Gymnastik- och idrottshögskolan, GIH

Syfte

Syftet med den här studien var att kartlägga det upplevda ät- och träningsbeteendet hos studenter på en hälsoinriktad högskoleutbildning. Ytterligare ett syfte var att få en större förståelse för hur olika ät- och träningsbeteenden inklusive tendenser till Ortorexi samvarierar med den självupplevda hälsan

- Hur ser det upplevda ät- och träningsbeteende ut hos studenterna?

- Vilka skillnader i ät- och träningsbeteende finns mellan årskurserna på den hälsoinriktade utbildningen?

- Vilka samband finns mellan det fysiska och psykiska hälsotillståendet och ät- och träningsbeteendet?

- Hur stor andel av studenterna har ett spänt förhållningssätt till kost och träning enligt Bratmans test?

Metod

Detta är en kvantitativ studie där enkätundersökning använts som datainsamlingsmetod. Ett riktat bekvämlighetsurval gjordes på målgruppspopulationen och urvalsgruppen kom att bestå av 100 stycken studenter från en hälsoinriktad högskoleutbildning. Enkäten utformades efter ett redan befintligt test, Bratmans Ortorexitest. Enkäten kompletterades även med bakgrundsfrågor och ytterligare frågor kring ät- och träningsbeteenden. Enkäten i sin helhet bestod av 32 frågor med öppna och givna svarsalternativ. Resultatbearbetningen utfördes i statistikprogrammet

SPSS version 19,0.

Resultat

Majoriteten av studenterna uppgav att de upplevde sitt fysiska liksom psykiska hälsotillstånd som bra och hade även regelbundna kost- och träningsvanor. Studenternas ät- och träningsbeteende varierar beroende på årskurs. Resultatet tyder på att det finns en viss fixering och ett spänt förhållningssätt till kost och träning. Enligt Bratmans test påvisar en tredjedel av studenterna tendenser till Ortorexi. Det finns även samband mellan vilken typ av fysisk aktivitet och grad av fixering.

Slutsats

Slutsatsen av denna studie är att det finns ett behov av att hitta metoder för att dels uppmärksamma, men dels stödja individer som har en överdriven fixering vid kost- och träning. Kunskapen och preventionsarbetet kring mer ospecificerade ätstörningar kommer lite i skymundan jämfört med de som har diagnoskriterier. Därför behöver detta ämnet värdesättas och kompletteras inom dessa utbildningar för att studenterna ska lyckas finna ett sunt förhållningssätt till kost och träning. Sammanfattningsvis har vår studie genererat i intressanta och angelägna svar som är viktiga att inte blunda för, utan arbeta förebyggande med. Vilka konsekvenser kan studenternas förhållningssätt till kost- och träning få när de kommer ut i arbetslivet?