flest frågor kring hur progressionsordet med säkerhet ska tolkas. Även frågor som rör "goda rörelsekvaliteter", "en bredd av aktiviteter" och "den kroppsliga förmågan" var vanligt förekommande (Skolverket, 2012).
Kapitlet syftar till att belysa och diskutera dessa nya formuleringar i relation till gymnasielärares yrkesspråk inom ämnet idrott och hälsa. I det följande kommer jag först att ge en bild av hur lärare tagit emot och förstått läroplanstexter och betygskriterier tidigare I detta avsnitt har jag inspirerats av boken Idrottsdidaktiska utmaningar (2007) med Håkan Larsson och Jane Meckbach som redaktörer, och även av Bengt Selgheds avhandling Ännu icke godkänt (2004). Sedan följer ett avsnitt kring hur de nuvarande kunskapskraven skiljer sig från gymnasieskolans tidigare betygskriterier och inspirationen kommer i detta avsnitt från Karin Redelius text Betygsättning i idrott och hälsa (2007). Därefter följer en redovisning av resultat från den studie jag genomförde våren 2013, där avsikten var att studera hur gymnasielärare talar om den första meningen i kunskapskraven som citerades ovan. Kapitlet avslutas med några reflektioner kring vad dessa resultat kan innebära för verksamheten.