Gymnastik- och idrottshögskolan, GIH

Syfte och frågeställningar: Syftet med studien var att undersöka hos vältränade om det fanns något samband mellan maximal styrka, effektutveckling och snabbhet, dvs tester som till stor del speglar anaerob kapacitet. Syftet var också att undersöka om det här fanns någon skillnad och/eller likhet mellan kvinnor och män.

(1) Hur ser det eventuella sambandet ut mellan effektutveckling och maximal styrka? (2) Hur ser det eventuella sambandet ut mellan effektutveckling och snabbhet? (3) Hur ser det eventuella sambandet ut mellan maximal styrka och snabbhet? (4) Hur ser det eventuella sambandet ut, på ovanstående frågeställningar, hos kvinnor och män?

Metod: Metoden var kvantitativ och laborativ, utformad för att undersöka det eventuella sambandet mellan snabbhet, maximal styrka och effektutveckling – Detta testades genom tre olika fysiologiska tester. Testerna genomfördes på en grupp bestående av 10 män (ålder 24,4±2,8 år, kroppsvikt 78,9±9,7 kg och längd 175,6±7,5 cm) och 10 kvinnor (ålder 24,1±1,7 år, kroppsvikt 65±8,0 kg och längd 167±5,7 cm) som var vältränade men hade olika idrottsbakgrund. Målet var att, utifrån den undersökta gruppen, kunna göra uttalanden om en större population. Testerna som genomfördes var 1 RM knäböj (maximal styrka), sprint 5 m, 10 m och 30 m (snabbhet) samt ett Wingate-test (effektutveckling). Med hjälp av statistikprogrammet Statistica 12.0 och beräkningsmetoden Pearson korrelationskoefficient, har rådata från testerna beräknats för att redovisa det eventuella sambandet.

Resultat: Resultatet visade att det fanns, antingen ett medelstarkt samband eller ett starkt samband mellan alla tre testerna, för hela gruppen. Majoriteten av testerna visade ett starkt samband, endast mellan effektutveckling och snabbhet 5 m och 30 m var det ett medelstarkt samband, inga svaga samband hittades. De starkaste sambanden som hittades, för hela gruppen, var mellan effektutveckling och maximal styrka (r 0,90 i absoluta tal och r 0,78 i relativa tal). Män hade, totalt sett, många fler starka samband mellan de olika testerna än kvinnor, kvinnor hade endast ett enda starkt samband, vilket var mellan effektutveckling och maximal styrka. Män å andra sidan hade, med majoritet (8 av 14), ett starkt samband mellan de olika testerna, de starkaste sambanden hittades mellan effektutveckling och övriga tester.

Slutsats: Det fanns ett tydligt samband mellan de olika anaeroba kapaciteterna, för hela gruppen. När resultatet redovisas för kvinnor och män enskilt, så var slutsatsen inte densamma – Kvinnor visade både svagare och färre förekommande samband mellan alla kapaciteter än män.