Syfte och frågeställningar
Syftet med studien var att undersöka energiförbrukningen under en veckas turåkning i de svenska fjällen. För att få svar på syftet används frågeställningarna:
- Skiljer sig den aeroba energiförbrukningen vid turåkning mellan vana respektive ovana skidåkare?
- Skiljer sig den aeroba energiförbrukningen vid turåkning mellan kvinnor och män?
Metod
För att ta reda på hur mycket energi som förbrukas vid arbete användes mätning med pulsklockor då detta är möjligt att genomföra i fjällmiljö. Den metod som i allmänhet används för beräkning av energiförbrukning vid arbete är mätning av syreupptagningen. Under en fjälltur är det emellertid inte praktiskt möjligt att mäta syreupptagningen. För att lösa detta problem utrustade vi samtliga försökspersoner med pulsklockor utifrån vetskapen att hjärtfrekvensen under arbete med stora muskelgrupper är approximativt linjärt proportionell mot syreupptagningen.
Förhållandet mellan hjärtfrekvens och syreupptagning är individuellt och bestämdes på laboratorium. Försökspersonerna genomförde därför ett kombinerat submaximalt och maximalt cykeltest på Laboratoriet för tillämpad idrottsvetenskap på GIH före fjällturen.
I studien deltog 21 studenter från GIH, 10 kvinnor och 11 män. Medelåldern var 29,0 år, medelvikten 75,1 kg och medellängden 176,7 cm. Försökspersonerna delades in efter vana (11 st) och ovana (10 st).
Resultat
Som mått på energiförbrukningen används i studien den relativa syreupptagningen, d v s hur stor del av maximala syreupptagningsförmågan som utnyttjas.
Medelvärdet för energiförbrukningen för de vana skidåkarna var 34,3 % ± 6,4 % och för de ovana 41,7 % ± 8,8 %. För kvinnor var medelvärdet 42,6 % ± 6,5 % och för män 34,3 % ±8,2 %.
Slutsats
Studien visar att det finns tendenser till skillnader i energiförbrukning beroende på skidvana och kön.
2007.