Gymnastik- och idrottshögskolan, GIH

Syfte och frågeställningar

Syftet med denna studie var att undersöka vilken betydelse leken hade för barn och barn i behov av särskilt stöd enligt lärarna. Vad ansåg lärarna att leken var? Vilket utrymme fick leken, rörelse och motorik hos dem? Samt vilka tankar och reflektioner lärare, specialpedagoger och idrottslärare hade kring lek på en skola i Stockholmsområdet. Syftet var också att undersöka om och hur lärarna i sådana fall använder sig av lek, rörelse och motorik i sin undervisning.

Metod

En kvalitativ intervjuform användes. Intervjuerna skedde på fyra stycken utvalda lärare, en lärare, en speciallärare, en idrottslärare och en idrottslärare med specialidrott. Efter intervjuerna och datainsamlingen, analyserades svaren. De intervjuade lärarna var tre kvinnor och en man, de var i åldrarna 35-60 år, samtliga arbetar med elever i årskurs 1 till 6.

Resultat

Samtliga intervjuade lärare ansåg leken vara mycket viktig för barns lärande och utveckling. Alla lärare tyckte att det fanns för lite tid till lek och rörelse. Vissa lärare önskade dessutom att det ska finnas lek på schemat. De flesta av de intervjuade ansåg att lek och lärande hör ihop och menar på att lärande underlättas genom lek, men också av att barn även lär av varandra i leken. En del av de intervjuade tog även upp och tyckte att både den styrda leken där lärarna ibland kan gå in och styra, stötta och medla mellan barnen vilket ofta behövs för de barn som är i behov av särskilt stöd, och den fria leken där barnen själva få bestämma är lika viktiga.

Slutsats

Leken är av stor betydelse för barn enligt lärarna. De ser leken som lärande och framförallt lustfullt. Samtliga informanter var överens att det fanns skillnader i utbudet av lek, rörelse och fysisk aktivitet för barn i behov av särskilt stöd som går i vanlig klass och för de som går i specialklass.