Sammanfattning
Inledning: Specialidrott har funnits i skolvärlden sedan 70-talet och har lett till att många ungdomar har kunnat kombinera skola och elitidrottssatsning vid sidan om varandra. Det har skapats RIG (riksidrottsgymnasier) och ämnet specialidrott har lagts till som en kurs på gymnasieskolan. Målet med RIG var att göra det möjligt för talangfulla ungdomar att kombinera elitidrott med gymnasiestudier då gymnasietiden anses vara en brytpunkt för när elitsatsningen börjar. Att gå på ett RIG innebär även att få träna väldigt mycket och tävla med många av de bästa i samma åldersgrupper. RIG-systemet har producerat många svenska elitidrottare i olika idrotter. Syfte och frågeställning: Syftet med arbetet var att jämföra elever från RIG-karate med landslagsutövare i karate och att se om RIG- utbildningen kan ha bidragit till att utveckla eleverna så att de kan mätas med landslagsutövare. Skiljer sig landslagaktiva och karategymnasiets elever i hopp, reaktion och explosivitet i förhållande till specifika hopptester? Skiljer sig landslagsaktiva och RIG- elever i träningsupplägg och målsättning? Hur utvecklar RIG- utbildningen eleverna till att komma till elitnivå? Metod: Hopptester som bl.a. optimal drop jumptest (DJ), countermovmenttest (CJM), squat jump (SJ) och stiffness jump genomfördes. Testpersonerna från elevgruppen bestod av tre kvinnor och nio män. Testpersonerna från landslaget bestod av fyra kvinnor och åtta män. Det gjordes även en enkätundersökning som syftade till att kartlägga de aktivas träningsupplägg och målsättning med sin träning. Resultat: På damernas testresultat fanns det signifikant skillnad på drop jump 40 cm testet och CJM testet. Herrarnas resultat visade på signifikanta skillnader på SJ med visuell reaktion i höjd och stiffness jump genomsnittlig kontakttid. Enligt enkätundersökningen skiljer det sig i ett halvt styrke- och konditionspass mellan landslagsaktiva och eleverna. Båda grupperna tränade matchträning och situationsträning, men enbart eleverna periodiserade sin träning i form av för-, under- och eftersäsong och tränade teknikträning. Eleverna hade även specifikare mål med träningen. Slutsats: Då utbildningen syftar till att eleverna ska kunna ta ansvar för sin träning och för varje årskurs träna mer elitinriktad och systematiskt för att nå eliten, kan kursplanen i specialidrott samt den kontinuerliga träningen ha lett till att eleverna utvecklas mot att nå elitnivå. Detta verkar ha varit bland de bidragande faktorerna till att det är få signifikanta skillnader mellan grupperna i förhållande till testerna samt enkätfrågorna. RIG- eleverna kan jämföra sig med nationell elit i förhållande till hopptester, träningsupplägg och målsättning. Eleverna har tydligare målsättning samt mer planerad träningsupplägg än landslagsutövarna.
Summary:
Introduction: Specialised physical education has been in school since the 70’s and has made it possible for many young students to be able to combine school and elite sports at the same time. It has been created RIG (national sports high schools) and the substance special sports education has been added as a course at secondary school. The purpose of RIG was to enable talented young people to combine elite level sports and high school, since high school considered a trigger point for when the elite venture begins. RIG also means to practice a lot and to compete with many of the best in the same age groups. The RIG system has produced many Swedish elite athletes in different sports. Aim and questions: The purpose of the comparison is to se whether RIG- training may have contributed to the development of high school students so that they can be compared with national elite. Is there any difference between national elite and karate upper secondary students in jump, reaction and explosiveness in relation to specific jump tests? Are there any difference between national elite and karate upper secondary students in training plans and goals? How do the RIG-education develop students to get to the elite level? Method: Jump Tests as optimal drop jump test (DJ), countermovmenttest (CJM), squat jump (SJ) and stiffness jump was performed. The test subjects ware three women and nine men students. The test subjects from the national team consisted of four women and eight men. There was also a survey that aimed to identify the athletes training schedules and goals with their workouts. Results: There were significant difference in the womens group on drop jump 40 cm test and CJM. Men's results revealed significant differences in SJ with visual reaction in height and stiffness jump average contact time. According to the survey, it was a differs in a half strength and fitness workouts between national active athletes and students. Both groups trained match training and situational training, but only students accrual their training in the form of pre-, during- and post-season and trained technique training. The students also had more specific goals with training. Conclusion: The education aim to enable students to take responsibility for their training and for each grade train more elite-oriented and systematically to reach the elite, the curriculum in this education and the continuous training have led the students to develop towards achieving elite level. This seems to have been among the contributing factors to that there are few significant differences between groups in relation to the tests and survey questions. RIG-students can compare themselves to national elite in relation to the jump test, training schedules and goals. Students have clearer goals and more planned approach to training than national elite.