Syftet har varit att utforska mötet mellan olika naturrums ”tilltal” och en dansares svar på detta tilltal. Avsikten är mer preciserat att utifrån ett fenomenologiskt perspektiv, beskriva innehåll och struktur på subjektiva upplevelser och erfarenheter såsom de framträder i mötet mellan naturen som fenomen och rörelse som improvisation och gestaltning.
Syftet har lett fram till följande frågeställningar:
Metoden i denna studie har varit en explorativ studie dvs. utforskande. Jag reste till var och ett av de Nordiska länderna och sökte upp naturrum som var specifika för landet i vilka jag improviserade fram dansfraser. Mötet mellan naturrummen och dess element och mitt sätt att söka sammanhang och associationer gav impulser till mina rörelser. Ramar för dansimprovisationen sattes i termer av tid, yta och att dansimprovisationen skulle genomföras utan åskådare. Datainsamlingen har bestått av autobiografiska processdagboksanteckningar tillsammans med ett film- och fotomaterial från de olika platserna. En senare del i databearbetningen blev också att låta den konstnärliga processen komma till uttryck genom en utställning på ett galleri i Stockholm där film, foton och utdrag ur processdagboken ställdes ut. Med hjälp av ett fenomenologiskt perspektiv har jag uppmärksammat och beskrivit subjektiva erfarenheter av mötet mellan de olika naturrummen och rörelseimprovisationen. Vidare har Monroe Beardsleys kriterier för en estetisk upplevelse använts som ett redskap i mitt utforskande.
Resultat/Slutsats
Det fenomenlogiska angreppssättet öppnade för ett flerfaldigt sätt att samla in dokumentation på och visade sig vara värdefullt för att få en ökad förståelse för det samspel som jag erfor mellan mitt inre tillstånd och naturens påverkan på mina rörelser. Det gick att uppfatta olikheter i de rörelser som gestaltades och i de upplevelser och erfarenheter som kom att dokumenteras i de olika naturrummen. Genom att undersöka och beskriva upplevelsernas innehåll och struktur framträdde, såväl prereflexiva som reflexiva erfarenheter. I mötet mellan naturens tilltal och den uppkomna rörelsegestaltningen framstod kroppen som subjekt och objekt, men också som ett tillstånd av både och. En slutsats av studien är betydelsen av att undersöka innehåll och struktur på subjektiva erfarenheter som ett led i att kunna uppmärksamma och utveckla ett språk för dessa upplevelser och erfarenheter.