Vad är rörelseförmåga? Att kunna rulla och rotera eller att kunna slå en ”kullerbytta” !
Rörelseförmåga antas ofta vara något som både kan mätas, observeras och dokumenteras. En väl utvecklad rörelseförmåga anses av många vara en viktig del av hur fysiskt aktivt ett barn är och en grund för fortsatt fysiskt aktivet längre fram i livet (Barnett, van Beurden, Morgan, Brooks, & Beard, 2009; Nyberg & Tidén, 2004; 2008; Okely, Booth, & Patterson, 2001; Stodden, Langendorfer, & Roberton, 2009; Wrotniak, Epstein, Dorn, Jones, & Kondilis, 2006). Till följd har det utvecklats ett antal tester för utvärdering av barns rörelsekunnande och barns motoriska utveckling. Några exempel är motoriska tester som Movement ABC, NyTidstestet, TGMD-2, FMS- a manual for classroorm teachers (Burton & Miller, 1998; Department of Education, Victoria, 1996; Henderson, Sugden, & Barnett, 2007;Nyberg & Tidén, 2006; Ulrich, 2000). Många forskare anser dock att rörelseförmåga både är svår att definiera och långt ifrån är ett neutralt begrepp (Evans, 2004; Evans & Penney, 2008; Hay & Macdonald, 2013; Wright & Burrows, 2006; Wellard, 2006; Larsson & Quennerstedt 2013). Syftet meddennastudieärattundersöka hurförmåga konstrueras och kan förstås iettantalrörelsetester som används i forskning och inom idrottsämnet i skolan. Testerna analyserasurettsociokulturellt perspektivutifrånBernsteinspedagogiska modeller (performance code och competence code) ochBourdieusbegreppfysiskkapital(Bernstein, 1990, 2000, 2003; Bourdieu, 1998). Preliminära resultat tyder på attden typ avförmågor ellerfysiskt kapitalsomgörhöga poäng vid testning ofta är relaterad till traditionella idrotter. Rytmoch danstill exempel,utvärderas sällaneller aldrig, inte heller rörelser sett ur ett bredare perspektiv. Vad förmåga är eller blir i testerna verkar vara mer relaterat till Bernsteins hierarkiska pedagogiska begrepp ”performance code”, än till det mer holistiska, begreppet ”competence code” som omfattar ett mer holistiskt perspektiv, i det här fallet på rörelser. Studien visar även på vilka rörelser och förmågor som värdesätts vid testning och reser frågor om vilka barn som gynnas av testningen och vilket fysiskt kapital de har med sig. Studien reser även frågor kring hur dessa tester påverkar barns intresse för rörelseaktiviteter i bredare perspektiv (än idrott) och för deras vilja och lust till rörelse.
Barnett, L.M., van Beurden, E., Morgan, P.J., Brooks, L.O., & Beard, J.R. (2009). Childhood motor skill proficiency as a predictor of adolescent physical activity. Journal of Adolescent Health, 44, 252–259.
Bernstein, B. (1990). The Structuring of Pedagogic Discourse. London: Routledge.
Bernstein, B. (2000). Pedagogy, symbolic control and identity. Theory, research, critique Revised edn. Oxford: Roman & Littlefield.
Bernstein, B. (2003). Class, codes and control, vol. IV: the structuring of pedagogic discourse. London: Routledge.
Bourdieu, P. (1988). Program for Sociology of Sport. Sociology of Sport Journal.5, 153-161.
Burton, A. W., & Miller, D. E. (1998). Movement Skill Assessment. Champaign. IL: Human Kinetics.
Department of Education, Victoria (1996). Fundamental movement skills: A manual for classroom teachers. Melbourne: Community Information Service, Department of Education, Victoria.
Evans, J. (2004). Making a difference? Education and ‘ability’ in physical education. European Physical Education Review, 10, 95-108.
Evans, J., & Penney, D. (2008). Levels on the playing field: The social construction of physical ‘ability’ in physical education curriculum. Physical Education and Sport Pedagogy, 13(1), 31-47.
2013.
Svensk Förening för Betende- och Samhällsvetenskaplig Idrottsforskning (SVEBI) konferens GIH, Stockholm 20-21 nov 2013