Gymnastik- och idrottshögskolan, GIH

Sammanfattning

Syfte och frågeställningar: Syftet med denna studie var att göra en fallbeskrivning av energitillgängligheten (EA) hos fyra utövare i den svenska kvinnliga junioreliten i rodd, säsongen 2014. - Hur såg energitillgängligheten ut hos de fyra studerade svenska kvinnliga juniorroddarna? - Skiljde sig energitillgängligheten hos de fyra svenska kvinnliga juniorroddarna åt, precis innan påbörjad- och precis innan avslutad tävlingssäsong?

Metod: I två perioder á sju dagar, första två veckor innan säsongens början och andra två veckor innan säsongens slut, fick fyra svenska kvinnliga juniorroddare (15-18 år) på elitnivå föra kostdagbok genom självuppskattning med hjälp av hushållsmått för att kunna uppskatta deras energiintag (EI). Analyserna av kostregistreringarna gjordes i DietistNet (Grupp). Under samma period fick de bära accelerometrar (ActiGraph GT3X+) samt hjärtfrekvensmätare (Polar RS400). Analyserna av dessa data gjordes i ActiLife 6 (ActiGraph) respektive Polar ProTrainer 5. Sambandet mellan hjärtfrekvens och syreupptagningsförmåga (VO2), en roddanpassad metod för uppskattning av maximal syreupptagningsförmåga (VO2max) samt hjärtfrekvensdata användes för att beräkna energiförbrukning vid självrapporterad träning (EEE). Accelerometerdata användes för att uppskatta deltagarnas totala energiförbrukning (TEE). Den totala energiförbrukningen uppskattades genom att träningsdelarna ersattes av motsvarande hjärtfrekvensdata och därefter adderades summan till deltagarnas vilometabolism (RMR) som uppskattades med hjälp av Cunningham ekvationen. Energitillgängligheten uppskattades genom att subtrahera energiförbrukningen vid träning från energiintaget och därefter uttrycktes detta värde i förhållande till den fettfria massan (FFM), vilken fastställdes utifrån ett referensvärde ur litteraturen. Energibalansen uppskattades genom att subtrahera den totala energiförbrukningen från energiintaget. Deltagarna fick även fylla i ett självskattningsformulär (LEAF-Q) för att kunna bedöma om de var utsatta för ökad risk att drabbas av den kvinnliga triaden (och låg energitillgänglighet). Deltagarna förde även träningsdagbok under båda perioderna, samt vägde sig varje morgon.

Resultat: En deltagare hade låg energitillgänglighet (<30 kcal·kg-1 FFM·dag-1) både innan samt i slutet av säsongen. Tre av fyra deltagare uppskattades ha lägre energitillgänglighet, energibalans och samma eller lägre poäng på LEAF-Q formuläret i slutet av säsongen jämfört med innan säsongens början.

Slutsats: Låg energitillgänglighet förekom bland de studerade kvinnliga juniorroddarna både innan samt i slutet av säsongen och energitillgängligheten var lägre i slutet av säsongen för tre av fyra deltagare.