Gymnastik- och idrottshögskolan, GIH

Syfte och frågeställningar

Syftet med studien är att undersöka för- och nackdelar med arbetsmetoden fysisk aktivitet på recept (FaR) inom hälso- och sjukvården. Syftet är också att jämföra vilken kunskap hälso- och sjukvårdspersonal, det vill säga fysioterapeuter, läkare och sjuksköterskor, kontra hälsopedagoger har om FaR. Studien undersökte även huruvida hälso- och sjukvårdspersonalens egen fysiska aktivitetsnivå påverkar förskrivningen av FaR.

Metod

En kvantitativ undersökning gjordes på 38 deltagare. Av alla deltagare var 15 fysioterapeuter, 10 sjuksköterskoroch 7 hälsopedagoger och 6 läkare. Deltagarna besvarade en enkät som omfattade frågor om upplevda för- och nackdelar med FaR som arbetsmetod, sin egen fysiska aktivitetsnivå samt kunskapsfrågor. Resultatet jämfördes sedan mellan och inom de olika yrkesgrupperna.

Resultat

Studien kunde inte påvisa någon statistisk signifikant skillnad mellan hälso- och sjukvårdspersonalens grundläggande kunskap om FaR kontra hälsopedagogernas, med de använda frågorna. Studien resulterade i en hög andel förskrivare av FaR som också uppfyllde den fysiska aktivitetsnivån. Att en hög aktivitetsnivå skulle påverka förskrivningen av FaR positivt går dock inte att säga då några orsakssamband inte hittades. Bland alla enkätdeltagare fanns en gemensam åsikt om att FaR var en betydelsefull metod inom vårdarbetet. En upplevelse av bristande kunskap inom olika delar av FaR fanns hos respektive yrkesgrupp.

Slutsats

I dagens läge får inte hälsopedagoger förskriva FaR, men de har en positiv inställning till metoden samt besitter samma kunskapsnivå som hälso-och sjukvårdspersonal. Samtidigt fanns en bristande kunskap om samverkan mellan olika aktörer inom hälso- och sjukvården. Hälsopedagogens roll i vården bör belysas och bli mer betydande och tydlig, vilket den inte är idag. Kunskapen om samtliga delar inom FaR (FYSS, patienten i fokus, skriftlig ordination, samverkan samt uppföljning) bör förbättras.

Aim

The purpose of this study is to examine the advantages and disadvantages of physical activity on prescription (PaP) in health care. Also being able to compare what knowledge healthcare professionals, that is, physiotherapists, doctors and nurses, versus health educators, have about PaP. This study also examined whether health professionals' own level of physical activity affect the prescription of physical activity.

Method

A quantitative survey was conducted on38physiotherapists, doctors, nurses and health educators. The participants answered a questionnaire that included questions about perceived advantages and disadvantages of physical activity on prescription as a working method, their level of physical activity and quizzes. The results were then compared between and in the different professional groups.

Results

The study showed that there was no statistically significant difference between health professionals basic knowledge of physical activity on prescription versus health educators. Among all survey respondents, there was a concurring opinion that prescribed physical activity was an important method in nursing work. A perceived lack of knowledge in various areas of physical activity involving the prescription was found in every profession.

Conclusion

Today health educators may not prescribe physical activity but they have a positive attitude to the method and possess the same knowledge as a health-care professional. At the same time there was a lack of knowledge about the interaction between different actors in health care. The health educators’ role in health care should be highlighted and become more significant and clear, which it is not today. The knowledge of all parts in PaP (FYSS, patient-focused, written prescription, collaboration, and monitoring) should be improved.