Gymnastik- och idrottshögskolan, GIH

År 1999 anordnades en konferens i Berlin, First World Summit, med syfte att öka insikten om de positiva effekterna av idrottsundervisning. Konferensen syftade även till att öka kunskapen hos politiker, media, och allmänhet om idrottsämnets svåra situation runt om i världen. Befintlig forskning inom området presenterades och mötet gav utrymme till att stärka nätverk och koordinera planer för aktioner.

Arrangören för denna konferens var International Council of Sport Scienceand Physical Education (ICSSPE), med säte i Berlin. Organisationen har ca 250 medlemsorganisationer runt om i världen, statliga och icke statliga(Non governmental, NGO) intressenter inom områdena idrott och hälsa och vetenskap. Organisationen stöds av UNESCO. I korthet kom representanter från ett 80-tal länder överens om följande uttalande:

Idrottsundervisning är en rättighet för alla barn och en grundläggande´komponent i deras utveckling och utbildning.

Strategier och aktioner behövs för att säkerställa att en kvalitativ idrottsundervisning genomförs och stöds över hela världen.

Konferensen föreslog även att FN skulle utlysa ett ”International Year of Sport and Physical Education”, vilket också genomfördes 2005.

I slutet av förra året anordnade ICPSSE ett andra möte i Magglingen, Schweiz i syfte att följa upp vad som hänt med idrottsämnets status och analysera eventuella förändringar.

I Ken Hardmans och Joseph Marshalls genomgång gavs dystra besked, liten förändring hade ägt rum i jämförelse med den tidigare undersökningen(Worldwide Survey of PE). En något annan bild framträdde i Uwe Pühses och Markus Gerbers studie, vilken var av mer kvalitativ karaktär. I deras studie presenterades bland annat behovet av att ta fram kvalitetskriterier för personlig och social utveckling inom idrottsämnet. I ett slutanförande ”Making the political case for physical education” betonade Professor Margaret Talbot vikten av effektiva strategier för att kunna säkerställa och vidareutveckla idrottsundervisningen som en viktig del av utbildning i allmänhet.

Mötet utmynnade i en allmän deklaration, som bland annat innefattar en uppmaning till regeringar att följa de mål som fastställts under ”International Year of Sport and Physical Education” och som understryker idrottsämnets unika roll inom kultur, hälsa och utveckling.

Mötesdeltagarna uppmanades att arbeta för att:

Implementera de aktionsförslag som beslutades 1999.

Det angelägna behovet av en översyn och en förbättring av utbildning och fortbildning av idrottslärare synliggörs.

Etablera och/eller stärka nationella, regionala och lokala nätverk i syfte att sprida praktiska råd om undervisning byggda på mångvetenskaplig forskning och beprövad erfarenhet.

Utveckla samarbetsformer med regeringsorgan och andra beslutsfattare för att främja idrottsundervisning och skolidrott för barn; dess bidrag till hälsa, livslångt deltagande i idrott, dans och fysisk aktivitet, och dess värde för de utbildnings- och sociala system inom vilka de lever och verkar. ICSSPE åtar sig att, på internationell bas, verka för fortsatt forskning inom området, samt spridning av ”god praktik” och framtagandet av ett argumentationsmaterial för främjande av idrottsundervisning. Vidare avser organisationen att utveckla internationella kvalitetskriterier för idrottsundervisning i skolan.