Gymnastik- och idrottshögskolan, GIH

Syfte och frågeställningar

Syftet med denna uppsats var att jämföra det svenska och norska ledarskapet inom elitfotbollen. Frågeställningarna var: Hur upplever de spelare som är verksamma i Sverige respektive Norge beslutsfattandet? Hur upplever de spelare som är verksamma i Sverige respektive Norge avståndet mellan spelare och tränare? Vilken typ av ledarstil upplever de spelare som är verksamma i Sverige respektive Norge att tränaren har? Skiljer sig spelarnas upplevelse av ledarskapet mellan länderna?

Metod

Författarna har valt att göra en kvalitativ intervjustudie av spelarnas upplevda ledarskap. Två av dessa spelare är verksamma i Sverige, två spelare är verksamma i Norge samt två spelare som har erfarenhet från både svensk och norsk elitfotboll. Utöver dessa intervjuer har relevant litteratur, både svensk och norsk, använts.

Resultat och slutsats

Resultatet visar att det inom elitfotboll, till stor del, bedrivs auktoritärt ledarskap. Inga tydliga skillnader finns dock mellan Sverige och Norge vad gäller ledarstilar, dock tenderar det svenska ledarskapet att upplevas mer auktoritärt. Anledningen till detta förklaras, enligt framförallt norska spelare, med att svenska spelare i regel är mer passiva i kommunikationen och initiativtaganden. Vidare framkom det att många spelare trivs med att tränaren är den som bestämmer och har förståelse och respekt för hans auktoritet. Majoriteten av spelarna önskar dock att de emellanåt involverades lite mer. Det visar sig att de spelare som har hög status i laget oftast har en bättre relation till tränaren än andra spelare i laget. Detta tolkar författarna som att tränaren har större tillit till kompetenta och erfarna spelare.