Inom idrott är känsla något en har eller inte. Känsla sätts ofta som förled till idrottsliga attiraljer eller idrottsliga göranden. Bollkänsla innebär en förmåga att hantera bollar på ett skickligt sätt och matchkänsla innebär att ha en helhetssyn på matchen. Till skillnad mot teknik, som kan övas upp, är känsla en förmåga som omtalas termer av kroppslig kompetens som funnits med hela livet. Känsla har också en estetisk dimension. I detta paper diskuteras idrottens känsla i relation till fenomenologisk teori. Genom empiriska exempel från etnografiska studier om idrott, synliggörs hur känslan och dess olika dimensioner kan sägas vara betydelsefulla komponenter i konstruktionen av kunnande.
Presentationen hölls på engelska.