Sammanfattning
Syfte och frågeställningar
Syftet har varit att beskriva lärares erfarenhet och upplevelse av tre olika modeller för bollspelsundervisning med fokus på elevers lärande och delaktighet. Frågeställningarna var följande: Hur upplever lärarna att arbeta med de tre modellerna? Vilka för- och nackdelar känner lärarna att de tre olika modellerna får för undervisningen i bollspel? Hur och när passar de tre olika modellerna i undervisningen? Vilken syn har lärarna på delaktighet i bollspel och upplever de att någon undervisningsmodell fungerar bättre när det gäller att skapa delaktighet? Vilka värden finns i bollspel i skolan och hur utvecklas dessa med hjälp av de tre modellerna?
Metod
Idrottslärare från tre olika skolor har under tio veckor fått prova att undervisa tre skolklasser per skola utifrån tre olika undervisningsmodeller i bollspel. De tre skolklasserna har vid tio tillfällen per klass fått undervisning enligt olika undervisningsmodeller. En grupp har undervisats genom förövningar och pedagogiska regler, en grupp har undervisats genom pedagogiska regler och den tredje gruppen har undervisats genom spel utan vare sig förövningar eller pedagogiska regler. De inblandade idrottslärarna har intervjuats vid två tillfällen om sina upplevelser av undervisningen med de tre modellerna. En intervju har skett i mitten av projektet och en intervju efter projektperiodens slut. Ett strategiskt urval av lärare och skolor gjordes för projektet där jag utgick från att lärarna i undersökningen skulle ha undervisningsgrupper i skolans år 4 till 6 som var nya för lärarna.
Resultat
Idrottslärarna uppger i intervjuerna att de föredrar att undervisa utifrån modellen med förövningar och pedagogiska regler. Förövningar har känts som en möjlighet att utveckla förmågan att hantera bollen. De pedagogiska reglerna ger en möjlighet att som lärare styra utvecklingen av spelet. Om gruppens förkunskaper är goda, gruppen har nått en viss mognad eller om igenkänningsgraden av ett bollspel är stor, kan det dock fungera bra att bedriva undervisningen genom att enbart spela och utan några speciella pedagogiska regler av läraren. Delaktigheten i bollspel beskrivs av idrottslärarna som en förmåga att kunna följa med i spelet, göra relevanta rörelser upp i anfall när laget har bollen eller ned i försvar om det andra laget har bollen. Men lärarna beskriver också att det är viktigt att få röra bollen i spelet för att känna sig delaktig i spelet. För att utveckla de mindre bollvana eleverna och stimulera deras delaktighet i bollspel upplevde idrottslärarna att förövningar och pedagogiska regler var viktiga i bollspelsundervisningen. Det stora värdet med en bra bollspelsundervisning är att känna rörelseglädje. Hur duktig man blir i bollspel är av underordnad betydelse. När värdet av bollspelsundervisningen diskuteras är det kvaliteter som att utveckla samarbete i gruppen som lyfts fram.
Slutsats
Den erfarenhet som idrottslärarna betonar efter att ha provat tre undervisningsmodeller i bollspel är att förövningar och pedagogiska regler är viktiga i undervisningen i bollspel. Förövningar behövs för att utveckla en bollteknisk repertoar för de mindre vana bollspelarna och för att skapa begriplighet, hanterbarhet och meningsfullhet för dessa elever. Pedagogiska regler behövs för att vid tillfällen gå in och påverka spelet som lärare. Utan de pedagogiska reglerna riskerar man att låta de ovana bollspelarna komma helt utanför spelet och utan att erövra känslan av att deltaga i spelet.