Gymnastik- och idrottshögskolan, GIH

Bengt Saltin

Professor Bengt Saltin, Stockholm, har avlidit i en ålder av 79 år. Hans närmast sörjande är Ann-Sofi Colling-Saltin med barnen Ola, Åsa, och Anna med familjer.  

Bengt Saltin föddes i Ålsten den 3 juni 1935. Han växte upp med modern Margareta och sin sociale far, Sven Saltin, som båda var folkskolelärare. Under läroverkstiden i Södertälje fångade stadens apotekare upp vinnaren vid en terränglöpning och bjöd in honom till en orienteringskurs. Ett livslångt intresse skapades. De bästa ämnena i skolan, svenska språket och svensk litteratur, representerade ett annan viktig ådra. Men det skogliga lockade mest; han ville bli jägmästare. Modern sa dock nej; ”Du ska bli läkare!” Så blev det. Under studier vid Karolinska Institutet rekryterade fysiologen Ulf von Euler honom som amanuens. Bengt nämnde sitt intresse för idrott, varvid han introducerades för professor Erik Hohwü Christensen vid Kungl. Gymnastiska Centralinstitutet.

Sommaren 1959 inleddes skolningen till arbetsfysiolog. Det första arbetet handlade om det intermittenta arbetets fysiologi, publicerades 1960, och bidrog till intervallträningens utveckling. Det blev tidigt uppenbart att Bengt hade en ovanlig talang för forskning. Efter en centralcirkulatorisk avhandling 1964, med Hohwü Christensen och Per-Olof Åstrand som handledare, visade han även prov på stor självständighet genom att utveckla en ny forskningslinje om skelettmuskulaturen. Den blev snart världsledande. Från 1973 fortsatte Bengt sin bana som professor vid Köpenhamns universitet. Med ett kort undantag vid Karolinska Institutet, förblev Köpenhamn basen för hans gärning. De sista knappa 20 åren ledde han Copenhagen Muscle Research Centre, vars forskning redan är inskriven i vetenskapshistoriska läroböcker.

Bengt hade en enorm arbetskapacitet, publicerade mer än 440 arbeten, och handledde drygt 40-50 doktorander. Han blev ledamot av Danmarks Kungliga Vetenskapsakademi, hedersdoktor vid tolv universitet, och fick Internationella Olympiska Kommitténs vetenskapliga pris, det finaste man kan få inom det rörelsevetenskapliga fältet. Men för att rätt förstå hans storhet bör man även ha mött honom som den oerhört stimulerande, generösa och stöttande människa han var, och fått ta del av de skarpa samhällsanalyserna samt utblickarna inom litteraturens, teaterns, operans och dansens världar. Han var beundrad av studenter över hela världen för den människa han var, för det arbete han utförde och för det han inspirerade till. Vi sörjer förlusten av en av de riktigt stora inom det arbetsfysiologiska fältet, och en ovanligt klok och vidsynt människa. 

För vänner och kolleger

Robert Boushel, professor

Peter Schantz, professor