Gymnastik- och idrottshögskolan, GIH

Syfte

Syftet med denna uppsats var att ta reda på vilka effekter, såväl positiva som negativa, fysisk aktivitet kan ha hos människor i rehabilitering. Följande frågeställningar användes:

Vilken bakgrund har de olika smärttillstånden? Vilken form av fysisk aktivitet och vilken duration, frekvens och intensitet används? Hur påverkas personerna i fråga av den fysiska aktiviteten på smärttillståndet - positiva/negativa effekter?

Metod

Studien baseras på fem intervjuer med kvinnor i rehabilitering, i form av sjukgymnastik. Detta för att på bästa sätt kunna studera och belysa hur människor kan påverkas positivt eller negativt av fysisk aktivitet vid olika fysiska smärttillstånd. Svaren från intervjuerna har sedan sammanställts och jämförts med tidigare forskning och annan litteratur inom området. Litteraturstudier har även bedrivits både för bakgrundsinformation samt för ökad kunskap inom ämnet.

Resultat

Resultatet visade att de intervjuade kvinnorna som går på rehabilitering, upplever förbättrad fysisk kapacitet och minskad smärta vid träning, oavsett de olika smärttillstånden och smärtorsakerna för respektive intervjuperson. De aktuella smärttillstånden var arbetsskada, olycksfallsskada, idrottsskada, utbrändhet samt medfödd funktionsnedsättning. Alla intervjupersoner har tränat under olika långa perioder och de går alla på rehabilitering under obestämd tid - det beror på hur kroppen fortsätter att svara på träningen och hur man själv upplever träningens effekter. Alla upplever, hittills, att träningen givit positiva effekter förutsatt att man endast tränar efter egen förmåga samt att man inte tränar för hårt, vilket resulterar i bakslag med negativa effekter. Gemensamt för de intervjuade är att de upplever positiva effekter vid underhållen träning, det vill säga att man regelbundet tränar på en lagom nivå och inte gör långa uppehåll i sin träning. Träningsuppehåll, har enligt de intervjuade, påvisat en upplevd ökad smärta och mindre rörlighet än vid uppehållen träning.

Slutsats

Fysisk aktivitet som rehabilitering ger positiva effekter så länge träningen individanpassas och ser till aktuellt smärttillstånd. Regelbundenhet samt en lagom nivå på frekvens, duration och intensitet är ledorden för optimala effekter.

Aims

The aim of this study was to conclude what effects, both positive and negative, physical activity can have for people in rehabilitation. The following questions were used: What background have the different pain states? What form of physical activity and the duration, frequency and intensity of use? How are the people in question affected by the physical activity on the pain state - positive / negative effects?

Methods

The study is based on five interviews with women in rehabilitation, in the form of physiotherapy. I thought, this way could help me to find out however people can be affected, positively or negatively, by physical activity at various physical pain. The answers from the interviews was then compiled and compared with previous researched and other material. Literature studies have also derived background information and for increased knowledge in the subject.

Results

The results showed that the interviewed women who go to rehabilitation, feel improved physical capacity and decreased pain during exercise, irrespective of the different painstates and painfactors for each interviewee. The current pain permits are one workrelated injury, accident injury, sports injury, overworked and congenital disabilities. All interviewees are in rehabilitation for an indefinite period of time - it depends on how their body continues to respond to exercise and how you feel effects of endurance training. Everyone feel, so far, that the exercise has positive effects, provided that you only train your own potential and that you are not training too hard, resulting in a backlash of negative effects. Interviewees also shared that they experience positive effects in maintenance training – if they train regularly on a comfortable level and not take long breaks in their training. Training paus demonstrated a perceived increased pain and less mobility, than in training periods.

Conclusion

Physical activity in rehabilitation showed positive effects as long workout was individualized and look at the prevailing pain. Regularity train in combination with a moderate level of frequency, duration and intensity revealed optimal positive effects.