Tre aspekter av fysisk aktivitet och färdvägsmiljöer med koppling till hälsa är att denna kombination kan bidra till att man motverkar sjukdomar och förtida mortalitet, samt bidrar till ett välbefinnande.
Färdvägsmiljöns roll i detta är att den kan påverka beslutet att cykla, samt vilket avstånd och frekvensen av cykelturer. Vidare kan den påverka upprätthållandet av ett vanebeteende som cyklist eller fotgängare i ett längre livscykelperspektiv. Slutligen kan välbefinnandet under det att man cyklar eller går påverkas.
Inför beslut om att vara fysiskt aktiv vid transporter är det rimligt att man frågar sig: 1) Är färdvägsmiljön säker?, 2) Känner jag mig trygg i färdvägsmiljön?, och 3) Är färdvägsmiljön hämmande eller stimulerande?
Färdvägsmiljöer är ofta som miljöer mycket komplexa. De innehåller många orörliga och rörliga element, och interaktion mellan dessa. Hur ska man då kunna förstå dessa miljöer, och erhålla säker kunskap om dem?
För att nå dithän behöver säkert olika strategier användas. Om man vill erhålla bättre kunskap om vilka miljöfaktorer det är som är kritiska för ovan typer av övergripande bedömningar behöver man kunna renodla betydelsen av enskilda miljövariabler. För detta ändamål har färdvägsmiljöskalan ”The Active Commuting Route Environment Scale” (ACRES) skapats av FoU-gruppen för rörelse, hälsa och miljö vid GIH i Stockholm (www.gih.se/rhm).
ACRES är ett instrument som trafikplanerare kan använda för olika former av utvärderingar av färdvägsmiljöer, t.ex. för att förstå hur olika segment av färdvägen uppfattas av fotgängare och cyklister, eller för att utvärdera den uppfattade effekten av miljöförbättrande åtgärder.
Vid föreläsningen beskrivs uppbyggnaden av ACRES, samt resultat av inledande studier, som bland annat visar att grönska och skönhet i färdvägsmiljön, oberoende av varandra, bidrar till att stimulera cykling vid arbetspendling. Avgaser och trängsel i blandtrafik har motsatt verkan.
Linköping: Väg- och transportforskningsinstitutet VTI , 2012. p. 21-