Gymnastik- och idrottshögskolan, GIH

Syfte och frågeställningar

Syftet med denna uppsats var att undersöka hur tränare på junior- respektive seniornivå inom svensk innebandy på elitnivå ser på tidig specialisering. De frågeställningar som studien använder sig av är:

- Hur ser tränare på senior- och juniorelitnivå på tidig specialisering inom innebandy?

- Skiljer sig ställningstagandet till tidig specialisering mellan tränare på junior- och senior-nivå? 

Metod

För att besvara studiens frågeställningar har en kvalitativ metod i form av intervjuer använts. Sex stycken intervjuer har utförts på tränare som är verksamma inom lag som spelar i de två högsta serierna i landet. Tre av tränarna är verksamma på seniornivå och tre är verksamma på juniornivå. Inför intervjuerna utformades en semistrukturerad intervjuguide. Intervjuerna har antingen utförts i form av möte (fyra stycken) eller över telefon (två stycken). Studiens definition av tidig specialisering är när barn och ungdomar som är 14 år eller yngre väljer att endast spela innebandy intensivt året runt, vilket utesluter deltagande i andra idrotter.

Resultat

Resultatet i denna studie visar att de intervjuade tränarna inte ser tidig specialisering som något måste eller eftersträvansvärt. Studiens samtliga deltagare förespråkade en multilateral träningsbakgrund. Att endast inrikta sig på en enskild idrott i ung ålder menade deltagarna inte var nödvändigt för att bli en duktig innebandyspelare.

Att ställningstagandet gentemot tidig specialisering skulle skilja sig åt mellan junior- respektive seniortränare var inget som denna studie kunde påvisa.

Slutsats

Att specialisera sig i tidig ålder var inte något som varken tränare på senior- eller juniornivå ansåg som nödvändigt för att lyckas bli en framgångsrik innebandyspelare. Att som ung utöva flera idrotter sågs snarare som en fördel bland respondenterna