Lars-Magnus Engström – Mange kallad – gick bort den 2 januari i år. En månad tidigare firade han sin 75 årsdag. På pappret, som Mange skulle ha sagt, var han alltså pensionär sedan många år, men i realiteten var han fortfarande forskningsaktiv. Som professor emeritus hade han en rad uppdrag; han var sakkunnig vid tjänstetillsättningar, deltog i uppbyggnaden av en seminarieverksamhet vid Malmö högskola, var ledamot i GIH:s forsknings- och forskarutbildningsnämnd, handledde doktorander och dessutom ägnade han sig åt vetenskapligt skrivande. Vilken kunskap är det han ägnat sitt arbetsliv åt att utveckla? Och vad har han betytt för svensk idrott?