I riksdagsdebatterna om ämnet idrott och hälsa under åren 1991-94, handlade de flesta motionerna om det viktiga i att förebygga arbetsskador. Andra argument som lyftes fram var dels den fysiska aktivitetens betydelse för att utveckla intellektet (att god fysisk förmåga ökar den intellektuella kapaciteten i andra ämnen) dels vikten av hälsokunskap. Hälsoaspekterna på ämnet vilade på argument om att dessa kunskaper är centrala för att bland annat minska välfärdssjukdomarna. I en sammanställning av riksdagsledamöternas motiv för ämnet idrott och hälsa framkommer att endast fem av de totalt 51 motionerna handlade om att ämnet ger förutsättningar för motorisk utveckling. Få motioner poängterar skolämnets möjligheter att stimulera barns och ungdomars sociala utveckling. Ingen motion handlade om ämnets egenvärde, det vill säga att utövandet i sig är viktigt.
Detta kapitel får ses som ett bidrag till att ge läsaren en orientering om ett skolämne som funnits med i den svenska skolan sedan mitten av 1800-talet. Syftet med texten är att ge en beskrivning av kroppsövningsämnets centrala delar och hur ämnet har förändrats, bland annat med hjälp av den idrottspedagogiska forskningen. Därtill vill vi lyfta fram ett antal didaktiska frågeställningar, där en angelägen fråga är den innehållsliga delen som på sikt kommer att avgöra åt vilket håll ämnet är på väg.