Gymnastik- och idrottshögskolan, GIH

Aim

The aim of this study was to identify predictive factors for negative treatment outcome defined as high disability ratings in patients undergoing spine surgery for disc degenerative disease (DDD)

Method

Patients were consecutively recruited from a waiting list for surgery at Stockholm Spine Center. The analysed cohort consisted of 212 patients (109 women and 103 men, 25-65 years old). They all had radiologically demonstrated degenerative changes in the lumbar spine at one or both of the two lower levels (L4/L5 and/or L5/S1). All subjects gave their written informed consent to participate. The patients completed validated self-assessment questionnaires regarding anxiety and depression (HAD), catastrophizing (CSQ), kinesiophobia (TSK), and disability (ODI). Pain intensity ratings were performed separately for the back and the legs using the visual analogue scale (VAS). Pressure pain thresholds were assessed at eight different body sites with pressure algometry. The participants were assessed shortly before surgery and the questionnaires were mailed to the patients at one year follow up. The primary outcome variable was ODI at one year; the secondary outcome was change in ODI.

Results

Following surgery, there were statistically significant improvements regarding all the self-reported symptoms, including the outcome measure ODI. A higher value on ODI and higher ratings of leg pain preoperatively were found to predict a higher ODI score postoperatively.

Conclusion

We found reduced pain intensity ratings in the back and leg, reduced ratings of anxiety, depression, catastrophizing and kinesiophobia as well as reduced disability ratings following surgery compared to baseline. Furthermore, we found two predictors for postoperative disability, namely preoperative leg pain and disability, i.e., high leg pain and high disability ratings before surgery predicted high disability ratings following surgery. Our data stress the importance of pain analysis and diagnostics before surgery and indicate that pain drawings could be an initial tool to see if pain location is consistent with the radiological findings.

Syfte och frågeställningar

Syftet med denna studie var att identifiera förutsägande faktorer för ett negativt behandlingsutfall för ryggkirurgi hos patienter med väl karaktäriserad ländryggsmärta på degenerativ basis (segmentell rörelsesmärta (SRS)).

Metod

Försökspersoner rekryterades från en väntelista på Stockholm Spine Center. Den analyserade kohorten bestod av 212 patienter (109 kvinnor och 103 män, 25-65 år gamla). Alla hade radiologiskt påvisade degenerativa förändringar i ländryggen på en eller två av de nedre ländryggsnivåerna(L4/L5 och/eller L5/S1). Alla deltagare gav sitt skriftliga samtycke till deltagande. Patienterna fyllde i validerade självskattningsformulär gällande ångest och depression (HAD), katastroftänkande (CSQ), rörelserädsla (TSK) och funktionsförmåga (ODI). Smärtintensitet skattades separat för rygg och ben genom användande av visuell analog skala. Tryckömhet mättes på åtta olika lokalisationer på kroppen med hjälp av tryckalgometri. Patienterna fyllde i formulären just innan operationen och formulären mailades sedan hem till patienterna för en ett-års uppföljning. Det primära effektmåttet var ODI efter ett år och det sekundära effektmåttet var förändring i ODI.

Resultat

Patienterna uppvisade statistiskt signifikanta resultat gällande alla självskattade formulär efter operationen, inklusive effektmåttet ODI. Ett högt värde på ODI och högt skattad bensmärta innan operation visades predicera ett högre postoperativt värde på ODI.

Slutsats

Vi fann minskad smärtintensitet i rygg och ben, sänkta skattningar gällande ångest, depression, katastroftankar och rörelserädsla såväl som ökning av funktionsförmåga vid skattning efter operation i jämförelse med utgångsvärdet. Vidare fann vi två prediktorer för nedsatt funktionsförmåga postoperativt, nämligen preoperativ bensmärta och nedsatt funktion preoperativt dvs. högt skattad bensmärta och lågt skattad funktion före operationen predicerade lågt skattad funktion efter operationen. Våra data stödjer vikten av smärtanalys och smärtdiagnostik vid kirurgiska bedömningar och indikerar att smärtritningar skulle kunna vara ett hjälpmedel för att se om smärtutbredningen motsvarar de radiologiska fynden.