Syfte

Syftet med denna undersökning är att ta reda på hur lärare inom idrott och hälsa går till väga för att kunna undervisa flickor som inte kan/vill delta på simlektioner, p.g.a. religiösa/kulturella skäl.

Frågeställningar:

Hur hanterar idrottslärare problematiken som uppstår med elever som inte kan/vill delta på simundervisningen?

Hur ser elever som inte kan/vill delta på simundervisningen på denna problematik?

Metod

Den metod som tillämpats i denna undersökning har varit den kvalitativa intervjun, denna metod valdes p.g.a. att den ger utrymme för diskussion samt reflektion. Vid tillämpandet av den kvalitativa intervjun så är frågorna som ställs vägledande för diskussionen och inte hämmande för utveckling av tankar och tycken. Sammanlagt intervjuades tre lärare och nio elever, en lärare och tre elever intervjuades i varje skola, vid tre olika skolor. Lärarna intervjuades enskilt, medan eleverna intervjuades i grupper.

Resultat

Av de intervjuer som genomfördes med lärarna så har det visat sig att användningen av simhallar med tider endast för kvinnor är väsentlig, för flickor som inte kan delta på skolans simundervisning med resten av klassen. Det har även visat sig vara problematiskt för vissa elever, då de ibland inte fått den handledning de behöver för att kunna få en godtagen simundervisning.

Slutsats

Det verkar som att denna problematik för flickor kan vara ett hinder för de att få ett slutbetyg i ämnet idrott och hälsa, för att kunna förebygga detta så krävs kommunikation mellan skola och hem. Genom att uppmärksamma simkunnighetens innebörd för dessa flickor och deras familjer så kan förhoppningsvis en lösning finnas. Det krävs tid och engagemang från lärarens sida, och stöd från skolan.