Gymnastik- och idrottshögskolan, GIH

Syfte

Syftet med denna undersökning var att ta reda på om det fanns någon skillnad mellan skolgårdens utformning och barns aktivitetsnivå. I studien gjordes en jämförelse mellan två skolor belägna i Stockholm.

Metod

Undersökningen utfördes med hjälp av en kvantitativ metod med accelerometrar som mätinstrument. Det gjordes även en bedömning av skolgårdarna utifrån en mall som var baserad på Stockholms stads funktionsprogram för skolgårdar. Mätningen genomfördes under rasterna men för att minimera eventuella felkällor bar eleverna accelerometrarna under tre påföljande dagar, från morgon tills dess att skoldagen var slut. Accelerometrarna mätte bland annat intensiteten av den fysiska aktiviteten som sedan delades in i fyra segment, stillasittande, lätt, medel och kraftig. Från de två skolorna som ingick i undersökningen var det totalt 42 elever som fullföljde samtliga tre mättillfällen. Fördelningen av dessa var 19 elever från skola 1 och 23 från skola 2.

Resultat

Resultatet visade att det fanns en signifikant skillnad i medelvärde, vad gäller majoriteten av intensitetsnivåerna, för fysisk aktivitet (stillasittande, lätt, medel & kraftig) mellan skolorna. Eleverna spenderade överlag mycket tid i de lägre graderna av intensitet och lite i de högre. Under de tre dagarna som mätningarna genomfördes på respektive skola kom eleverna i medeltal på skola 1 upp i totalt 2,3 minuter av måttlig till kraftig intensitet (MVPA) och på skola 2 i 14,5 MVPA-minuter.

Slutsats

Resultatet visade att skolans utformning påverkar i vilken grad barn rör sig under rasterna. Även fast det i denna studie fanns signifikanta skillnader mellan flertalet av de olika intensitetsnivåerna och mellan skolgårdarna, var tiden som eleverna generellt sett spenderade i de högre graderna av intensitet oroväckande låg. Detta kan ge en indikation på att skolgårdsmiljöerna måste förbättras samt att skolpersonal måste gripa in för att få barnen att aktivera sig mer.