Allt som oftast läser man om hur simkunnigheten i Sverige blir allt sämre. Bilden förstärks av braskande rubriker i massmedia, att en drunkningsolycka hade sin grund i bristande simkunnighet, ibland också i en invandrarbakgrund. I denna artikel prövar jag bilden om en allt sämre simkunnighet är sann, vad simkunnighet är och jag ställer också frågan på sin spets; är det överhuvudtaget möjligt att nå så långt att alla av befolkningen kan simma. Finns det en väg mot en ”nollvision” även här, likt den riksdagen har ”fastställt” för trafikdöden, eller skulle det också bara bli en utopi?