Under 2000-talet ökade antalet individer som undervisade i ämnet specialidrott i gymnasieskolan, detta som en direkt följda av det markant ökade antalet elever som läste ämnet. Men vilken kompetens och utbildning har de som undervisar i ämnet? Med utgångspunkter i Bourdieus kultursociologiska teorier krävs det ett specifikt innehav av kapital för att få tillträde till ett område eller befattning. Inom skolans värld skulle man kunna förvänta sig att det kapital som krävs för att kunna verka som lärare framförallt utgörs av en lärarexamen med relevanta ämneskunskaper. I SFS (2011:326) och SFS (1993:100) specificeras de formella kraven för en lärarexamen som i sin tur krävs för att vara behörig att undervisa i gymnasieskolan. Det finns däremot ämnen som det inte finns någon lärarutbildning i, ex. specialidrott. Detta paper behandlar vilka former av kapital det är som blir värdefulla när inte de formella kraven går att uppnå.
Syftet med detta paper är att belysa vilken bakgrund och vilka tillgångar de som undervisar i specialidrott innehar. Teoretiskt stödjer sig analysen främst på Bourdiues begrepp kapital.
Det empiriska underlaget består av enkätsvar från 109 individer som undervisar i specialidrott vid tio strategiskt utvalda idrottsutbildningar, fem riksidrottsgymnasier och fem gymnasieskolor. Materialet samlades in genom den nationella utvärderingen av specialidrott 2008/09.
En majoritet av de som undervisar i specialidrott utgörs av män och få har en utländsk bakgrund. Ungefär 70% av de som undervisar har någon form av universitets- eller högskoleutbildning, varav 45% har lärarutbildning (28% i idrott och hälsa). I jämförelse har 95% någon form av tränarutbildning, främst från idrottens egna utbildningssystem, men också från olika högskolor. Lärarnas självuppskattade kompetens är hög, främst inom de specifika idrotterna, men även inom olika teoretiska idrottskunskaper. Lägre kompetens upplever sig lärarna ha inom betygsättning och bedömning. Möjligen unikt för gruppen är att endast ungefär hälften av lärarna har den specifika skolan som arbetsgivare, resterande är anställda av en idrottsorganisation.
Det har under en period inte funnits någon reguljär lärarutbildning inom ämnet specialidrott i Sverige, detta visar sig genom resultatet att endast en minoritet av ”lärarna” i studien innehar en lärarexamen. Istället verkar det värdefullaste kapitalet bestå av tränarutbildningar och ett tydligt habitus med smak för specifika idrotter. Att det inom ämnet specialidrott är andra former av kapital som är värdefulla jämfört med traditionella ämnen, kan få effekter för ämnets status i skolan och påverka undervisningens likvärdighet. Genom den senaste gymnasiereformen har kravet på lärarlegitimation införts för att man ska kunna vara verksam som lärare inom skolan. Specialidrott är däremot tillsvidare undantaget detta krav då ämnet är kategoriserat som ett yrkesämne, men detta kan komma att förändras beroende av utfallet av skolverkets konsekvensutredning.
2013.