Syfte och frågeställningar

Syftet med studien är att belysa hur idrottssituationen har sett ut för svenska och finska kvinnor under 1900-talet fram till idag. Hypotesen är att stora framsteg har gjorts inom idrotten för kvinnor under ett århundrade. Frågeställningarna är: hur såg möjligheterna till idrottsutövande ut för kvinnor i Finland och Sverige på 1920–70 talet? Hur ser kvinnoidrotten i Finland och Sverige ut i dagsläget?

Metod

Sammanlagt deltog 104 kvinnor i åldern 36-84 år i studien, där majoriteten av undersökningsdeltagarna var födda på 1950- och 60-talet. Till denna studie användes en kvantitativ metod i form av enkätundersökning. Enkäten bestod av ett missivbrev och 14 frågor med bestämda svarsalternativ i början och utrymme för egna kommentarer på slutet. Undersökningsdeltagarna omfattade kvinnor födda perioden 1920-1970 och bosatta i Stockholm, på Åland och i södra Finland. Datainsamlingen bearbetades främst i dataprogrammet SPSS.

Resultat

Studien visar på att möjligheterna för kvinnor att utöva idrotter under uppväxten var mellan begränsad möjlighet till ganska obegränsad möjlighet. Resultatet skiljer sig inte signifikant mellan de tre undersökningsområdena. Framförallt var det skolgymnastiken, kamraterna och eget initiativ som var den bidragande orsaken till att kvinnorna utövade någon idrott. 39 % av undersökningsdeltagarna har utövat idrott på tävlingsnivå, där friidrott och skidåkning var främst förekommande. Majoriteten av kvinnorna i studien anger att de inte är aktiva i en idrottsförening i dagsläget men promenerar eller går på gym regelbundet.

Slutsats

Utvecklingen av kvinnoidrotten under 1900-talets senare del har gått relativt snabbt framåt. I dagsläget har det blivit en klar förbättring av en jämlik idrott mellan könen till skillnad från i början av 1900-talet.  Däremot måste utvecklingen och den mediala synen på det kvinnliga idrottsutövandet fortsätta gå framåt för att kunna uppnå ännu större jämlikhet inom idrotten.