Gymnastik- och idrottshögskolan, GIH

Syfte och frågeställningar: Syftet i den här studien har varit att undersöka hur fysiologiska och upplevelsebaserade variabler skiljer sig vid känd, okänd och oväntad arbetstid samt i förhållande till mentala färdigheter. För att uppnå syftet undersöktes följande frågor. Hur påverkas fysiologiska och upplevelsebaserade variabler vid känd, okänd och oväntad arbetstid? Vilket samband finns det mellan mentala färdigheter och de fysiologiska respektive upplevelsebaserade variablerna?

Metod: Avsikten är att upprepa tidigare studier men med nya parametrar. Testpersonerna var uthållighetstränade (57,1 ml/kg/min ±3,7SD) män med en medelålder på 37 år (±3,8SD). Vid tre olika testtillfällen utförde testpersonerna (n=7) tre olika test. Vid alla testtillfällen sprang testpersonerna på löpband i 20 minuter med en hastighet som motsvarade 80 % av maximalt syreupptag. Vid test A fick testpersonerna veta att de skulle springa i 20 minuter. Vid test B fick testpersonerna veta att de skulle springa i 10 minuter, men i den tionde minuten fick testpersonerna veta att de skulle springa ytterligare10 minuter. Vid test C fick testpersonerna ingen information om hur lång tid de skulle springa, men i den tjugonde minuten fick testpersonerna veta att testet avslutades efter totalt 20 minuter.

Resultat: Inga signifikanta skillnader i de fysiologiska variablerna mellan test A, B och C har kunnat fastställdes. Det finns dock en tendens att syreupptaget var lägre i test B än test A och C (p<0,10). Testresultaten visar att syreupptaget sjönk mellan minut 19 och 20 i test C. De upplevelsebaserade variablerna visade inte heller på signifikanta skillnader mellan olika tester, men uppskattad ansträngning verkade vara lägre i intervallet minut 14-19 i test B jämfört med test A och C, samt att syreupptaget också här sjönk för test C mellan minut 19 och 20. Sambanden mellan de fysiologiska samt upplevelsebaserade variablerna och de mentala färdigheterna resulterade i ett signifikant lägre syreupptag (p<0,05) i test B i förhållande till test C. Vid hög self-efficacy och högt mental toughness poäng, samt ett mer stabilt känslomässigt förlopp vid hög poäng på cognitive reappraisal. Testpersonernas användning av self-talk verkade vara test specifik då mängden positivt self-talk ökade från test A till B till C oavsett viken ordning testerna utfördes.

Slutsats: Studien visar motstridiga resultat jämfört med tidigare refererade studier. Det finns ett samband mellan de fysiologiska och upplevelsebaserade variablerna, typ av test och mentala färdigheter. Sambandet är dock otydligt och bör undersökas noggrannare.